Hon räddar liv vid trauma på hjärnan 

Text: Cecilia Odlind, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 4 2025 

Första intervjutillfället med Elham Rostami blir inställt.  

”Jag är sångledaren jag måst win på operation”, skriver hon.  

Det är mobilens autocorrect som ställer till det i brådskan men jag kan lista ut att hon måste ställa in för att hon behöver operera akut. Det verkar gå undan när Elham Rostami är i farten. Men så är hon också neurokirurg, en akutspecialitet där det kan bli mycket, mycket bråttom.  

Vill förstå hur hjärnan återhämtar sig

Elham Rostami arbetar med traumatiska hjärnskador. 70 miljoner människor drabbas globalt varje år. Det kan handla om trafikolyckor, misshandel eller idrottsolyckor. För små barn och äldre så är det oftast fall som orsakar skadan. Idag finns inga specifika läkemedel att ge till dessa patienter. Intensivvårdens mål är att optimera de fysiologiska förhållandena för kroppen och hjärnan för att förhindra sekundära skador och rädda den hjärna som fortfarande går att rädda. Hur det går för en person som drabbas av en hjärnskada är väldigt olika, berättar hon när jag fått en ny intervjutid. 

– Man kan få samma typ av skada men klara sig olika bra. Vissa patienter förväntar man sig ska bli svårt funktionsnedsatta men så kommer de tillbaka och är helt fantastiskt återställda. Hur det kan komma sig försöker jag förstå i min forskning, säger Elham Rostami. 

Genom att samla in väldigt mycket data under tiden patienterna är på sjukhuset och under uppföljningar hoppas forskargruppen förstå vilka faktorer som kan gynna återhämtningen. Till sin hjälp har de data från patienten, populationsregister och AI som verktyg för att analysera stora datamängder. 

Behandlingen efter en hjärnskada påverkar hur det går för patienten och detta har visat sig variera mycket i landet.  

– I vår forskning har vi sett att faktorer som exempelvis kön, utbildning och var du bor påverkar vilken rehabilitering du får i Sverige. Hur stor andel av patienterna som erbjuds rehabilitering efter att de skrivs ut från akuta fasen i intensivvården varierar stort om de bor i glesbygd jämfört med storstad. Patienter som bodde utanför städer hade upp till 40 procent lägre chans att få rehabilitering. Det är ju såklart ett ojämlikhetsproblem som vi måste jobba med. Det är också något vi behöver ta i beaktande i våra analyser, säger Elham Rostami. 

Hennes studier har också visat att personer som drabbas av huvudskada ofta är sjukare redan innan.  

– Jämfört med sina syskon och med kontroller i hela svenska populationen är dessa individer något sjukare och de använder lite mer läkemedel, säger hon.  

Att studera mänskliga hjärnor kan vara svårt, fokus i det akuta skedet är ju att rädda all funktion som går att rädda. Forskarna tar därför även hjälp av djurmodeller. Möss med olika genetiska varianter kan ge svar om vilka gener som eventuellt kan påverka utfallet.  

Stark effekt av gen som stimulerar synapsbildning

–  Forskning visar att cirka 25 procent av utfallet beror på den genetiska variationen. Vi har kunnat se stark effekt av en gen som kodar för BDNF, ett protein i hjärnan som stimulerar synapsbildning och cellöverlevnad, säger Elham Rostami.  

Det är dock inte alltid det går att överföra slutsatser från möss till människor. De flesta behandlingsstudier som har varit framgångsrika hos gnagare har tyvärr inte gett samma resultat hos människor. 

–  Det finns en unik studie gjord av Niklas Marklund, nu professor i Lund, där man i samband med operation av patienter med traumatiska hjärnskador tog en liten bit av hjärnan och studerade hur den svarade på en skada. När vi har jämfört med våra preliminära resultat på möss såg vi att det fanns stora skillnader, berättar hon. 

