Det här gör din hjärna i viloläge

– Från ett psykologiskt perspektiv så är vila svårdefinierat, förklarar Peter Fransson professor i hjärnans systemfysiologi, som har forskat på hjärnans vilotillstånd – alltså vad hjärnan gör när den inte gör något särskilt.

Förr tänkte forskarna att hjärnans aktivitet borde minska när den går från att fokuserat tänka på en uppgift till att bara vila. Men den bilden ändrades redan på 1930-talet när EEG, en teknik för att mäta hjärnvågor med sensorer utanpå huvudet, uppfanns. Då upptäckte forskare att hjärnan alltid är mer eller mindre aktiv, men att hjärnvågorna skiljer sig beroende på om vi till exempel är vakna eller sover (se faktaruta). 

Den vakna hjärnan är ständigt sysselsatt med grundläggande kroppsfunktioner, men också med att generera tankar. Att tänka på ingenting är en svår uppgift, menar Peter Fransson.

– Det är väldigt svårt att göra det. Efter ett tag så börjar tankarna vandra i väg för de flesta. Man börjar till exempel tänka på vad man gjorde igår, eller att farmor fyller år i morgon. Ska jag göra det ena eller det andra? Det är en inre monolog som hela tiden pågår, man börjar prata med sig själv, säger han.

Den här typen av tankar genereras framför allt av ett särskilt nätverk av regioner i hjärnan som aktiveras när vi inte gör något särskilt. Det kallas standardnätverket, eller default mode network, och ger upphov till dagdrömmar och tankar om det förflutna och framtiden. Det arbetar också när vi löser uppgifter som involverar oss själva och vår relation till andra, exempelvis när vi funderar på moraliska frågor.

– Standardnätverket har på olika sätt med jagupplevelsen att göra. Det jobbar när vi tittar in i oss själva, säger Peter Fransson.

I hjärnan finns också många andra nätverk som fyller olika funktioner. En slags motpol till standardnätverket är det exekutiva nätverket som är aktivt när vi fokuserar på en utåtriktad uppgift.

Peter Fransson har upptäckt att de här två nätverken ofta är antikorrelererade – när aktiviteten är hög i det ena är den lägre i det andra – och att det sker en spontan växling mellan dem även när vi gör ingenting. 

– Det finns en grundläggande dualitet, ett slags yin och yang i hjärnan. När man ligger och gör ingenting så svänger man hela tiden mellan de här tillstånden, säger Peter Fransson.

Standardnätverket finns även hos andra djur som möss och apor. Det är rimligt ur ett evolutionärt perspektiv att hjärnan fungerar på det här sättet, tycker Peter Fransson.

– Det här är mina spekulationer, men balansen mellan de här nätverken har kanske utvecklats så att vi kan ha ett inre liv samtidigt som vi är alerta på vår omgivning. När vi levde på savannen kunde man inte gå runt och dagdrömma hela tiden. Man var tvungen att vara uppmärksam på hot eller andra faror, säger han.

Inte fullt uppkopplat hos spädbarn

Hos spädbarn är standardnätverket inte fullt uppkopplat. Först vid två års ålder börjar det få utseendet och kopplingarna som vi har som vuxna, har Peter Fransson visat. Det har troligen betydelse för barnens jagupplevelse – hur det känns att vara bebis.

– Möjligen kan det också förklara varför vi inte har minnen från tidig ålder, säger han.

Det finns stora individuella skillnader i vad våra hjärnor gör när vi bara är. Aktiviteten i standardnätverket är ett slags kognitivt fingeravtryck som forskarna nu försöker tyda.

– Standardnätverket är delaktigt i en avspegling av hur vi är som personer, vilket mentalt fundament vi har, säger Peter Fransson.

Standardnärverket har troligen också sin speciella signatur vid olika diagnoser, som adhd, autism, fibromyalgi och Alzheimers sjukdom, något som Peter Fransson studerar tillsammans med andra forskare.

Att bara vara kan vara vilsamt och skönt – men inte alltid. Vissa har till exempel lätt att hamna i negativa tankar om sig själva, ett ältande av problem. Även då är standarnätverket aktivt. 

 – Det finns studier som tyder på att standardnätverket är överaktivt vid djup depression, säger Peter Fransson.

Ett sätt att för stunden skruva ned volymen på standardnätverket är att ägna sig åt något som kräver koncentration, som att lösa ett korsord. 

