Forskaren som koordinerar sjukvården i krigets Irak

När Johan von Schreeb, forskare och specialist i katastrofmedicin, reste till Erbil utanför Mosul i norra Irak var det för att omsätta sin forskning i praktiken och samtidigt rädda liv.

– Jag skulle inte känna mig nöjd om jag som forskare inte var ute i verkligheten och delade med mig av min kunskap, säger han.

Det kom ett samtal till Johan von Schreeb, som leder kunskapscentret för katastrofmedicin vid Karolinska Institutet. Det var dags för ett nytt uppdrag för Världshälsoorganisationen, WHO. Han behövdes för ett uppdrag i Mosul i norra Irak.

– En miljon människor är instängda i Mosul med IS som härskar över dem. Sedan striderna för att ta tillbaka Mosul från IS eskalerat har allt fler skadats och självmordsbombare i trakten gör det extremt svårt att transportera skadade till den närliggande staden Erbil för vård, säger han.

Johan von Schreeb åkte ner till Irak tillsammans med traumakirurgen Louis Riddez från Karolinska Universitetssjukhuset, vars roll var att uppdatera de irakiska kirurgernas kunskap om traumakirurgi. Själv skulle Johan von Schreeb koordinera den inhemska sjukvården och stärka upp förmågan att ta hand om de skadade i konflikten.

– Jag använder min forskning och erfarenhet kring hälsoeffekter av katastrofer och implementerar forskningsresultaten i praktiken, säger han.

Eftersom ingen konflikt eller katastrof är den andra lik är det nödvändigt att åka ner och skapa sig en bild av situationen och därefter sätta upp en plan för hur man bör agera. Det stod snabbt klart att de största utmaningarna den här gången var långa transporttider för skadade och säkerhetsproblem med självmordsbombare. Rädslan för att de skadade själva skulle kunna ha självmordsbomber tejpade på sig är en anledning till att sjuktransporterna gick långsamt.

I Johan von Schreebs arbete för WHO ingår också att ta fram riktlinjer så att katastrofinsatser blir mer evidensbaserade. Nyligen lämnade han en rapport till WHO om hur traumaplanen bör se ut i Mosul. Dessutom försöker han mobilisera flera internationella insatser.

– Efter jordbävningen i Nepal åkte 150 läkarteam dit, alldeles för många. Så ser det inte ut vid konflikter, även om behovet är stort och det är ett kontinuerligt flöde av skadade. Det är väldigt svårt att få omvärlden att agera eftersom hjälporganisationerna tolkar situationen som farlig. Vi hade samma problem att mobilisera i början vid ebolaepedemin. Men säkerheten i Erbil är bra, så dit borde fler kunna skickas, säger han.

Förutom WHO finns i dag även Läkare utan gränser samt Internationella Röda Korskommittén på plats med fältsjukhus i området. Men behovet av hjälpinsatser eskalerar.

– Det finns fem broar i Mosul, varav fyra är sprängda. Om den sista sprängs blir det svårt för folk att ta sig till sjukhus. Det är en hemsk situation här där krypskyttar skjuter barn, säger han.

Nu försöker han övertyga fler hjälporganisationer att åka ner och upprätta fältsjukhus. KI fortsätter att stödja med erfarna kirurger med anknytning till KI, för tillfället är traumakirurgen Gona Jafaar på plats.

Johan von Schreeb har varit ute på mängder av katastrofuppdrag vid jordbävningar och andra naturkatastrofer, men också i konfliktområden. Insatserna ger erfarenheter som han tar med sig i sin forskning.

– Forskning ska inte bara handla om att publicera i tidskrifter utan också att omsätta genererad kunskap och att bidra till en bättre värld, säger han.

Text: Maja Lundbäck