Varför är vi kittliga? Ny forskning kartlägger en välbekant mänsklig känsla
De flesta vet hur det känns att bli kittlad, men varför vissa kroppsdelar är mer kittliga än andra är fortfarande inte helt klarlagt. En ny studie från Karolinska Institutet och Radboud University visar att kittlighet följer ett anmärkningsvärt likartat mönster över olika kulturer och verkar påverkas av mer än bara beröringskänslighet.
För att undersöka kittlighet studerade Konstantina Kilteni och Ziliang Xiong 448 unga vuxna mellan 18 och 30 år med kinesisk, nederländsk och grekisk kulturell bakgrund. Deltagarna besvarade frågor om sina upplevelser av att bli kittlade och markerade på kroppskartor vilka kroppsdelar de upplever som mest kittliga. Deltagarna kartlade även känslighet för beröring, smärta, njutning, självberöring och social beröring, vilket gjorde det möjligt för forskarna att undersöka om kittlighet har ett eget distinkt kroppsligt mönster.
Slående likheter mellan grupperna
Resultaten visade på tydliga likheter mellan de tre grupperna. Nästan alla deltagare uppgav att de hade blivit kittlade minst en gång, och de kroppsdelar som oftast identifierades som kittligast var halsen, armhålorna, magen och fotsulorna. Dessa mönster var konsekventa över kulturgränserna och till och med mellan olika individer.
– Det som förvånade oss var inte bara att samma områden var kittliga, utan också hur starkt detta kroppsliga mönster återkom mellan kulturer och till och med mellan individer. Detta tyder på att kittlighet har en igenkännbar kroppslig organisation, säger korresponderande författare Konstantina Kilteni, biträdande lektor och forskargruppsledare vid institutionen för neurovetenskap och vid Radboud Universiteit, Donders Institute for Brain, Cognition and Behaviour.
När kittlandet involverade en intim partner var mönstret liknande men omfattade även ljumskar och insidan av lår. Avgörande var att dessa kroppsliga mönster var mycket lika i de kinesiska, nederländska och grekiska grupperna.
Kittlighet har ett eget kroppsligt mönster
Forskarna jämförde kartorna över kittlighet med kartor över känslighet för beröring, smärta, njutning och andra kroppsliga förnimmelser. Även om det fanns en viss överlappning visade analyser med maskininlärning att kittlighet har ett eget distinkta kroppsligt mönster och på ett tillförlitligt sätt kan skiljas från andra sinnesupplevelser.
Studien testade också flera teorier som har lagts fram för att förklara varför vissa kroppsregioner är särskilt kittliga. Starkast stöd fick en idé som först lanserades av Charles Darwin: att områden som berörs mer sällan tenderar att vara mer kittliga. Denna faktor kunde dock inte på egen hand förklara hela mönstret. Resultaten tyder i stället på att kittlighet uppstår genom en kombination av sensoriska, fysiologiska och sociala faktorer.
Ett evolutionärt samband?
Likheterna sträcker sig bortom kulturella gränser. Intressant nog liknar vissa av de mönster som observerats hos människor beskrivningar av kittling hos andra människoapor.
Människoapor har observerats använda händerna eller munnen för att kittla många av samma områden som identifierats på kartorna över människokroppen, och de reagerar med skrattliknande läten. Kittling förekommer också oftare mellan individer med starka sociala band. Hos bonoboer, till exempel, kittlar par med starka band, såsom mödrar och deras ungar, varandra oftare än individer med svagare relationer. Dessa paralleller väcker tanken att kittlighet inte enbart är något unikt för människan.
– Vi vet fortfarande inte exakt vilken funktion kittlighet har, men likheterna stöder tanken att den är en evolutionärt bevarad egenskap, säger Konstantina Kilteni.
Publikation
Human ticklishness is a widespread, culturally shared and bodily organized sensory experience
Ziliang Xiong, Konstantina Kilteni, Nature Human Behaviour (2026), https://doi.org/10.1038/s41562-026-02535-z