Tre forskare tilldelas StratNeuro:s startanslag 2022
StratNeuro tilldelar årets startanslag om 1,000,000 kronor till tre forskare vid Karolinska Institutet, Enric Llorens, Arvid Guterstam och Jeroen Goos.
Syftet med anslaget är att hjälpa framstående forskare som befinner sig i början av sin karriär, som erhållit ett startbidrag från Vetenskapsrådet eller beviljats en anställning som biträdande lektor vid Karolinska Institutet.
Enric Llorens, postdoktor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, tilldelas medel för sitt projekt ”Engineering regeneration in the central nervous system”.
Arvid Guterstam, biträdande lektor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, tilldelas medel för sitt projekt ” The Mind Beam hypothesis: a novel mechanism for social perception of others’ Attention”.
Jeroen Goos, biträdande lektor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, tilldelas medel för sitt projekt ” Tearing down the walls of brain cancer: delivery of radiopharmaceuticals across the blood-brain barrier”.
Vi hörde av oss till Enric, Arvid och Jeroen för att höra lite mer om deras projekt och forskning.
Enric, berätta lite mer om ditt projekt!
Efter utvecklingen vet cellerna vilka gener som ska slås på för att generera de tusentals neuroner som bygger upp vår hjärna och ryggmärg. Hos vuxna förloras tillgången till denna genetiska information och dessa vävnader regenereras dåligt. Jag strävar efter att återaktivera utvecklingsgener i vuxna celler med hjälp av innovativa verktyg för att främja regenerering av centrala nervsystem.
Vad betyder detta anslag för dig och din forskning?
Anslaget gör det möjligt att påskynda projektet genom att börja rekrytera studenter och även att göra det mer synligt och uppmärksammat. Projektet spänner över flera områden – från utvecklingsneurovetenskap via genomik till funktionella studier i prekliniska djurmodeller – och StratNeuro:s startanslag kommer att underlätta interaktionen med andra forskare som arbetar inom dessa områden. Vårt mål, på längre sikt, är att kunna lägga grunden för utvecklingen av nästa generations genterapier för patienter med ryggmärgsskador och andra motoriska nedsättningar. Det är en otroligt spännande tid och jag kan knappt vänta med att komma i gång!
Är någon annan involverad i projektet?
Absolut, det är en laginsats som börjar med mina första rekryter. Jag är oerhört tacksam över att ha fått möjlighet att utforska några av dessa idéer under min tid i Jonas Friséns labb. Jag ser verkligen fram emot att få jobba tillsammans med Marie Carlén vid institutionen för neurovetenskap här på KI, och med Eva Hedlund, vid Stockholms universitet, och för att få studera nygenererade nervcellers funktion.
Arvid, kan du berätta lite kort om ditt projekt?
Jag ska studera hur våra hjärnor föreställer sig andra människors uppmärksamhet. Denna grundläggande sociala kognitiva process är viktig för så kallad ”sinnesteori”, som hänvisar till vår förmåga att tillskriva mentalt innehåll, som övertygelser, avsikter och känslor till andra. Ett av huvudmålen är att undersöka hur människor med autism bearbetar andras uppmärksamhet, och om de kan öka denna förmåga genom kognitiv träning för att förbättra allmän social kognitiv prestanda.
Vad betyder det här anslaget för dig och för din forskning?
Anslaget är en fantastisk möjlighet för mig och mitt team och kommer att leda till en bättre förståelse för hur våra hjärnor bygger interna modeller utifrån andra människors mentala tillstånd.
Det första steget blir att etablera forskargruppen och rekrytera ett hängivet team av personer som är intresserade av social kognition, hjärnavbildning och autism. De kommande åren kommer att vara produktiva och väldigt roliga.
Vem samarbetar du med i det här projektet?
En av de föreslagna studierna kommer att omfatta ögonspårningsmätningar bland ettåriga barn. Här kommer jag att samarbeta med två psykologer, Lauren Emberson vid University of British Columbia, och med Naiqi Xiao vid McMaster University, båda lärosäten i Kanada.
Hur kan din forskning påverka patientvård och behandling?
Det främsta målet med projektet är att identifiera nya diagnostiska och terapeutiska metoder vid autism. Om det lyckas, kan projektet leda till en ny typ av “mekanismfokuserad” terapi för att förbättra social kognition vid autism genom kognitiv träning baserad på hjärnavbildning i realtid.
Jeroen, berätta om ditt projekt?
Mitt främsta mål är att utveckla nya och effektiva strategier kring nukleärmedicin, för behandling av patienter med hjärncancer. Mer specifikt utvecklar vi ett minimalt invasivt tillvägagångssätt för att leverera terapeutiska radionuklider över blodhjärnbarriären. För det ändamålet använder vi en peptid från skorpiongift och en toppmodern antikropp som är konstruerad för att korsa blodhjärnbarriären och binda sig till tumörceller. I ett nästa steg injiceras terapeutiska radioaktiva markörer som snabbt reagerar på peptiden eller antikroppen vid tumören. Detta resulterar i lokal terapeutisk bestrålning av cancercellerna, utan att orsaka skador på frisk vävnad.
Vad innebär anslaget för dig och din forskning?
Anslaget kommer att hjälpa mig att etablera en egen, oberoende forskargrupp vid KI, och kommer att lyfta vårt experimentella förhållningssätt. Med detta generösa bidrag från StratNeuro kommer vi att kunna tillhandahålla proof-of-concept i innovativa tredimensionella cellmodeller samt i banbrytande murina modeller för hjärncancer.
Dessutom bekräftar anslaget att vi är på rätt väg med vår forskning. Preliminära resultat som erhållits tack vare detta anslag kommer förhoppningsvis att bidra till att säkra ytterligare finansiering i framtiden, för att förbättra vårt arbete.
Är det någon annan inblandad i projektet?
Ja, arbetet möjliggörs tack vare mina fantastiska samarbetspartners! Jag vill rikta ett stort tack till Staffan Holmin och Thuy Tran från Karolinska Institutet, samt Fredrik Swartling och Greta Hultqvist från Uppsala universitet.
Hur kan din forskning påverka patientvård och behandling?
Om det lyckas kan vårt tillvägagångssätt minska behovet av invasiva, riskfyllda kirurgiska ingrepp i framtiden. Den största effekten skulle dock vara den långvariga överlevnaden och framgångsrik behandling av patienter med hjärncancer, med minimala biverkningar och en hög förväntad livskvalitet.