Föreställda och verkliga rörelser styrs av hjärnan på samma sätt
En ny studie från Karolinska Institutet visar att mentalt föreställda rörelser triggar igång hjärnans tolkning av rörelsen på samma sätt som fysiskt utförda rörelser gör. Forskningen, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications, bidrar till ökad förståelse för hur mental träning fungerar och kan komma till nytta för patienter med motorisk funktionsnedsättning.
– Att mental träning är väldigt fördelaktigt om man vill förbättra sin motoriska prestation är något som elitidrottare och professionella musiker är väl medvetna om. Vi ville ta reda på vilka mekanismer som ligger bakom detta fenomen, säger Konstantina Kilteni, försteförfattare till studien och forskare vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Beröring som ett resultat av frivilliga rörelser, till exempel när vi rör den ena handen med den andra, känns mindre intensiv jämfört med när någon annan berör vår hand med exakt samma intensitet. Det beror på att vår hjärna använder information om hur vi planerar att röra oss för att förutsäga hur beröringen kommer att kännas. Dessa förutsägbara sinnesintryck känns inte lika intensivt.
Hjärnan förutspår känslan
– Vår studie visar att om vi föreställer oss rörelsen men inte fysiskt utför den så kommer en verklig beröring ändå att kännas mindre intensiv. Det tyder på att hjärnan även vid mentalt föreställda rörelser förutspår hur vi kommer att känna om rörelsen utförs. Föreställda och verkliga rörelser verkar alltså påverka vår varseblivning på liknande, om inte samma, sätt vilket kan förklara den positiva effekten av mental träning, säger Konstantina Kilteni.
Studien består av tre experiment där 36 friska individer blev ombedda att antingen utföra eller föreställa sig att de utför en rörelse. Försöksledarna registrerade deltagarnas muskelaktivitet för att säkerställa att de bara rörde sig när de ombads att göra det.
När deltagarna skulle föreställa sig rörelsen fick de tänka sig att de tryckte sitt högra pekfinger mot det avslappnade vänstra pekfingret. Samtidigt berördes det vänstra pekfingret med specialdesignad utrustning. Deltagarna uppfattade denna beröring som mindre intensiv jämfört med när de varken utförde rörelsen eller föreställde sig den, vilket visar att hjärnan hade förutspått hur beröringen skulle kännas. Denna försvagade varseblivning var jämförbar med när deltagaren fysiskt utförde rörelsen själv.
Kan få betydelse för patienter
Förutom att sprida nytt ljus över en klassisk fråga inom psykologin och neurovetenskapen – ifall föreställda och utförda rörelser representeras på samma sätt i hjärnan – kan resultaten bli användbara i klinisk forskning, särskilt för patientgrupper med motorisk funktionsnedsättning till följd av skada eller sjukdom.
– Att föreställa sig en rörelse som man inte fysiskt kan utföra skulle till exempel kunna underlätta rehabiliteringen för strokepatienter. Ett annat användningsområde kan vara förlamade eller amputerade patienter som använder ett så kallat brain-machine interface och kontrollerar artificiella lemmar genom att föreställa sig att de flyttar dem, säger Henrik Ehrsson, professor vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Forskningen finansierades av Europeiska kommissionen, Vetenskapsrådet, Torsten Söderbergs Stiftelse och Riksbankens Jubileumsfond.
Publikation
“Motor imagery involves predicting the sensory consequences of the imagined movement”
Konstantina Kilteni, Benjamin Jan Andersson, Christian Houborg och H. Henrik Ehrsson
Nature Communications, online 24 april 2018, doi: 10.1038/s41467-018-03989-0