KI samlade 800 deltagare på internationell konferens om åldrandeforskning
Åldrande i en föränderlig värld, ageing in a transforming world, var temat för den 27:e internationella konferensen om gerontologi, forskning om åldrande, som hölls på Karolinska Institutet den 12–14 juni. Över 800 deltagare från 44 länder samlades i Aula Medica och arrangemanget invigdes av Drottning Silvia som bland annat talade om forskningens betydelse för ett värdigt åldrande.
Konferensen, som var den 27:e i ordningen, arrangerades av Karolinska Institutets Aging Research Center under ledning av Carin Lennartsson, Amaia Calderon-Larrañaga och Isabelle von Saenger samt Dorota Religa, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, i samarbete med NGF (The Nordic Gerontological Federation), Sveriges Gerontologiska Sällskap och Svensk Geriatrisk Förening.
I år är det 50 år sedan den första konferensen ägde rum och den har därefter genomförts vartannat år på olika platser i Norden.
En kollektiv utmaning
Inför ett fullsatt Aula Medica inleddes programmet med Dans för parkinsons, en stämningsfull dansuppvisning av och med personer som lever med Parkinsons sjukdom.
I sitt öppningstal anknöt Drottning Silvia till dansuppvisningen som ett exempel på åldrandets utmaningar och möjligheter.
– Åldrandet är en unik resa för varje individ. För egen del uppskattar jag erfarenheten, och förhoppningsvis visheten, som åldrandet för med sig.
Drottningen betonade också forskningens betydelse för att den senare fasen i livet ska bli en meningsfull och värdig tid för den växande gruppen äldre i världen.
– Vi står inför en kollektiv utmaning som omfattar miljoner människor i generationer framöver. Det kräver att vi är kreativa och proaktiva. Målet är att åldrandet ska upplevas som en naturlig och njutbar fas i livet, sa Drottningen.
Friskt åldrande börjar tidigt
Det temat återkom hos många av konferensens deltagare. Till exempel presenterade en av huvudtalarna, professor Luigi Ferrucci från National Institute on Aging i Washington, hur hans forskningsgrupp arbetar för att den ökande genomsnittliga livslängden ska erbjuda fler friska år.
– Vi behöver intervenera tidigare i livet och behandla följderna av att kroppen åldras redan innan sjukdomarna visar sig, och därför behöver vi kunna hitta sätt att mäta det biologiska åldrandet på individuell nivå, sa professor Ferrucci.
Han demonstrerade ett antal markörer som visar hur det biologiska åldrandet kan mätas redan i yngre år, till exempel genom förändringar i DNA eller hur cellernas nätverk av energialstrande mitokondrier bryts ner.
En annan viktig del av åldrandeforskningen är att studera de sociala frågor som uppstår när samhällets kostnader för äldrevården ökar i takt med att gruppen äldre växer.
Risk för socioekonomiska skillnader
Martijn Huisman från Vrije Universitet i Amsterdam har undersökt vad som händer med jämlikheten mellan vårdtagare från skilda sociala grupper när samhället hänvisar en allt större del av vården till hemmet och till närstående. Det är en ojämlik utveckling som man sett i bland annat Nederländerna.
Huismanns forskningsgrupp konstaterar att det kan leda till att grupper av äldre med lägre utbildningsnivå eller lägre inkomster upplever en försämrad kontroll över sin livssituation och ett minskat inflytande över sin vårdsituation, jämfört med dem med högre utbildning eller inkomst.
Ett nytt inslag i konferensen, med syfte att främja interaktion mellan deltagare, var så kallade poster tours, där grupper om fyra till åtta vetenskapliga affischer om åldrande presenterades.
Respektive författare berättade om sitt arbete och svarade på frågor. Sammanlagt presenterades drygt 400 affischer, med mycket positiv respons från deltagarna.
Det prestigefyllda Sohlbergpriset gick till Teppo Kröger, professor vid universitetet i Jyväskylä, bland annat för hans insatser inom forskningen kring förutsättningarna för en god äldrevård.
Dans för parkinsons
Dans för parkinsons (Dance for Parkinson’s) är ett dansprogram utformat för personer som lever med Parkinsons sjukdom. På Balettakademien i Stockholm har man sedan åtta år tillbaka erbjudit danskurser som är särskilt anpassade för personer med Parkinsons sjukdom.
Fokus ligger på den kreativa, njutbara och kollektiva upplevelsen av att dansa, vilket fungerar som en läkande process. Dans för parkinsons har visat sig ha positiva effekter på deltagarnas uthållighet, motorik och balans.