Hon söker svar hos mördarna

Text: Cecilia Odlind, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 2, 2026.

Varje år dödas runt 15 kvinnor och cirka två män av en nuvarande eller tidigare partner. Shilan Caman vill förstå mer om personerna som begår brotten. 

– Detta är en extrem hand­ling. Hur kan man förstå att någon dödar en person som de tidigare haft en nära relation till, det är kanske omöjligt. Men just därför är det viktigt att försöka. Vilka begår dessa gärningar och varför? Hur ser omständigheterna ut runt omkring? Genom att förstå det kan vi förhoppningsvis förhindra framtida händelser, säger hon. 

Shilan Caman är mitt i arbetet med ett kvalitativt forskningsprojekt om dödligt partnervåld, finansierat av Jämställdhetsmyndigheten, där hon djupintervjuar pojkar och män som dödat en partner. Mötena med dem får ta maximalt två timmar så det gäller att planera tiden väl. 

– Just nu har jag snöat in på konsten att intervjua om känsliga ämnen i anstaltsmiljö. Männen kan ofta berätta tydligt och detaljerat om livet innan brottet begicks men själva händelsen har de betydligt svårare att prata om. Dessa beskrivningar är oftast mer torftiga och fragmenterade, säger Shilan Caman.  

Ett delmål i studien är att jämföra yngre och äldre gärningsmän.  

– Vi ser att de yngre har lättare att verbalisera sin gärning och prata mer öppet om vad som hände. Det kan nog bero på att yngre generationer har större vana av att prata om känslor, tror Shilan Caman. 

Kontrollbehov förenar gärningsmännen

Generellt sett är det en spretig skara män som begår den här typen av brott. Deras bakgrund kan variera kraftigt, där vissa kan vara högutbildade och väletablerade medan andra har det svårare ställt. 

– Andra brott är ofta mer tydligt förknippade med bristande impulskontroll, tidigare våldsamt beteende och missbruk. Men dödligt partnervåld kan begås av väldigt olika typer av personer, säger Shilan Caman.  

Det som förenar gärningsmännen tydligast är kontrollbehovet.  

– Det rör sig om en extrem form av kontroll av den andra personens tid, rörelsemönster och relationer, inte sällan med hjälp av teknisk utrustning som möjliggör inspelningar och smygövervakning, säger Shilan Caman. 

Det är också vanligt att kvinnan försökt lämna relationen, ibland flera gånger. 

– För vissa män blir separationen outhärdlig. Relationen har blivit allt, och förlusten av 
kontroll upplevs som ett existentiellt hot, säger hon. 

I en parallell studie undersöker forskargruppen män som även tar sitt eget liv i samband med att de dödar sin partner. 

– Det är vanligt, cirka 15–20 procent tar livet av sig i nära anslutning till brottet. Dessa män är ofta äldre och har hittills flugit lite under radarn, de har till exempel i lägre utsträckning varit i kontakt med hälso- och sjukvården för psykiatrisk problematik. Ofta saknas det även tydliga tecken på tidigare våld. Vi hoppas förstå mer om den här undergruppen av gärningsmän, säger hon. 

Offrets berättelse saknas ofta

För att göra uppgifterna mer tillförlitliga i den pågående intervjustudien inhämtar forskarna även kompletterande information från exempelvis domarna och kriminalvårdens personakter. En stor utmaning med att förstå dessa händelser är att offrets del av berättelsen helt saknas, samtidigt som det är den viktigaste pusselbiten. Ofta bygger forskningen även på uppgifter från förundersökningar, domar och rättspsykiatriska undersökningar. Att det också kan pågå en rättsprocess, där viss information kan komma att undanhållas av gärningsmännen, kan ytterligare försvåra förståelsen. 

Även personer som behandlar gärningsmännen på anstalterna, så kallade programledare, intervjuas i det pågående projektet.  

– De tillfrågas om vad som präglar gruppens problematik och vilka behov av insatser de har. Målet är bland annat att vi ska kunna bidra till förbättrad bedömning och behandling.    

