Avhandling om blodpropp och bristfällig återhämtning efter hälseneruptur
Efter en hälseneruptur är risken hög både för blodpropp och långsam återhämtning. Den 9 oktober försvarar Annukka Saarensilta sin avhandling "Molecular mechanisms of venous thrombosis and healing disturbances after Achilles tendon rupture" där hon studerar om det kan finnas gemensamma biomarkörer och möjliga vägar till bättre riskbedömning och behandling.
– Efter hälseneruptur finns en ovanligt hög risk för blodpropp under immobilisering, och många patienter återhämtar sig inte fullt ut. Min avhandling undersöker om blodpropp och sämre läkning kan ha gemensamma biologiska mekanismer, och om intermittent pneumatisk kompression kan påverka några av dessa mekanismer, säger Annukka Saarensilta, doktorand vid forskargruppen ortopedi, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Vi identifierade flera gemensamma biomarkörkandidater för blodpropp och bristfällig återhämtning tidigt i förloppet efter hälseneruptur. Dessa biomarkörer identifierades från hälsenebiopsier. STIP1 var en av de biomarkörkandidaterna för både djup ventrombos och bristfällig återhämtning. STIP1 har en etablerad roll i det cellulära stressresponssystemet.
En sannolik källa till cellulär stress under underbensimmobilisering är suboptimal syresättning och endoteldysfunktion. Intermittent pneumatisk kompressionsbehandling var associerad med numeriskt lägre plasma-STIP1-värden, vilket ger ett explorativt stöd för en möjlig effekt på stressproteinbiologin. Plasma-STIP1 var dock inte associerat med vare sig blodpropp eller bristfällig återhämtning vid provtagning efter flera veckors underbensimmobilisering. Intermittent pneumatisk kompressionsbehandling var också associerad med högre nitritnivåer i plasma, vilket kan tyda på påverkan på kväveoxidrelaterad signalering och möjligen endotelfunktion.
Blodets koagulations- och fibrinolytiska förmåga var starkt associerade med blodpropp efter flera veckors underbensimmobilisering, med olika mönster hos män och kvinnor, och uppvisade diagnostisk potential. Vi upptäckte också att ett större kallus - det vill säga storleken på den tidiga läkningsvävnaden i senan - tidigt efter kirurgisk behandling av hälseneruptur var associerat med bättre långtidsutfall.
Hur kan den kunskapen bidra till att förbättra människors hälsa?
– Vi identifierade flera potentiella gemensamma biomarkörer för både blodpropp och sämre läkning som utgör intressanta forskningsmål i utvecklingen av kliniska verktyg för riskskattning och målinriktade behandlingar. Vi vidgar också synen på intermittent pneumatisk kompression från en rent mekanisk behandling till en behandling som även kan ha biologiska effekter. Skillnader i blodets koagulation- och fibrinolytiska förmåga hos män och kvinnor i relation till etablerad blodpropp framhäver vikten av att beakta könsskillnader i forskningen och kan eventuellt bidra till ökad precision i den kliniska riskskattningen vid underbensimmobilisering. Våra resultat tyder på att kallusstorlek, mätt med ultraljud, kan vara ett kliniskt användbart verktyg för riskstratifiering efter kirurgisk behandling av hälseneruptur.
Vilka mål har du för framtiden?
– Mitt mål är att genom att kombinera kliniskt arbete med forskning bidra till bättre vård för så många patienter som möjligt, säger Annukka Saarensilta.
Disputation
Fredagen den 9 oktober 2026 kl 09:00 i Rehab-salen S2:01, Norrbacka. Doktorsavhandlingen har handletts av Paul Ackermann.
Avhandling
Saarensilta, Annukka (2026). Molecular mechanisms of venous thrombosis and healing disturbances after Achilles tendon rupture. Karolinska Institutet. Thesis. https://doi.org/10.69622/32768994