”Det finns så mycket spännande forskning som väntar på att bli gjord”
Fem frågor till Emily Holmes, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, som har lett ”The Lancet Psychiatry Commission on psychological treatments research in tomorrow’s science”.
Hur gick det till och vad kom ni fram till?
– Vi var en stor grupp som träffades i London för två år sedan för att diskutera en hel dag och brainstorma idéer i smågrupper. Vi var forskare och kliniker inom bland annat klinisk psykologi, experimentell psykologi, psykiatri och neurovetenskap. Det var fantastisk energi i rummet den dagen. Därefter fortsatte vi att jobba i månader och det har varit väldigt kreativt. Vi har ifrågasatt sådant som vi tidigare har tagit för givet.
Diskuteras på konferens
Tio aktionspunkter för framtidens psykiatriforskning presenteras och diskuteras närmare på en konferens i Nobel Forum, Karolinska Institutet, den 16 mars 208, klockan 9-12 (föranmälan krävs).
Kommissionen har letts av Emily Holmes och medförfattare är Ata Ghaderi, Catherine J Harmer, Paul G Ramchandani, Pim Cuijpers, Anthony P Morrison, Jonathan P Roiser, Claudi L H Bockting, Rory C O’Connor, Roz Shafran, Michelle L Moulds och Michelle G Craske.
– De tio områden som vi bestämde oss för att lyfta fram är egentligen tio exempel på stora frågor. Dessa handlar bland annat om att vi vill se forskning som syftar till att kunna hjälpa fler personer mer effektivt. En av frågorna handlar om hur farmakologisk och psykologisk behandling fungerar i kombination. Vi ställer också frågan om hur vi ska göra för att nå ut globalt med fungerande psykologiska behandlingar.
Varför behövdes kommissionen?
– Just nu är vi inne i en spännande tid för psykologisk forskning. Vi har bra evidensbaserade psykologiska behandlingar kring till exempel ångest och depression, men vi måste bli bättre. Behandlingarna hjälper ju bara 50 procent av patienterna. Och globalt sett är det många människor som inte har tillgång till behandlingar.
Hur tror du att dessa tio områden/frågor ska tas emot?
– Det finns så mycket spännande forskning som väntar på att bli gjord! Vi tror och hoppas att frågorna kommer att väcka debatt och inspirera till diskussion om vilka målen är med framtidens psykologiska behandlingsforskning. Och att diskussion bidrar till ett nytt sätt att tänka. Till exempel vill vi engagera de som redan forskar att börja fundera över varför en viss psykologisk behandling fungerar.
Vilken är din favorit bland dessa tio områden/frågor?
– Det är nummer ett, vilka är mekanismerna bakom som gör att behandlingar fungerar? Men vi behöver förstås jobba tillsammans med alla frågor och områden för att det ska gå bra och utvecklingen ska gå framåt över hela forskningsfältet mental hälsa.
Vad har du för förhoppningar om framtida psykologiska behandlingsmetoder?
– Karolinska Institutet är ett av de första universiteten i världen som har ett psykologprogram på ett medicinskt universitet. Alla som undervisar på programmet är aktiva inom forskning. Därför är kopplingen mellan vetenskaplig forskning och utbildning stark. Här får vi en ny generation psykologer och kliniker som är nyfikna på att förstå varför terapier fungerar och då tror jag att de kommer att bli mer öppna för nya behandlingsformer.
Text: Maja Lundbäck
Tio aktionspunkter för framtidens psykologiska behandlingsforskning
1. Hur fungerar existerande behandlingar? Vi vet att en del psykologiska behandlingar är effektiva. Men den kunskapen räcker inte. Nu behövs forskningsinitiativ som sätter fingret på exakt vad som ger den positiva effekten i enskilda behandlingar. Vilka är nyckelmekanismerna bakom existerande framgångsrika metoder? Forskning kring de här mekanismerna kan ge oss goda möjligheter till att hitta bättre behandlingar.
2. Var? Forskning för att förbättra psykisk hälsa runt om i värden. Bristande tillgång till psykologisk behandling är ett stort problem. För att främja tillgången till psykologisk behandling runt om i världen behöver vi fortsätta att utveckla snabba och flexibla insatser. Men också fortsätta att bedöma hur effektiva dessa insatser är samt anpassa insatserna så att de fungerar i många kulturer.
