Skador bland småbarn minskar
Svenska småbarn lever allt säkrare. En ny studie från Karolinska Institutet visar att antalet skador bland barn upp till två års ålder nästan halverades mellan åren 1987 och 2007. Halveringen skedde samtidigt som antalet föräldralediga dagar som togs ut av papporna ökade stort, konstaterar forskarna.
– Vi kanske inte kan ge papporna äran för de minskade skadorna under denna period, frågan är mer komplex än så. Men vi kan i alla fall avfärda de debattinlägg som kom för något år sedan om att papporna som grupp skulle vara farliga för småbarn. Så är det absolut inte, säger professor Lucie Laflamme vid Institutionen för folkhälsovetenskap.
I studien, som publiceras i vetenskapstidskriften Journal of Epidemiology and Community Health, har forskarna använt data från Socialstyrelsens nationella patientregister för att kartlägga skador hos barn under två år mellan åren 1987 och 2007. Detta var en period då antalet pappadagar trefaldigades och kom att överstiga 20 procent av den totala föräldraledigheten. Forskarna kunde då se att antalet skador hos barnen närmast halverades under perioden.
Forskarna tittade också närmare på skaderisken hos alla förstfödda svenska barn under åren 1988-89. Av dessa barn hade 817 råkat ut för olyckor som krävde sjukhusvård medan mamman var hemma med barnet. Motsvarande siffra för när pappan var hemma med barnet var 67 olycksfall. I proportion till de uttagna dagarna löpte barnen därmed 12 procent lägre risk att skadas när pappan hade ansvaret.
Då forskarna gjorde en statistisk justering för utbildning försvann dock skillnaden mellan mammorna och papporna. Bland annat visade det sig att föräldralediga pappor oftare har högre utbildning och att det i hem med högutbildade föräldrar sker färre olyckor generellt. Forskarna drar därför slutsatsen att män och kvinnor, som kön betraktade, är lika bra på att vårda små barn just när det gäller skaderisken.
Publikation
Dangerous dads? Ecological and longitudinal analyses of paternity leave and risk for child injury.
J Epidemiol Community Health 2012 Nov;66(11):1001-4