Antidepressiva läkemedel och risk för maniska episoder hos barn och ungdomar
Mani* är en ovanlig men möjlig biverkning vid behandling av depression med antidepressiva läkemedel hos vuxna, men lite har hittills varit känt om risken hos barn och ungdomar. En ny studie i JAMA Psychiatry undersökte detta och fann inga bevis för mani 12 veckor efter påbörjad behandling med antidepressiva. Försiktighet kan dock behövas vid antidepressiv behandling av barn med allvarligare depressioner eller när en förälder har bipolär sjukdom.
Vad visar studien?
– Hos barn och ungdomar med unipolär depression fann vi ingen evidens för antidepressivt inducerad mani/hypomani inom 12 veckor efter behandlingsstart, säger Suvi Virtanen, postdoktor vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik och förstaförfattare till artikeln. – Detta motsvarar tidsramen för antidepressiva läkemedel att uppnå sin behandlingseffekt och därmed då behandlingsinducerad mani kan väntas uppstå. Tidigare sjukhusvistelser, bipolär sjukdom hos någon förälder och användande av antipsykotiska läkemedel och antiepileptiska läkemedel var de viktigaste faktorerna för att predicera mani/hypomani, tillägger Suvi.
Varför är resultaten viktiga?
Antidepressiva läkemedel ordineras allt oftare till barn och ungdomar med unipolär depression (till skillnad från bipolär depression som sällan diagnosticeras hos barn), men vi vet inte mycket om risken för behandlingsframkallad mani (det vill säga övergången från depression till mani strax efter påbörjad antidepressiv behandling). Tidigare forskning tyder på att barn och ungdomar kan vara särskilt sårbara för denna biverkning. Våra resultat kompletterar den kunskapen som finns från tidigare randomiserade kliniska prövningar (RCT) genom att den visar resultat från en stor grupp patienter som behandlats inom den ordinarie sjukvården.
Hur genomförde ni studien?
Vi genomförde en registerbaserad studie på barn och ungdomar i åldrarna 4–17 år med nydiagnosticerad unipolär depression mellan 2006 och 2019. Vi var noga i hur vi utformade studien och gjorde analyser, för att minska den risk för bias (snedvridning) som kan finnas i observationsstudier. Vi kunde därmed få fram i stort sett likvärdiga resultat som om man hade gjort en randomiserad klinisk prövning (som inte har samma problem med bias).
Vad är nästa steg i er forskning?
– Då vi inte såg något samband mellan antidepressiv behandling och risk för mani/hypomani, tyder det på att andra faktorer är mer relevanta för att utvärdera vem som kan ha ökad risk att övergå från unipolär depression till mani. Vår modell som använde information från ett antal nationella register hade en måttligt god prognostisk förmåga, vilket visar att det är möjligt att identifiera patienter med hög risk för mani/hypomani med en prognostisk klinisk prediktionsmodell, säger Zheng Chang, senior forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. – Vi ser potential i att förbättra modellen, tillägger Zheng.
Studien genomfördes i samarbete med Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och finansierades av Vetenskapsrådet (2018–02213) och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (2022-00824).
Publikation
Virtanen S, Lagerberg T, Takami Lageborn C, et al. Antidepressant Use and Risk of Manic Episodes in Children and Adolescents With Unipolar Depression. JAMA Psychiatry. Published online September 27, 2023. doi:10.1001/jamapsychiatry.2023.3555
* Mani: Ett kraftigt förhöjt stämningsläge med ökad aktivitet, rastlöshet/pratsamhet/irritabilitet samt minskat upplevt sömnbehov som är tydligt avvikande för personen, märks för omgivningen och leder till funktionsnedsättning. Kräver oftast sjukhusvård för att undvika allvarliga konsekvenser. En störd verklighetsuppfattning med psykotiska symptom kan förekomma.
Källa: https://www.vgregion.se/ov/bipolar/vad-ar-bipolar-sjukdom/symptom/