Ojämlik vård och social isolering hot mot flyktingars hälsa
Aldrig tidigare har så många människor varit på flykt från krig och fattigdom. Det innebär förändringar och förluster som kan sätta djupa psykologiska spår. Läkaren Maria Sundvalls avhandling vid Karolinska Institutet bygger på enkätstudier och intervjuer med flyktingar i Sverige om deras kontakter med psykiatri och primärvård, men också om vikten av sociala nätverk för hälsa och integration. Resultaten kan få betydelse för dialogen mellan nyanlända, vård och myndigheter.
Vad handlar din avhandling om?
– Asylsökande lever i en särskilt otrygg situation och många bär på traumatiska minnen. Tidigare forskning visar att flyktingar har mer hälsoproblem än befolkningen i de mottagande länderna, och framför allt när det gäller psykisk hälsa. I min avhandling har jag försökt öka kunskaperna om vad som händer när flyktingar söker vård i Sverige, och vad deras sociala nätverk betyder för hälsa och integration, säger Maria Sundvall, läkare och doktorand vid institutionen för lärande, informatik, management och etik vid Karolinska Institutet.
Beskriv de fyra delstudierna.
– I de två första studierna har vi utvärderat asylsökandes journaler från psykiatrin efter ett självmordsförsök. Den första delstudien omfattar 88 asylsökande och 88 kontrollpersoner med svenska personnummer. Vi tittade på kända riskfaktorer för självmord, till exempel tidigare trauma, och vilka bedömningar och vårdinsatser som de respektive grupperna erbjudits. Vi läste också journalerna för 18 asylsökande kvinnor som tvångsvårdats på psykiatrisk klinik efter självmordsförsöket.
– Vi gjorde också en mindre intervjustudie och en enkätstudie med 410 irakiska flyktingar i Sverige för att undersöka sociala faktorer som påverkar hälsan och resiliensen, det vill säga förmågan att gå vidare efter svåra händelser. I analysen har vi fokuserat på betydelsen av socialt nätverk för deltagarnas anpassning och livssituation.
Berätta om resultaten.
– I de två första studierna fann vi bland annat att asylsökande kvinnor gjort mer allvarliga självmordsförsök, oftare tvångsvårdats och fått fler typer av behandlingar än kvinnorna i kontrollgruppen. Ändå följdes både de asylsökande kvinnorna och männen upp på en psykiatriskt mindre specialiserad nivå, oftast i primärvården. Det tyder på en ojämlikhet i vården.
– Intervju- och enkätstudierna visade att deltagarnas sociala nätverk ofta krympt till den närmaste familjen under exilen. Många upplevde stora svårigheter i att skaffa sig nya kontakter för att komma in i det svenska samhället. Det största hindret var språket. Många beskrev också negativa kontakter med svenska myndigheter. De som uppgav oro för familjemedlemmar, konflikter i familjen eller att de inte kunnat återförenas med familjen skattade också högre på skalor för psykiska problem. En relativt stor andel uppgav att de inte hade något som helst socialt stöd med konkreta problem.
Sammanfatta den huvudsakliga slutsatsen?
– Det behövs en bredare syn på hälsa som en social process och ett resultat av individens levnadsvillkor. Personal inom vård och omsorg behöver i högre grad intressera sig för de subjektiva erfarenheterna och berättelserna hos de personer de vill hjälpa. Det skulle ha stor betydelse för såväl flyktingar i integrationsprocessen som för myndigheter och behandlare i vården.
Hur kan dina forskningsresultat användas?
– Personal som möter asylsökande med självmordsproblematik behöver mer kunskap om psykologiska trauman, kulturella faktorer som påverkar sättet att uttrycka lidande och om sociala livsvillkor för utsatta personer. De behöver också tid och resurser för detta och ett mandat att ge vård enbart utifrån medicinska behov.
– Resultaten visar också att flyktingar behöver stöd att behålla kontakterna med sina tidigare nätverk och att skapa nya sociala kontakter. Myndigheter behöver intressera sig för flyktingars stödsystem och inse att deras förmåga att stödja flyktingar beror på förmågan att skapa dialog och tillit.
Maria Sundvall försvarade sin avhandling den 6 december.
Doktorsavhandling
”Refugees and asylum seekers: their social networks and encounter with the mental health services,” Maria Sundvall, Karolinska Institutet 2021, ISBN: 978-91-8016-378-1.