Därför får så många patienter onödig vård
Vårdgivare vill att patienten ska känna sig omhändertagen. Det är en av förklaringarna till att behandlingar som inte gör någon nytta ändå ges i stor utsträckning, enligt en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet.
Vad är lågvärdevård?
– Det är vårdinsatser som är ineffektiva, till exempel onödiga provtagningar, eller behandlingar som inte hjälper mot den aktuella åkomman, exempelvis antibiotika vid virusinfektioner eller övre luftvägsinfektioner, säger Sara Ingvarsson, forskare vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, Karolinska Institutet, som nyligen försvarade sin doktorsavhandling om lågvärdevård.
– Hit hör också behandlingar som har en dålig risk-nyttabalans. Det kan handla om att göra en omotiverad röntgenundersökning då patienten utsätts för onödig strålning. Dessutom finns risk för bifynd som är ofarliga men ändå kan leda till oro hos patienten.
Hur vanligt är det?
– Det vet vi inte. Det är svårt att undersöka och det saknas forskning på området. Men internationella data har redovisat siffror på 11-30 procent av all vård som ges. I en amerikansk undersökning svarade 72 procent av läkarna att de dagligen ger lågvärdevård.
Varför sker detta?
– Studierna i min avhandling visar att det finns flera skäl. Det handlar dels om systemfel, det kan till exempel finnas standardbeställningar på prover som ska tas där en del inte är medicinskt motiverade. Men det handlar också om relationen mellan läkare och patient. Mina intervjustudier visar att läkaren ofta har en stark önskan om att kunna hjälpa patienten och att det känns bättre att göra någonting än ingenting. Det kan ibland även vara svårt att stå emot påstridiga patienter som önskar en viss behandling eller undersökning. Ekonomiska styrmedel kan komplicera saken ytterligare: Om en vårdcentral exempelvis får betalt för hur många patienter som är listade hos dem så försöker läkarna hålla patienterna nöjda. Vi har sett att det leder till ökad förekomst av lågvärdevård.
Varför är detta viktigt att uppmärksamma?
– Det är mänskligt att vilja göra något så det är lätt att förstå läkarnas agerande. Men vi har en begränsad sjukvårdsbudget och jag tycker det är viktigt att våra gemensamma resurser används på bästa sätt.
Hur kan man minska andelen lågvärdevård?
– Vi har ingen evidensbaserad metod ännu. Men ett sätt är att se över rutinerna vid sin vårdenhet så att till exempel enbart relevanta prover tas. Det är också viktigt att arbetet med att minska onödig antibiotikaförskrivning fortsätter. Min erfarenhet är att läkare är väl medvetna om fenomenet men att de kan behöva lyfta frågan tillsammans för att lättare bryta vissa beteenden. På systemnivå bör de som organiserar vården ha i åtanke att ekonomiska styrmedel kan påverka förekomsten av lågvärdevård. Det är också viktigt att enskilda patienter får ökad förståelse för läkarnas prioriteringar. Jag tror att få skulle kräva vård om de förstod att den inte hade någon effekt. Men vi vet för lite om patienternas perspektiv, här behövs mer forskning.
Text: Cecilia Odlind
Publikation
Den 13 mars 2023 försvarade Sara Ingvarsson sin doktorsavhandling: ”Tipping the scale of resources: de-implementation of low-value care from an operant perspective”
Fakta doktorsavhandlingar
En doktorsavhandling är den textmässiga slutprodukten av en forskarutbildning, som i Sverige motsvarar fyra års heltidsstudier. Det varierar mellan olika discipliner hur en doktorsavhandling är uppbyggd, men inom medicinområdet samlar doktoranden vanligen ihop mellan tre och fem vetenskapliga artiklar och presenterar tillsammans med en sammanfattande text om sitt forskningsområde, en så kallad kappa. Efter att doktoranden har försvarat sin avhandling offentligt vid en disputation erhåller hen doktorsexamen, den högsta möjliga utbildningsexamen i Sverige. Karolinska Institutet har cirka 2000 aktiva doktorander eller forskarstuderande och varje år publiceras cirka 350 doktorsavhandlingar vid vårt universitet.