Publicerad: 2022-08-09 09:34 | Uppdaterad: 2022-08-30 16:28

Anna Mia Ekström vill se långsiktigt tänkande och att flera saker hanteras samtidigt i hälsokriser

Porträtt av Anna Mia Ekström
Anna Mia Ekström Foto: Martin Stenmark

Anna-Mia Ekström har varit involverad i Centrum för hälsokriser från allra första början och är nu med i styrgruppen. Innan centrumet bildades var hon med i KI:s interdisciplinära resursgrupp för covid-19 (KIRP), och den task force som var med och skapade centrumet. Precis som med hennes många övriga engagemang så är hennes målsättning att göra skillnad, framför allt för de mest sårbara.

Klinisk rofessor i global infektionsepidemiologi, forskargruppsledare, Sveriges representant i the European Health Emergency Preparedness and Response Authority (HERA), expertmedlem i COVAX:s Independent Allocation of Vaccines Group (IAVG), kliniskt arbetande läkare med fokus på infektionssjukdomar, och en ofta framträdande röst för ökad global rättvisa – listan kan göras lång, Anna Mia Ekström har definitivt ingen brist på arbete och uppdrag. Samtliga, liksom alla de hon haft tidigare, ger henne ett överföld av erfarenhet när det kommer till globala samarbeten, epidemilogi och infektioner, och det hjälper henne att se makroperspektiven i vilken hälsokris som helst.

HERA och framtiden för COVAX

Uppdragens typ och insats varierar. I HERA så är hon med i det forum som ska rådgiva den nya organisationen kring förberedelse för framtida pandemier och kring vaccinstrategier. I COVAX, där är uppdraget väldigt praktiskt.

- Under de mest intesiva perioderna hade vi möte varje vecka. Jag är en av tolv rådgivare i IAVG, som var ansvarigt för att tilldela vaccindoser mellan länder, framför allt de länder som inte hade råd att skriva separata kontrakt med läkemedelsindustrin. Under hela förra året kämpade COVAX med anskaffningen av vaccin, framför allt eftersom rika länder var villiga att betala mer för att säkerställa att de hade tillräkligt med vaccin för hela sin befolkning flera gånger om, och ignorerade behoven hos befolkningen i de 92 låg och mellaninkomstländerna som hade stora ohanterade behov och väldigt låg vaccintäckning. Hur som helst så har COVAX initativet nu distribuerat mer än 1,6 miljarder vaccindoser och jobbar för att bibehålla transperans och ett behovsbaserat tilldelningssystem, samtidigt som man också måste säkerställa att länder som får vaccin har en genomförbar plan för implementering och för kylkedjor.

På frågan om hon tror att COVAX kommer att bestå, i en annan form i en annan hälsokris, efter covid-19-pandemin, svarar Anna Mia:

- Antagligen inte i samma form som nu, men världen behöver en fungerande mekanism för att distribuera livsnödvändig medicin och vaccin mer effektivt, framför allt i kristider. Vi behöver ett bättre system för att säkerställa objektivitet, och att distributionen baseras på hälsobehov, inte på kapacitet att betala.

Med ett fokus på de mest sårbara

Även om fokuset kanske skiftar så är Anna Mias mål det samma: att göra skillnad, framför allt för det mest utsatta, som kvinnor och unga. Det märks i hennes forskning, som ofta fokuserar på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Hon tycker att akademin, forskare och universitet har makten att göra skillnad – det handlar om hur du kommunicerar dina resultat och i vilken utsträckning forskningen är relevant för globala hälsobehov. Akademiska samarbeten bygger nödvändig kapacitet för framtida utveckling och akademisk frihet. Forskare har en viktig roll när det kommer till att informera samhälllet, genom att uppmärksamma behöv och förklara komplexiteter.

Att arbeta inom utbildning handlar om att inspirera nästa generation, och forskning bidrar med resultat som motverkar sensationalism och desinformation. Akademin har också en roll i att säkerställa att samarbeten är jämlika, till exempel när det kommer till datainsamling.

- Inflytelserika universitet som KI måste se till att akademiska samarbeten verkligen är sanna partnerskap, motverka ”data-mining” och orättvisa författarskap. Vi måste säkerställa att upptäckter, data och kapacitetbyggande kommer lokalsamhällena där datan hämtats från till godo.

Pandemin visade upp globala ojämnlikheter i ett brutalt skarpt ljus, men visade även hur kortsiktighet och nationalistiskt tänkande resulterar i orättvisa och ineffektiva hjälpinsatser i en hälsokris. Men Anna Mia är säker på att vi kan göra det bättre, framför allt för att många människor vill bidra till en förändring.

- Som forskare har vi möjlighet att informera, och uppmärksama konsekvenerna av ett handlande, genom att presentera faktabaserade svar på reflexartade reaktioner. Vi har också ansvaret att se till att upptäkter är tillgänliga i ett format som gör att de når målgruppen. Om vi vill påverka policy och politik så måste vi förstå att få politiker läser vetenskapliga tidsskrifter. Därför måste vi hitta andra sätt att kommunicera och andra vägar att nå fram.

Behov av långsiktighet och insikt om de bredare effekterna

Nyligen publicerade hon och tio kollegor en debattartikel om de långsiktiga effekterna av de nya besparingarna i den svenska biståndsbudgeten

- Avsaknanden av långsiktighet och bristande insikt om de bredare effekterna av politiska beslut är oroväckande. Vi måste kunna tänka på mer än en sak samtidigt. Om vi släpper taget i frågor som rör förebyggande arbete, utbildning och utvecklingsinvesteringar nu, så kommer det bli mycket mer kostsamt att hantera dem längre fram och vissa saker kommer inte gå att åtgärda, som till exempel effekterna av skolnedstängningar under pandemin, som försvårade för framtida möjligheter för miljoner barn. Det kommer alltid att inträffa kriser, hela tiden, men det betyder inte att vi plötsligt bara kan sluta tillhandahålla grundläggande sjukvård och socialt arbete och tro att det inte är så viktigt, säger Anna Mia.

En aspekt av att just ha ett långsiktigt tänkande är att lära sig av tidigare upplevelser och använda det för att stäkra förberedelsen inför framtiden, vilket är den tanke som Centrum för hälsokriser bygger på.

Anna Mia om Centrum för hälsokriser

Jag skulle vilja att centrumet blir en koordinarande länk mellan akademin och resten av samhället. Det bör vara en objektiv röst som koordinerar kommunikation och aktiviteter, och som inte styrs av kortsiktiga vinningar utan av evidens och erfarenhet.

Jag har varit involverad i centrumet från början och min inblandning grundar sig i min erfarenhet av globala samarbeten, de nätverk jag har skapat under min karriär och det makroperspektiv jag utvecklat genom mitt arbete.