”Vi borde prata mer om svårigheter att få barn”

Hela processen och all ovisshet tog mycket energi från oss båda. Jag var med på alla läkarbesök utom ett. Det blev ungefär 15 besök under det år vi höll på. All planering kretsade kring att matcha olika moment i behandlingen.

Vi har delvis upplevt den här resan på olika sätt. Jag vet inte om det är för att vi är olika som individer eller för att det blir två skilda roller i processen. Det var min fru som tog alla sprutor, lade sig i gynstol, tog ut och satte tillbaka ägg. Allt det verkar ha lett till att hon byggde upp högre förväntningar och därmed drabbades av ett större fall när det inte gick vägen.

Men vi försökte fånga upp varandra; ’Hur tungt faller du nu? Och hur tungt faller jag? Hur ska vi förstå varandra i det här?’ Att vi kunde ha den kommunikationen har stärkt och fördjupat vårt förhållande.

När vi väntade barn skrev jag om det på mina sociala medier och berättade samtidigt att vi hade gjort IVF. Då delade många med sig om liknande historier, vilket var häftigt. Nu i efterhand kan jag tycka att jag borde ha varit öppen redan under försöken. Det hade varit ett bra sätt att hantera vad vi gick igenom, tror jag. Jag tycker vi borde prata mer om svårigheter att få barn. Det är därför jag vill dela med mig av min berättelse.

Nu har vi fått ett barn till. Vi var helt säkra på att vi inte skulle kunna få barn genom att bara ligga, så vi låg som vanligt, utan planering. Och då blev det plötsligt en graviditet.”