Ett annat kan möjligen vara att lära sig meditera. Den som mediterar upptäcker snabbt hur tankarna tenderar att vandra i väg åt olika håll. Genom olika meditationstekniker – som att fokusera på andningen och låta tankar passera utan att fästa sig vid dem – kan man öva sig på att vara mer i nuet.   

Det finns också studier som kopplar meditation till minskad och förändrad aktivitet i standardnätverket hos erfarna meditationsutövare. Peter Fransson har inte forskat om denna fråga, men är inte främmande för att det kan ligga något i det.

  – Jag tror inte vi kan styra över det grundläggande mönstret – växlingen mellan inre och yttre uppmärksamhet under vila står utanför vår kontroll. Men det kan säkert finnas sätt att tysta ned aktiviteten lite grann, säger han. 

Hjärnan aktiv även när vi sover

– När vi sover tar vi inte in lika mycket intryck från omvärlden. Men det är inte så att hjärnan gör ingenting. Den gör något annat, säger Susanna Jernelöv, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. 

Djupsömnen, det sömnstadie som anses vara viktigast för återhämtningen, utgör ungefär 20 procent av sömntiden. Då går hjärnans aktivitet långsammare och vi är svåra att väcka.

Under REM-sömnen, då vi drömmer som mest, är hjärnan ungefär lika aktiv som vid vakenhet, men aktiviteten varierar mellan olika delar. Den främre delen av hjärnan som är viktig för logiskt tänkande vilar, medan till exempel amygdala som är involverad i bearbetning av känslor är mer aktiv. 

Liksom dagdrömmar kan nattliga drömmar vara både angenäma och mindre trevliga upplevelser. För vissa blir återkommande mardrömmar ett problem och då blir ju sömnen ingen vidare vila. Men det går faktiskt att behandla, berättar Susanna Jernelöv.

En metod som hon själv har arbetat med och som enligt henne har forskningsstöd heter image rehearsal therapy. Den bygger på att man skriver ner drömmen som en berättelse och sedan ändrar slutet – om man till exempel går nedför en trappa i drömmen och möter en häxa, kan man i den nya berättelsen i stället gå ut ur huset. 

– Sedan tränar man på att föreställa sig den nya berättelsen som inre bilder. Behandlingen bygger på att drömmar är bilder snarare än ord. Det har visat sig att det här kan leda till att återkommande mardrömmar förändras, säger Susanna Jernelöv.

I gränslandet mellan sömn och vakenhet kan också märkliga upplevelser uppstå. En del upplever hypnagoga hallucinationer – intensiva drömbilder fast man är medveten och vaken. 

– En möjlig förklaring är att man växlar fram och tillbaka mellan olika sömnstadier. Men en nyare hypotes, som kan förklara de här fenomenen väldigt bra, är att en del av hjärnan drömmer samtidigt som en annan är vaken, berättar Susanna Jernelöv.

På senare tid har forskarna börjat intressera sig alltmer för vad som händer i hjärnans olika delar under sömnen. 

– Man har börjat prata om lokal sömn, att hjärnan kanske vilar olika delar i taget. Det finns också studier som tyder på att de delar som har varit mest aktiva under dagen är de som sedan sover mest djupsömn, säger Susanna Jernelöv.

Det är ett användbart perspektiv när sömnproblem behandlas, förklarar hon.

– Man tänker ofta att man måste vila för att kunna bli pigg, och personer med sömnproblem ligger ofta längre tid i sängen för att försöka samla ihop mer sömn. Men det fungerar sällan, säger Susanna Jernelöv.

Enligt henne är det bättre för sömnen att vara aktiv när man är vaken, jämfört med att ligga i sängen i ett halvvaket tillstånd. Att minska tiden man ligger i sängen kallas sömnrestriktion, och har i Susanna Jernelövs studier visat sig fungera bra mot insomni – svårigheter att somna eller att bibehålla sömnen under natten. 

– Till en början sover man ofta mindre än tidigare, men efter några veckors tid så brukar man börja sova bättre i stället, säger Susanna Jernelöv.

För den som ligger vaken är det också vanligt att tankarna känns mer oregerliga än de är dagtid. Förmågan till problemlösning är nedsatt och det är svårt att tänka sig sömnig. Enligt Susanna Jernelöv är det i det läget bäst att byta strategi för att hjärnan till slut ska få sin efterlängtade vila.

– Skriv ned tankarna så att du får ut dem ur huvudet. Gå sedan upp och gör något annat en stund gör ett nytt försök senare, säger hon.