Förändrar bilden av placebo och långvarig smärta

Vad forskar du om?

-Jag forskar om smärta och placebo. Jag vill förstå vad som händer i hjärnan när människor känner smärta, samt undersöka hur smärtupplevelsen kan påverkas av kognitiva faktorer såsom förväntningar. Hjärnavbildningstekniken fMRI är mitt viktigaste verktyg.

Vad har du upptäckt?

-Jag har varit med och bidragit till att vi börjar få en bra övergripande bild av hur placebo fungerar. Vi vet nu att placebo kan ge synliga fysiska förändringar i kroppen och ofta står för en betydande del av en behandlingseffekt.

Mitt viktigaste bidrag är att jag visat att placebo inte är en så intellektuell process som man tidigare trott. Placebo verkar även via hjärnans lägre strukturer, utanför vårt medvetande. Därför fungerar det hos små barn, personer med intellektuell funktionsnedsättning och äldre med demens.

Inom smärtforskningen har jag varit en del av en rörelse som arbetat experimentellt för att förstå vad som sker när någon utvecklar kronisk smärta. Vi ser att det centrala nervsystemet förändras på flera sätt. Det har bidragit till att så kallad nociplastisk smärta idag är ett vedertaget medicinskt begrepp.

Framöver vill jag ta reda på vilka som löper stor risk att drabbas av långvarig smärta. För det ändamålet bygger vi en stor databas med genetik, hjärnavbildning med mera, där vi kommer att följa försökspersoner under lång tid.

Vad hoppas du att er forskning ska leda till?

-Jag tror att den på lång sikt leder till nya smärtbehandlingar, och innan dess verktyg för smärtdiagnostik och prevention. Jag hoppas också att vården vill använda kunskapen om placebo för att forma patienters förväntningar och nå bättre behandlingsresultat.

Text: Anders Nilsson
Först publicerad på engelska i skriften ”From Cell to Society 2023”