Publicerad: 2020-09-23 11:00 | Uppdaterad: 2020-09-24 14:14

Billigare och snabbare att testa för covid-19

Three researchers in their lab.
Studiens förstaförfattare Ioanna Smyrlaki, t h, och Martin Ekman, t v, och sisteförfattare Björn Reinius. Foto: Stefan Zimmerman.

Forskare vid Karolinska Institutet har utvecklat en metod för snabb, billig, men ändå träffsäker provtagning för covid-19. Metoden förenklar och frigör testningen från dyra reaktionssteg vilket möjliggör uppskalning av diagnostiken. Det gör metoden särskilt attraktiv för platser och situationer med begränsade resurser. Den är lika intressant för upprepad testning och för att flytta resurser från dyr diagnostik till andra delar av vårdkedjan. Studien publiceras i Nature Communications.

– Vi började arbeta med frågan om en tillgänglig testmetod så snart vi såg utvecklingen i Asien och Sydeuropa, och innan situationen utvecklats till en kris i Sverige. I princip var vår metod klar redan i slutet av april och vi gjorde då alla data tillgängliga online, säger Björn Reinius, forskningsledare vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet som ledde studien. 

Spridningen av det nya coronaviruset i slutet av 2019 i Wuhan-regionen i Kina utvecklades snabbt till en global pandemi. Den relativt höga spridningstakten och den stora andelen asymtomatiska infektioner ledde till ett massivt, världsomspännande behov av snabba, prisvärda och effektiva diagnostiska tester som kan utföras i kliniska och icke-kliniska miljöer.  

Utmaningar för covid-19-prover 

Etablerade diagnostiska tester av covid-19 bygger på detektion av viral ribonukleinsyra, RNA, i patientprover, såsom svabbar från näsa och hals. I ett nästa steg krävs extraktion och rening av RNA-molekyler från proven. Det är en tidskrävande flaskhals för provtagningen som kräver en hel del utrustning och logistik.  

Att med hög säkerhet kunna förenkla de nuvarande metoderna möjliggör att fler kan testas och få snabbare provsvar. Allt för att minska smittspridningen och erbjuda vård i ett tidigt skede.   

Träffsäkert men snabbare och billigare 

Nu har forskargruppen med deltagare från flera institutioner på Karolinska Institutet utvecklat metoder som helt kringgår RNA-extraktion. Metoden innebär att när patientprovet har inaktiverats med hjälp av upphettning, så att viruspartiklarna inte längre är smittsamma, går det direkt in i den diagnostiska reaktionen som detekterar förekomsten av viruset.  

Enligt forskarna är de viktigaste nycklarna till metodens framgång dels ovanstående virusinaktiveringsprocedur, dels en ny formulering av den lösning som används för att samla upp och transportera provmaterialet som tagits från patienterna.   

 – Genom att ersätta provinsamlingsbufferten med enkla och billiga buffertformuleringar kan vi möjliggöra viral detektion med hög känslighet direkt från det ursprungliga kliniska provet, utan några mellansteg, säger Björn Reinius.  

Mot asymtomatisk smittspridning i Sverige 

Institutioner och forskargrupper i hela världen har visat ett stort intresse för metoden sedan en första version av den vetenskapliga artikeln offentliggjordes på preprintservern medRxiv. Artikeln lästes mer än 15 000 gånger redan innan den sakgranskades av andra forskare inom fältet inför officiell publikation i Nature Communications.  

– Tack vare den låga kostnaden och enkelheten i den nya metoden är den särskilt attraktiv på platser och i situationer med begränsade resurser men stora behov av att testa för covid-19, säger Björn Reinius, och tillägger:  

– Jag skulle gärna se att man nyttjade det här testet även i Sverige, till exempel för billig periodisk testning av asymtomatiska personer för att eliminera smittspridning.  

Forskningen finansierades av Wallenbergstiftelserna via SciLifeLab/KAW National COVID-19 Research Program och medel från Ragnar Söderbergs Stiftelse. 

Publikation

“Massive and rapid COVID-19 testing is feasible by extraction-free SARS-CoV-2 RT-PCR”. Ioanna Smyrlaki*, Martin Ekman*, Antonio Lentini, Nuno Rufino de Sousa, Natali Papanicoloau, Martin Vondracek, Johan Aarum, Hamzah Safari, Shaman Muradrasoli, Antonio Gigliotti Rothfuchs, Jan Albert, Björn Högberg, och Björn Reinius#. ”(*förstaförfattare, # sistaförfattare), Nature Communications, online 23 september 2020, doi: 10.1038/s41467-020-18611-5.