Intresset för brottslighet fanns redan tidigt, som barn satt Shilan Caman bänkad framför Efterlyst varje onsdag. Och allra första jobbet som 18-åring var på Karsudden, Sveriges största rättspsykiatriska sjukhus där hon arbetade som skötare. Sedan dess har hon mött och samtalat med många män som begått brott, bland annat dödligt våld. 

Är du aldrig rädd? 

– Nej. Det har hänt någon gång att det blir lite obehaglig stämning när jag jobbat inom rättspsykiatrin, men inte under intervjuer med dessa gärningsmän. Deras kontrollbehov och aggressivitet är ofta väldigt riktad mot just närstående, sägen Shilan Caman.  

Men hon har blivit känsligare.  

– Sedan jag fick barn är jag mer hudlös. Och varje fall lämnar spår, det är ju väldigt, väldigt mörkt. Jag har många gånger känt mig frustrerad, arg och sorgsen, inte bara utifrån vad gärningsmännen har gjort, utan också att samhället har misslyckats i hanteringen av flera av de här ärendena. Ofta har ju kvinnan på olika sätt sökt hjälp innan händelsen, säger Shilan Caman.   

Även män som utövar partnervåld kan återkommande ha sökt hjälp för sitt beteende eller för att de är i kris, enligt en tidigare studie som Shilan Caman gjort. Det var ett forskningsresultat som förvånade henne.  

– Att flera av intervjupersonerna berättade att de ville ha hjälp för att kunna hantera sin aggressionsproblematik överraskade mig. Det går lite emot föreställningen om den gruppen, säger hon.  

Att bli förvånad är en av de största behållningarna med att forska, tycker Shilan Caman.  

– Jag tycker om att bli överraskad då och då, att få min hypotes motbevisad. Mycket av det vi uppfattar som logiskt kan visa sig inte stämma. Det gör mig ödmjuk inför allt vi inte vet, säger hon. 

Vid sidan om forskningen arbetar Shilan Caman på Polismyndigheten som strategisk analytiker. Målet är att ta fram underlag för att kunna sätta in mer träffsäkra och brottsförebyggande insatser mot exempelvis brott i nära relationer och sexualbrott. Att sprida forskningsresultat tycker hon också är viktigt. 

– Det är forskares skyldighet att tillgängliggöra resultaten för en bredare krets, säger hon.  

Själv har Shilan Caman bland annat bidragit genom att producera en populär podcast, Det mörka psyket, tillsammans med kollegan Katarina Howner, rättspsykiater och docent vid Karolinska Institutet. Där tar de upp psykologiska fenomen bakom mänskliga beteenden, med särskilt fokus på beteenden som kan bli farliga, exempelvis narcissism, borderline eller konsten att ljuga.   

– Arbetet med podden var jätteroligt och vi hade många lyssnare. Men det tar mycket tid och tredje uppgiften premieras inte inom akademin. Produktionen har varit pausad sedan 2023 men vi hoppas fortfarande kunna återuppta den, säger hon. 

Viktigt med tidiga interventioner

Shilan Caman vill även lyfta vikten av tidiga interventioner.  

– Jag saknar en diskussion i samhället och bland politiker om hur vi kan satsa mer på förebyggande arbete, exempelvis genom att öka tillgängligheten till  kuratorer och psykologer i skolan. Det handlar om att uppmärksamma och fånga upp problematiska beteenden tidigt, säger Shilan Caman.    

Ju yngre, desto lättare är det att ändra ett beteende, menar hon.  

– Partnervåld debuterar ofta redan under ungdomsåren. Unga som utsätts löper större risk att drabbas igen senare i livet – och den som börjar utöva våld i tonåren riskerar att fastna i ett beteendemönster som följer med in i vuxna relationer. Vi har med andra ord mycket att vinna på att försöka fånga upp riskindivider så tidigt som möjligt, säger Shilan Caman.