Att utforska ungas psykiska hälsa och sociala medier i Indonesien - en Minor Field Study

Masterstudenten i folkhälsovetenskap Nabilah Amalina Rozi tillbringade delar av vårterminen i Indonesien för sitt Minor Field Studies-projekt med fokus på ett ämne som ligger i skärningspunkten mellan hennes yrkesintressen och personliga bakgrund: ungas psykiska hälsa och användning av sociala medier i Indonesien.

Att lyfta in ungas perspektiv i forskningen

Efter att ha arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin hade hon sett hur sociala medier blivit en viktig del av ungas vardag. Samtidigt upplevde hon ett behov av att bättre förstå hur unga själva ser på psykisk hälsa och vilken typ av stöd de anser skulle vara mest meningsfullt.

För Nabilah var det viktigt att inte bara studera unga, utan också att lyssna på dem och sätta deras perspektiv i centrum för forskningsprocessen.

Projektet gav henne också möjlighet att bidra med indonesiska perspektiv till en bredare internationell forskningsdiskussion. Som indonesiska såg hon studien som ett sätt att föra in lokala erfarenheter och röster i ett globalt samtal om ungas psykiska hälsa och välbefinnande.

Att förstå ungas erfarenheter

För att undersöka dessa frågor genomförde Nabilah en serie fokusgruppsdiskussioner med unga i Indonesien. Metoden gjorde det möjligt för deltagarna att diskutera gemensamma erfarenheter och bidra med ett brett spektrum av perspektiv, vilket skapade en djupare förståelse för hur sociala medier och psykisk hälsa upplevs i deras vardag.

Materialet analyserades sedan med hjälp av Reflexive Thematic Analysis (RTA), en metod som bidrog till att bevara sammanhanget och komplexiteten i deltagarnas erfarenheter samtidigt som den tog hänsyn till tolkningens roll i kvalitativ forskning. För att stödja processen använde hon NVivo för att organisera koder, teman och forskningsmaterial.

”Jag är viktig och jag borde bli lyssnad på”

Bland studiens resultat var det särskilt en insikt som stack ut. Diskussionerna återkom gång på gång till ett budskap som kan sammanfattas så här: ”Jag är viktig och jag borde bli lyssnad på.” Deltagarna upplevde också att de hade förmågan att hjälpa till och vara en del av lösningarna, till exempel genom att delta i utbildat kamratstöd eller utveckla en ungdomsgemenskap som är meningsfull och produktiv som ett alternativ till användning av sociala medier.

I en kontext där beslutsfattande ofta kan präglas av hierarkiska strukturer visade detta resultat hur viktigt det är att unga aktivt involveras i diskussioner som rör dem.

Enligt Nabilah ska detta inte tolkas som att unga alltid har rätt. Snarare är det en påminnelse om att deras perspektiv förtjänar att bli hörda och beaktade i forskning, policyutveckling och utformning av insatser.

Bidrag till framtida forskning och praktik

De första resultaten tydde på att unga upplevde att psykisk hälsa och användning av sociala medier hänger samman och påverkar varandra. Det kan finnas skillnader mellan hur unga och yrkesverksamma definierar och förstår hälsosam användning av sociala medier, vilket visar på behovet av fortsatt dialog och forskning som inkluderar ungas perspektiv.

Studien betonar också att stöd för ungas psykiska hälsa behöver ges på flera nivåer. Från vänner, familjer och skolor till policyer och tillgång till resurser – många olika aktörer har en viktig roll i att skapa stödjande miljöer för unga.

Dessa insikter kan bidra till framtida forskning och utveckling av insatser, särskilt metoder som involverar flera aktörer i en ung persons liv.

En erfarenhet bortom forskningen

För Nabilah handlade MFS-erfarenheten om mer än att genomföra fältarbete. Den gav henne möjlighet att utveckla sina forskningsfärdigheter, bidra med kunskap inom ett viktigt forskningsområde och föra in indonesiska perspektiv i en internationell diskussion.

Framför allt förstärkte erfarenheten ett budskap som återkom genom hela projektet: när forskning, policyer och insatser som påverkar unga utvecklas är deras röster viktiga och förtjänar att bli hörda.