3: Med vad? Potentialen hos olika terapiers synergieffekter. Det behövs en större förståelse för den kliniska effekten när psykologisk behandling kombineras med andra behandlingar, till exempel farmakologisk. Försök att utveckla och undersöka effekten av nya kombinerade behandlingar skulle kunna bidra till nya behandlingsframsteg.
4. När i livet? Psykologisk vetenskap, förebyggande- och tidiga insatser. Dålig psykisk hälsa tidigt i livet leder ofta till sociala och ekonomiska problem. Därför bör vi prioritera utveckling av effektiva, förebyggande insatser som kan sättas in tidigt i livet. Vi behöver identifiera riskfaktorer för psykisk ohälsa men också identifiera en optimal tidpunkt där dessa förebyggande insatser ska sättas in, för att öka chanserna till att barn växer upp med god psykisk hälsa.
5. Psykologisk behandling genom nya teknologier. Nya tekniker har försett oss med spännande möjligheter att sprida evidensbaserade metoder globalt och få bättre effekter av olika behandlingar. Internet, VR och mobilappar är exempel på hur teknologin har kunnat utnyttjas för att förnya och tillgängliggöra psykologiska behandlingar, samt hjälpa till med utvärderingen av nya behandlingar.
6. Studier som bedömer psykologiska behandlingar. Resultat av randomiserade kontrollerade studier, som bedömer psykologiska terapier, ger oss viktig information om hur terapier bör användas. Kommissionen har tagit fram flera förslag på hur ytterligare förbättringar kan göras vad gäller utformning och genomförande av den här typen av studier. Syftet är att öka trovärdigheten och kvaliteten i framtida studier för att bättre kunna garantera granskning – och i förlängningen öka behandlingskvaliteten.
7. Utbildning – vision om en tvärvetenskaplig utbildning. Samarbete mellan grundforskare och kliniker har historiskt sett lett till viktiga historiska framsteg kring psykologisk behandling. Men sådan samverkan har blivit mindre synlig de senaste åren. Kommissionen föreslår därför möjligheter att förbättra utbildningen tvärvetenskapligt. Ökade kopplingar mellan klinisk psykologi, psykiatri och grundforskning kan ge fler möjligheter till nya framsteg vad gäller behandling.
8. Vem ska vi behandla, för vad och med vad? Psykiska sjukdomar är komplexa och evidensbaserade behandlingar måste se till denna komplexitet. Förutom att symtomen varierar mellan olika sjukdomar finns även en stor samsjuklighet. Vid val av behandlingsform ingår att välja mellan individuella behandlingsmodeller eller mer universella metoder som fungerar mot olika psykiska sjukdomar. Ett mål för framtiden kommer att vara att undersöka om individuella tillvägagångssätt förbättrar effekten av behandlingen eller om universella metoder är bättre.
9. Självmordsbenägenhet – att rädda liv. Trots utvecklingen vad gäller förståelsen av riskfaktorer för självmordsförsök, samt en viss utveckling kring behandling och förebyggande insatser, återstår många frågetecken kring hur fler liv kan räddas. Områden som kommittén har identifierat som viktiga för framtida forskning innefattar användning av nya teknologier, kulturens roll och input från individer som själva har erfarenhet av att vara självmordsbenägna.
10. Innovation och granskning av framtida psykologisk behandlingsforskning. Uppgiften att förbättra psykologiska behandlingar är en spännande uppgift för forskare och kliniker som har intresse av vårt ”inre liv”. Nya idéer behöver undersökas och vi behöver överväga vad människor faktiskt är intresserade av att behandlas för. Granskningen av nya idéer bör vara noggrann men ändå uppmuntra till innovation. Vi befinner oss bara i början och fler än dessa tio områden behövs för att föra psykologisk behandlingsforsknings framåt.
Publikation
The Lancet Psychiatry Commission on psychological treatments research in tomorrow’s science
Emily Holmes, Ata Ghaderi, Catherine J Harmer, Paul G Ramchandani, Pim Cuijpers, Anthony P Morrison, Jonathan P Roiser, Claudi L H Bockting, Rory C O’Connor, Roz Shafran, Michelle L Moulds och Michelle G Craske
The Lancet Psychiatry, online 23 February 2018, doi: 10.1016/S2215-0366(17)30513-8