KI:s installationshögtid hyllade bildning och ledarskap i förändringens tid

– Universiteten har ett särskilt ansvar att värna och utveckla människans nyfikenhet, kritiska tänkande och kreativitet. Vi måste fortsätta att ställa de rätta frågorna och fortsätta att tänka själva, även när AI erbjuder sig att göra det åt oss.

Hon framhöll vikten av bildning i en värld där tekniken kan hjälpa oss att hitta svar, men inte avgöra vilka frågor som är viktigast. Universitetens uppgift är därför både att skapa ny kunskap och att värna människans omdöme och förmåga att förstå världen i ett större sammanhang.

Akademisk excellens gör skillnad

Under högtiden hyllades Gert Auer, Ann Langius-Eklöf och Mona Ståhle, som tilldelades KI:s Stora silvermedalj. Lena Nilsson-Wikmar och Arne Östman tog emot KI:s Silvermedalj.

Bland årets övriga pristagare fanns Per Uhlén, mottagare av Lennart Nilsson-priset, och Qi Chen, som tilldelades Dimitris N. Chorafas pris. Pär Nordlund tog emot Priset för innovation och nyttiggörande, medan Olle ten Cate tilldelades KI:s pris för forskning i medicinsk pedagogik, KIPRIME. Anna Dimberg från Uppsala universitet belönades med Medicine doktor Axel Hirsch pris. KI:s pedagogiska pris gick till Karin Garming Legert och Nicola Orsini.

Professor Olle ten Cate lyfte fram nyfikenheten som en viktig drivkraft under flera decenniers arbete med medicinsk pedagogik.

– Jag har hela tiden följt mitt eget intresse, och det är också mitt bästa råd till yngre forskare. Det är också viktigt att kontinuerligt ifrågasätta varför något verkar fungera och, kanske ännu viktigare, varför det inte fungerar.

Overkligt och fantastiskt

I sitt tal till de nya professorerna betonade rektor att professorsuppdraget är större än de egna forskningsframgångarna. Det innebär också ett ansvar för nästa generation.

– Ni har redan åstadkommit mycket. Nu har ni möjlighet att hjälpa andra att uppnå mer än de själva trodde var möjligt. Stöd lovande kollegor. Dela med er av er kunskap. Ge utrymme för nya idéer och nya röster.

I grupper om fyra tog de nya professorerna emot sina diplom av rektor, till varma applåder och trumpetfanfarer.

Precis som Olle ten Cate framhöll Erik Andersson, professor i klinisk psykologi, intresse och nyfikenhet som sina viktigaste drivkrafter.

– Jag har hela tiden älskat det jag gör och kört på av intresse och nyfikenhet. Mitt yngre forskar-jag hade aldrig vågat tro att jag skulle vara med här idag. Därför känns det lite overkligt, men framför allt helt fantastiskt.

För Gianluigi Savarese, professor i kardiologi, var högtiden ett uppskattat uttryck för universitetets uppskattning.

– Det är väldigt känslosamt att vara här. KI anordnar en fin ceremoni som tydligt lyfter forskningens betydelse. Jag skulle säga att alla vi som är här idag sätter stort värde vid den bekräftelsen och hyllningen. Det är en upplevelse att bära med sig under lång tid.

Kvinnohälsa gagnar mänskligheten

I årets installationstal jämförde Helena Kopp Kallner, professor i obstetrik och gynekologi, lite skämtsamt forskningen med en ärofylld seglats på lugna om än okända vatten. Men hon framhöll att verkligheten handlar mer om hård konkurrens, höga krav och den ständiga risken att bra idéer kraschar mot symboliska isberg.

Hon berättade också om den vision som bär henne genom mångåriga forskningsprojekt utan garantier för framgång.

– Mitt mål är att världens kvinnor ska ha bättre hälsa genom livet, och bli mödrar när de själva vill och kan. Det är också grunden för att fler barn får en bra start i livet. När kvinnor når sin fulla potential är det till gagn för hela mänskligheten.

Hon avslutade med en hyllning till KI och till vetenskapen:

– Karolinska Institutet kan liknas vid den där modiga hjälten som seglar på okända hav med uppdraget att göra världen bättre genom forskningens framsteg. Så ”don’t be an antivaxxer, be a KI”.

När den sista solosången av Maja Frydén, ”Climb Ev’ry Mountain”, med Filip Ekestubbe vid flygeln, klingat ut var det dags för fanborg och uttåg. Nu väntade familjer, vänner och kollegor för att fira kvällens huvudpersoner över vin och snittar. 

Från första fanfaren till sista kramen och skålen var detta en kväll av stolthet och glädje. En kväll som påminde om varför forskning, utbildning och akademiskt ledarskap behövs kanske mer än någonsin tidigare.

Text: Anne Hammarskjöld