Myter och missförstånd om testosteron

Men myterna om det manliga könshormonet har svag koppling till verkligheten, förklarar Stefan Arver, docent i endokrinologi, läran om hormoner, vid Karolinska Institutet. Testosteron är onekligen ett viktigt hormon och den som lider brist på det bör få testosterontillskott. Men den överväldigande majoriteten av män har fullt tillräckliga testosteronnivåer och vinner inte på att eftersträva högre värden, förklarar han. 

Fler män får testosteron

I Sverige är testosteron ett receptbelagt läkemedel. 2006 skrevs det ut till runt 8 000 män. 2024 hade antalet ökat till drygt 26 000. Stefan Arver tror inte att ökningen beror på att vården blivit så mycket bättre på att hitta och behandla män med testosteronbrist. 

– En stor del av den ökade förskrivningen går nog till fel personer. Många män upplever symtom som trötthet eller minskad lust och när de hör reklamens beskrivning av testosteron tänker de att det skadar väl inte att pröva? Men symtomen beror oftast på andra saker, och onödig testosteronbehandling är inte ofarlig. Man går i en fälla, säger Stefan Arver. 

Det första som händer när testosteron tillförs utifrån är att kroppen kompenserar genom att stänga av sin egen produktion. Testiklarna krymper och testosteronnivån sjunker igen. 

– Då kanske man höjer dosen, och då börjar biverkningarna komma. Testosteron påverkar hela kroppen. Ett exempel är att bildning av röda blodkroppar ökar, vilket gör blodet mer trögflytande och kan ge huvudvärk och klåda som symtom. Hjärtat måste jobba hårdare och risken för blodproppar kan i värsta fall öka, säger Stefan Arver. 

Testosteron är ett mångsidigt hormon. För artens överlevnad är det livsviktigt eftersom det grundlägger könsutveckling hos pojkfoster och sexuell lust och förmåga hos vuxna. En annan viktig funktion är testosterons uppbyggande egenskaper. Det är involverat när kroppen skapar nya celler och ny vävnad, som muskler, skelett, bindväv, hud och röda blodkroppar. Därför kallas det också anabol steroid. 

– Anabol betyder just uppbyggande. Testo­­steron är tillsammans med insulin och tillväxthormon våra viktigaste uppbyggande hormoner, säger Stefan Arver. 

En tredje aspekt är testosterons koppling till behåring. Hormonet stimulerar hårväxt i ansiktet och på kroppen men har motsatt effekt på skallen. 

Dessutom har testosteron en koppling till vårt välbefinnande. 

– Det har en positiv effekt på vårt stäm­ningsläge och hur vi ser på oss själva, om vi tycker att vi duger. Testosteronbrist ökar risken för depression. Inte de tyngsta, svåraste depressionerna, men man tappar i livslust, känslan att det är kul i livet, berättar Stefan Arver. 

Sambandet är väldokumenterat, men forskarna har inte hittat de underliggande mekanismerna än, förklarar han. 

– Mycket tyder på en koppling till hjärnans belöningssystem, till exempel dopaminnivåer, men vi vet inte säkert. 

Testosteronbrist ovanligt

Ett normalt testosteronvärde för män ligger i intervallet cirka 10–30 nanomol per liter, nmol/L. Den som har lägre nivåer riskerar att lida brist på testosteron. Det förekommer men är ovanligt, och om det inträffar är det oftast ett tecken på att något annat är fel. Vid misstanke om testosteronbrist bör man därför göra en utredning, betonar Stefan Arver. Orsaken kan vara allt från en hjärntumör i hypofysen till en kronisk inflammationssjukdom eller livsstilsfaktorer. 

– Det handlar om de vanliga felkällorna i livet: man går upp i vikt, rör sig för lite, äter dåligt och dricker för mycket alkohol. Obesitas sänker testosteronnivån samtidigt som östrogennivån ökar, säger han. 

Kroppens testosteronproduktion minskar bara marginellt med åldern. Män får inte testo­steronbrist av åldrandet i sig, slår han fast. 

