Publicerad: 2026-09-21 13:56 | Uppdaterad: 2026-09-21 13:56

Jens Hjerling Leffler: ”Forskning ska vara punk”

"Forskning är jättesvårt men det ska man inte ha så mycket respekt för", säger professor Jens Hjerling Leffler. Foto: Martin Stenmark

Som ung gick han igenom en omvälvande tid. Idag försöker utvecklingsbiologen Jens Hjerling Leffler förstå vad som händer i hjärnan när vi blir vuxna.

Text: Cecilia Odlind, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 3, 2026.

Som liten drömde Jens Hjerling Leffler om två saker: att bli forskare och att bli väldigt rik. Han testade forskning först och valde det svåraste området han kunde hitta: neurovetenskap.

– Det är matematik och fysik blandat med biologi, väldigt komplicerat. Jag kände att i detta vill jag simma, säger han och drar igång kaffemaskinen och tar en snus.

Tidigt såg han behovet av att systematisera hjärnans byggstenar, cellerna som den består av.

– Jag upplevde att hjärnans komplexitet vid den här tiden ignorerades av många forskare. Det var en grå massa som man stoppade in elektroder i. Och så brydde man sig inte riktigt om vilka celler det var man verkligen mätte. Men det har ju stor betydelse, säger Jens Hjerling Leffler.

Han såg en nisch och ägnade två av sina fem år som postdoktor vid New York University åt att utveckla hur man separerar fram enskilda hjärnceller, något som var en förutsättning för att kunna karakterisera varje celltyp. Kollegan Sten Linnarsson hade tagit fram en ny metod för att mäta genuttryck i enskilda celler och tillsammans kunde de karakterisera alla hjärnans celltyper i en atlas baserat på deras respektive aktuella genuttryck.

– Idag är det den principen som de allra flesta använder, säger han.

I ett annat projekt har forskargruppen tagit fram en metod för att med hjälp av genuttryck identifiera vilka celler som ligger bakom risken för komplexa sjukdomar. Genetisk forskning har genom åren genererat långa listor med gener som kopplats till ökad risk för psykisk sjukdom.

– Det finns hundratals identifierade riskgener men de säger egentligen inte så mycket. Med vår metod som integrerar genetiken med neurobiologin kan vi i stället koppla sjukdomsrisk till en viss celltyp, nervnätverk eller hjärnregion. Det ökar precisionen betydligt och gör det mer praktiskt användbart, förklarar han.

Idag sitter han i ledningsgruppen för ett konsortium som samlar 1300 forskare inom psykiatrisk genetik där han leder en undergrupp inom det som kallas funktionell genomik.

Vad innebär det att bli vuxen?

Men dessa två projekt var egentligen bara exempel på lyckosamma sidospår, förklarar Jens Hjerling Leffler. Frågan som verkligen intresserat honom hela tiden är vad det innebär att bli vuxen. Närmare bestämt, vad händer under den senare delen av hjärnans utveckling, perioden då vi går från ung till vuxen? Det sista att mogna i hjärnan är pannloben och den är inte helt färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern.

– Det här är en tid då vi ska ställa om från att ha varit inriktade på att lära oss saker, hitta oss själva och interagera med vänner till att bli mer exekutiva, administrera och ta ansvar. Den här sena delen av hjärnutvecklingen sammanfaller också med ökad risk för flera psykiatriska sjukdomar som schizofreni, bipolär sjukdom och depression. Hur det här hänger ihop vill jag förstå mer om, säger han.

Han vill förstå vad som händer i hjärnan när vi blir vuxna. Foto: Martin Stenmark

Jens Hjerling Leffler gick själv igenom en svår och omvälvande period runt 25-årsåldern då han även hade en depression.

– Det omformade mig som människa. Jag gick från att vara en social och ganska lättsam person med mycket fantasi till att bli en välorganiserad person som driver stora projekt. Något förändrades i min hjärna i processen och något i min person gick förlorat, säger han.

Studerar hjärnans utveckling

Jens Hjerling Leffler har intresserat sig för de molekylära mekanismer som är involverade i den här utvecklingsprocessen. I försök har forskargruppen kunnat slå ut så kallade transkriptionsfaktorer under olika delar av utvecklingen i celler från mushjärnor och kunnat se att dessa faktorer kontrollerar vad en viss cell ska hålla på med vid en viss tidpunkt. I tidig hjärnutveckling styr de vilken typ av cell som ska bildas och till vilket hjärnområde den ska migrera till. Och senare hur den ska integreras i ett större neuronalt nätverk.

