Nytt forskningsprojekt ska stärka suicidpreventionen i spårtrafiken
Ett nytt forskningsprojekt vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) ska undersöka insatser som används för att minska suicid på järnväg och i tunnelbanan. Projektet har en total budget på 5 miljoner kronor, löper under perioden 2026 till 2030 och finansieras av Trafikverket.
Projektet ska ta fram kunskap om suicidpreventiva insatsers effekter och hur olika insatser kan prioriteras mer träffsäkert i praktiken. Målet är att stärka det vetenskapliga underlaget för suicidprevention i spårmiljö och på sikt bidra till färre suicid och suicidförsök, ökad säkerhet och stärkt tillförlitlighet i trafiken.
Den svenska spårtrafiken erbjuder goda möjligheter att studera suicidpreventiva åtgärder i verklig miljö. Nollvisionen inom trafiken omfattar även suicidprevention i dessa miljöer, och nationella mål om att antalet omkomna ska halveras till år 2030 har bidragit till att flera insatser har införts av Trafikverket och Region Stockholms trafikförvaltning (SL). Att studera dessa insatser ger förutsättningar för forskning som är relevant även utanför Sverige.
Flera åtgärder ska utvärderas
Projektet omfattar flera olika studier. Flera av dem inriktas på att utvärdera insatser som redan har införts eller planeras i spårbunden trafik. Det gäller bland annat AI-baserad videoanalys för att upptäcka suicidriskbeteenden på plattformar, skyltar till hjälplinjer för personer i psykisk kris, åtgärder i plankorsningar, spärrstaket, förstärkt säkerhetskommunikation och plattformsbarriärer med olika höjd.
Därutöver ingår systematiska kunskapsöversikter av tidigare forskning inom området.
Ska studera både säkerhet och trafikpåverkan
Studierna kommer i första hand att följa utfall som suicid och allvarliga suicidförsök. Även personpåkörningar utan suicidavsikt, obehöriga spårbeträdanden, förseningar och inställda tåg kommer i vissa av studierna att analyseras. Det ska ge en bredare bild av insatsernas möjliga betydelse ur både folkhälso- och samhällsekonomiskt perspektiv.
Projektet bygger vidare på tidigare samarbete mellan NASP, Trafikverket och SL. Tidigare pilotstudier har indikerat att fysiska åtgärder i stationsmiljö kan minska suicid, spårbeträdanden, personpåkörningar och trafikstörningar.
Kan bidra till att skydda människor i akuta kriser
Suicid är den vanligaste orsaken till dödsfall i den spårbundna trafiken. I Sverige står detta för omkring 90 procent av fallen. Händelserna får svåra konsekvenser för den enskilde, anhöriga, lokförare, trafikanter och andra drabbade.
Suicidprevention i spårmiljö handlar ofta om att minska tillgången till farliga platser och skapa möjlighet att avbryta akuta förlopp. Suicidalitet kan variera kraftigt över korta tidsperioder och därför kan insatser som fördröjer, avleder eller gör det möjligt för andra att ingripa ha en stor betydelse.
En viktig utgångspunkt i projektet är att suicidprevention inte enbart är en fråga för hälso- och sjukvården. Suicid orsakas ofta av flera samverkande faktorer, vilket gör att även aktörer inom till exempel transport, samhällsplanering och säkerhet kan bidra till det förebyggande arbetet.
Resultaten ska kunna användas i praktiken
– Min förhoppning är att projektet ska bidra med kunskap som kan vara användbar för aktörer som arbetar med suicidprevention i spårbunden trafik. Suicidprevention handlar om att minska lidande och skapa bättre förutsättningar för människor att ta sig igenom akuta kriser. Eftersom suicidalitet kan skifta snabbt kan det vara avgörande att avbryta den suicidala processen när en person är som mest sårbar. Samtidigt behöver suicidprevention förstås som ett brett folkhälsoarbete, där insatser i spårmiljö är en del av en större helhet. Förhoppningen är att projektet ska bidra till att insatser i den spårbundna trafiken används där de kan göra störst nytta för att förebygga suicid, säger projektledare Johan Fredin-Knutzén, doktorand vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, KI.