Komplext samspel när stigma formar den psykiska hälsan hos sexuella minoriteter
Det är känt sedan tidigare att sexuella minoriteter löper högre risk för psykisk ohälsa jämfört med heterosexuella. Det stigma som sexuella minoriteter möter har ansetts vara den främsta orsaken till detta. En ny avhandling från Karolinska Institutet ger en inblick i hur stigmarelaterade faktorer kan fungera i ett bredare socioekologiskt system, med hänsyn till den komplexa interaktionen mellan strukturella, interpersonella och individuella faktorer.
Tidigare forskning har huvudsakligen fokuserat på identifiering av riskfaktorer som ger upphov till skillnader i mental hälsa hos personer med olika sexuell läggning. Mindre är känt om och hur dessa riskfaktorer kan vara beroende av varandra och effekterna av olika mekanismer som kan knyta samman dem.
Flera olika nivåer
Medan varje riskfaktor i sig kan ha en negativ inverkan på sexuella minoriteters mentala hälsa undersöker den nya avhandlingen hur olika faktorer kan påverka och utlösa varandra på strukturell, interpersonell och individuell nivå i ett så kallat social-ekologiskt system.
– Till exempel kan en diskriminerande policy och lagar på strukturell nivå främja utsatthet och trakasserier på interpersonell nivå, vilket leder till att en person som tillhör en sexuell minoritet väljer att dölja sin sexuella läggning på individnivå, säger avhandlingens författare Arjan van der Star, som nu är postdoktoral forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet i Sverige samt vid institutionen för psykologi vid San Diego State University, USA.
Som en del av hans doktorsavhandling analyserades data från sexuella minoriteter. Deltagarna i undersökningen kom från olika länder med mycket varierande juridiska sammanhang och attityder till sexuella minoriteter.
– Överraskande nog kunde vi se att även i ett land som Sverige, där stigmatiseringen mot sexuella minoriteter är bland de lägsta i världen, löper sexuella minoriteter fortfarande en mycket högre risk för självmord och depression jämfört med heterosexuella, säger Arjan van der Star.
Socialt stöd är viktigt
När man undersöker olika mekanismer som kan äventyra sexuella minoriteters mentala hälsa, tyder resultaten på att döljande av sin sexuella identitet inte har en negativ effekt per automatik. På samma sätt var öppenhet om sin sexuella läggning endast förknippat med depression när det saknades ett socialt stöd.
– Detta tyder på att man inte kan säga att öppenhet om sin sexuella läggning är bra eller dåligt för hälsan rent generellt. Däremot kan ett socialt stöd hjälpa sexuella minoriteter att hantera stressen som följer av att vara öppen med sin sexuella läggning, säger Arjan van der Star.
Exponering över tid spelar roll
En del av avhandlingen undersökte även cirka 250 manliga migranter tillhöriga sexuella minoriteter som flyttat till Sverige. Det var uppenbart att de som tidigare utsatts för höga nivåer av strukturellt stigma också led av stigmarelaterade stressfaktorer på individnivå, såsom rädsla att bli avvisad och internaliserad homofobi. Dessa stressfaktorer ökade också ju längre personerna levde i en negativ miljö. Men när de flyttade till Sverige och utsattes för en miljö med lägre strukturellt stigma minskade stressfaktorerna över tid.
Avhandlingen presenterar en bättre förståelse för hur och varför sexuella minoriteter löper högre risk för psykiska problem.
– Resultaten utgör en bra grund för att underlätta mer fördjupad forskning. De ger också en fingervisning om hur policyer kan hantera och förhindra dessa problem. Dessutom kan de hjälpa till i utvecklingen av bättre och mer riktade psykoterapeutiska interventioner, avslutar Arjan van der Star.
Avhandlingen möjliggjordes tack vare Vetenskapsrådet och Forskarskolan för vårdvetenskap.