 Därför har Elham Rostami även ett projekt tillsammans med forskaren Carl Sellgren Majkowitz vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, där de transplanterar in mänskliga organoider, alltså en slags odlade minihjärnor, i råtthjärnor. Det ger dem möjlighet att i en experimentell miljö undersöka hur mänskliga nervceller svarar på en skada och hur detta skiljer sig från råtthjärnor.  I modellen kan de också testa olika typer av behandlingar och mäta cellöverlevnad och synapsbildning, alltså hur cellerna kan skapa nya kontakter. De undersöker också det inflammatoriska svaret, hur ärrbildning sker och nivåerna av olika ämnen som kan påverka.  

–  Målet är att hitta individuellt anpassade läkemedelsbehandlingar.  

Allt fler kvinnor blir neurokirurger

Under de senaste 10–15 åren har allt fler kvinnor valt att bli neurokirurger i Sverige. Även om utvecklingen går åt rätt håll är det fortfarande en liten andel kvinnor i yrket, både här och internationellt. I länder som USA och Storbritannien är det fortfarande bara omkring fem till tio procent som är kvinnor. 

–  Det leder till många stängda rum och gör det svårare att hitta mentorer. Jag brukar säga att neurokirurgin är en av de sista dinosaurierna som behöver förändras, säger Elham Rostami.  

Nyligen valdes Elham Rostami till ordförande för sektionen för neurotrauma i The European Association of Neurosurgical Societies, EANS.  

–  Det var första gången en kvinna valdes till ordförande. Det är ett litet steg men det kan leda till förändring på sikt, säger Elham Rostami.  

I Sverige finns det bara runt hundra neurokirurger. Det är en krävande specialitet, där man ofta ställs inför svåra medicinska beslut. Att avgöra om en behandling ska fortsätta eller avslutas hör till vardagen och kräver både kunskap och ödmjukhet inför människans sårbarhet. Det är en påminnelse om vilket stort ansvar yrket innebär, menar Elham Rostami. 

–  Att vara neurokirurg är lite som en livsstil på något sätt. Du måste verkligen gilla jobbet för att orka arbeta så många extra timmar och obekväma tider. Du kan ju inte säga ”nu går jag hem” mitt i en operation, säger Elham Rostami.  

Kan forskningen nästan bli som en paus för dig? 

– Ja, jag tror faktiskt inte att jag hade klarat mig helt utan forskningen. För jag tycker att det är så extremt roligt. Min man brukar ju säga att forskningen är min hobby. Att få söka svaren på alla frågor som gnager i hjärnan, det är tillfredsställande, säger hon. 

Tiden på flykt har påverkat

När Elham Rostami var sju år flydde hon och hennes familj sitt hemland Iran på grund av Iran–Irak-kriget. Det var en lång och mödosam tid innan de kom till Sverige och Sunne stugcenter.  

–  Alla här var så otroligt snälla. vi fick lära oss att åka skridskor och spela piano och göra utflykter i skogen. Jag blir fortfarande lycklig varje gång jag känner doften av skog, berättar hon. 

Men tiden på flykt var tuff. Elham Rostami tror att det påverkat henne mycket.  

–  Mina föräldrar har alltid sagt till mig och mina syskon att det är viktigt med utbildning och att vi aldrig får ge upp. Jag tror det gör någonting med en, man känner hela tiden att man måste ta vara på alla möjligheter som ges.  

Det engagemanget och drivkraften att bidra till samhället märks också i hennes arbete utanför forskningen. 

Elham Rostami är vice ordförande i Sveriges Unga Akademi där hon jobbar mycket med frågor som rör forskningspolitik, dialog mellan vetenskap och samhälle, kommunikation och förtroende för forskning.  

–  Det är så jag tror man kan göra samhället motståndskraftigt. Att man försöker hålla fast vid en gemensam verklighetsuppfattning som är förankrad i vetenskapen, säger hon.