– Man kan se påståenden om att alla män efter 40 borde ta testosteron, och ibland att det skulle finnas en manlig motsvarighet till klimakteriet som orsakar testosteronbrist. Det är helt enkelt inte sant. Det existerar inget manligt klimakterium. 

Att mäta testosteronhalt är lätt, men det krävs kunskap för att tolka svaret, förklarar Stefan Arver. Provet mäter allt testosteron, men bara en mindre del av det påverkar kroppen. Det mesta är hårt bundet till ett protein som gör det otillgängligt, och denna andel varierar mycket mellan olika personer. 

– Det innebär att någon med 10 nmol/L i själva verket kan ha mer tillgängligt testosteron än den som ligger på 30 nmol/L, säger Stefan Arver. 

Ett annat skäl att inte oroas av testosteronvärden i den lägre delen av normalspannet är att mer testosteron i de flesta fall inte ger större effekt, påpekar han. 

 – Om man inte har en verklig brist så ger mer testosteron ingen effekt på det som män enligt min erfarenhet oftast är ute efter: att bli piggare, orka mer, få mer sexuell lust. Man slår i taket, systemet är mättat. 

– Antalet personer som dopar sig i Sverige är uppskattningsvis 50 000–100 000 och i nästan samtliga fall handlar det om testosteron, säger Mikael Lehtihet, docent i endokrinologi, som forskar om testosteron och dopning vid Karolinska Institutets institution för medicin, Huddinge. 

Personer som dopar sig kommer från alla samhällsskikt och har egentligen bara en sak gemensamt, förklarar han: de gillar att styrketräna. En stor majoritet är män. 

– Kvinnor som dopar sig är betydligt färre men de finns. Ofta har de introducerats till dopning genom sin pappa eller pojkvän, säger han. 

Risker med höga doser

Just när det gäller testosteronets muskeluppbyggande funktion leder högre dos verk­ligen till större effekt. Men med högre dos kommer också tydligare biverkningar. Dit hör förkrympta testiklar, bröstutveckling för män, akne, kroppsbehåring och håravfall på huvudet för båda könen, samt basröst och klitorisförstoring hos kvinnor. Testosteron påverkar också blodtryck och blodbildning och därmed hjärt-kärlsystem, njurar och risken för blodpropp. 

– Risken för den enskilde beror på hur länge man dopar sig, vilken genetik man har och hur man lever i övrigt. Folk drabbas väldigt olika. Jag har patienter som dopat sig i 40 år och mår bra, men också de som fått hjärtinfarkt i tidig ålder eller hamnat i dialys, säger Mikael Lehtihet. 

En mycket spridd uppfattning är att högt testosteron gör människor mer aggressiva. Det stämmer inte, förklarar han. Män som dopat sig med testosteron kan onekligen vara aggressiva, men tar man bort störfaktorer som övrigt missbruk och personlighetsstörningar kan något sådant samband inte påvisas. 

– Det är faktiskt den som har testosteronbrist, hypogonadism, som är lättirriterad och kan bli aggressiv. Då blir man lugnare och mer harmonisk av mer testosteron. Men det hjälper inte hur många gånger man säger det, det verkar inte gå att rubba bilden att testosteron leder till aggressivitet. 

Mikael Lehtihet oroas av den snabbt ökande förskrivningen av testosteron. 

– Vi vet att vården har missat många patienter med testosteronbrist, men tyvärr tror jag att ökningen till stor del går till andra.  

Mycket skrivs ut av privata allmänläkare till män i 50-årsåldern utan andra underliggande sjukdomar, konstaterar han. Det är inte en ålder som brukar förknippas med testosteronbrist, men en tid i livet då många män börjar önska att de kände sig lite yngre, och hade mer energi och lust. 

– Jag tror att vi ser en underförskrivning och en överförskrivning samtidigt. Och det är inte alls bra att det skrivs ut när det inte är medicinskt motiverat.