– Om vi förstår de här komplicerade processerna i hjärnans utveckling bättre så tror jag att det samtidigt kan ge ökad förståelse för psykiatriska sjukdomar, säger han.

Men några enkla, tydliga svar på sina frågor förväntar han sig inte.

– Nej, vi kommer inte att förstå exakt vad schizofreni är. Vi blir aldrig klara. Och för mig innebär det en stor frihet att studera något som är så väldigt komplext och olösligt, säger han.

Det betyder inte att små kunskapssteg inte kan göra stor skillnad. Psykiatriska sjukdomar utgör ett stort lidande för många människor och en mycket stor kostnad för samhället så kunskap om exempelvis hur man kan förutsäga risk för psykos eller hur man kan skilja mellan olika typer av depression skulle kunna få betydelse.

– Även om vi bara kan öka kunskapen lite så kan det ge väldigt stor inverkan. Samtidigt anser jag att även forskning som inte är uppenbart nyttig också är viktig. Att försöka förstå världen är djupt mänskligt och det har ett egenvärde, säger han och står nu och viftar med dörren för att få in luft i rummet som blivit väldigt varmt.

Frågan engagerar helt klart Jens Hjerling Leffler. Han tycker att forskare ibland blir missförstådda.

– Att forska är jättesvårt och innebär mycket hårt arbete. De flesta forskare försakar mycket annat i sitt liv, säger han.

Fick adhd-diagnos som vuxen

Själv lever Jens Hjerling Leffler med en adhd-diagnos som han fick i vuxen ålder. Utmaningarna som kommer med diagnosen brottas han med dagligen.

– Jag missar regelbundet möjligheter och det kan jag sörja. Fokus kan lätt förflyttas, en del saker blir oavslutade, som exempelvis min grundutbildning. Men det gick bra att disputera och bli professor trots detta, säger han.

Kanske har hans lite ovanliga bakgrund lett till den något rebelliska idén om att forskning ska vara som punkrock.

– Med det menar jag att alla ska kunna få göra forskning, man behöver bara en bra fråga och drivet att besvara den. Jag gillar inte när man romantiserar genier eller har för stor respekt för historien och traditionerna, det riskerar att bli hämmande. Det viktiga är att tänka fritt och våga göra nya grejer, säger Jens Hjerling Leffler.

Exalterad över AI

Men vilka nya projekt som forskargruppen bör satsa på framgent är inte helt lätt att avgöra, tycker han.

– Med AI kommer nya möjligheter och allt går väldigt fort. Och en del av de forskningsresultat som publiceras kommer nog visa sig inte stämma. Det gör det svårare att avgöra hur vi ska prioritera vår verksamhet. Men den nya tekniken innebär också enorma möjligheter och kommer att leda till mycket ny kunskap. Det gör mig exalterad, jag längtar till att se vad vi kommer att få veta, säger Jens Hjerling Leffler.

Barndomsdrömmen att bli riktigt rik, hur gick det med den?

– Jag gav upp den. Jag insåg hur mycket jag älskar att vara forskare. Man får träffa så otroligt intressanta människor. Man får leva i idévärlden. Att fundera på hur saker fungerar är väldigt lyxigt, säger han.

Fakta om Jens Hjerling Leffler

Namn: Jens Hjerling Leffler

Titel: Professor i molekylär psykiatri vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik vid Karolinska Institutet.

Ålder: 51

Familj: Fru och två barn, elva och sex år gamla.

Jag tycker om: Att köra snabbt, segla och fågelskåda. Men inget av detta hinner jag göra särskilt ofta. Jag är mest med min familj och det älskar jag.

Motto: Måste jag välja ett? Ut med det gamla, in med det nya.

Jens Hjerling Leffler om…

… vad han tänker på nu:

Hur vet en cell hur gammal den är? Man har länge trott att det var styrt av hormoner men sexuell mognad korrelerar inte med hjärnans utveckling.

… att stå på scen:

Det får mig att leva upp, jag blir inte alls nervös. Eftersom jag tänker samtidigt som jag pratar så förvånar jag ibland även mig själv med nya insikter under ett föredrag.

… beslutsvecka:

Under en tid i mitt liv tog jag ledigt en vecka varje år och promenerade i skogen och funderade på min framtid. Det var ett sätt att hitta riktning och undvika grubbel resten av året.

… sociala nätverk:

Forskning sker i mötet mellan människor. Det bästa jag vet med labbet är människorna i det. Min vän har kallat mig en ”high connectivity node” (en sambandscentral för nerver i hjärnan).