”En av fem hade helt undvikit sexuella relationer efter sin diagnos”
Hallå där Galit Andersson, som nyligen disputerade vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet. I din avhandling har du kartlagt livskvaliteten hos transpersoner och hos personer som lever med hiv i Sverige, med hjälp av stora enkätundersökningar.
Vilka är dina mest intressanta resultat?
– Människor som lever med hiv skattar i allmänhet sin livskvalitet som ganska hög. Men många upplever fortfarande att stigmat relaterat till andras negativa föreställningar kring att leva med hiv skapar en negativ självbild som försämrar deras välbefinnande relativt mycket. Många påverkas av psykisk ohälsa och känslor av hopplöshet.
– I studien på transpersoner såg vi att livskvaliteten och den självupplevda hälsan var lägre bland dem som hade mötts av okunskap eller fördomar i vården. Personer som ville byta juridisk kön, men av olika anledningar inte hade gjort det, hade också sämre hälsa och livskvalitet.
Vad förvånande dig?
– Att en av fem deltagare i hiv-studien helt hade undvikit sexuella relationer efter sin diagnos, av rädsla för att bli avvisade eller uthängda på grund av sin hiv. Detta var trots att de flesta hade känt till sin hiv-infektion i 10-15 år och att över 95 procent av alla med känd hiv-infektion i Sverige står på mycket effektiv behandling och inte alls är smittsamma.
Vad tycker du bör göras med anledning av resultaten?
– Vi måste fortsätta att informera allmänheten om hur det är att leva med hiv idag – att behandlingen är så effektiv att man i allmänhet kan leva ett långt liv med god livskvalitet. Då kan stigmat från andra människors okunskap minska och personer med hiv må bättre. Det är också viktigt att vården kan möta gruppens behov av stöd för psykisk ohälsa och information om sexuell hälsa.
– Antalet som söker byte av juridiskt kön och könsbekräftande kirurgi har ökat kraftigt i Sverige. Så även när det gäller transpersoner är det viktigt att allmänhetens kunskap är god och att vården ger ett respektfullt bemötande. Jag tycker också att man bör se över om det går att underlätta processen för att byta sitt juridiska kön. Idag är det en lång process som är beroende av en medicinsk process; könsbekräftande behandling. Kanske skulle det underlätta om det var en rent juridisk process.
Hur kommer det sig att du forskade om detta?
– Innan jag blev doktorand jobbade jag som forskningsassistent på KI och det väckte mitt intresse. Forskargruppen, Global and Sexual Health research group, arbetade med hiv och sexuell hälsa och jag fick också möjlighet att jobba med en stor enkät om transpersoners hälsa. För båda de grupperna har det skett många förbättringar, både gällande policy och medicinsk behandling, så jag blev intresserade av att undersöka hur hälsan i de båda grupperna ser ut i dag och vilka faktorer som påverkar hälsan.
Vad ska du göra nu?
– Jag har börjat arbeta som utredare på Folkhälsomyndigheten, på en enhet som arbetar med hiv-prevention och hbtq-hälsa. Det är roligt att jag kan fortsätta med samma typ av frågor som jag forskade på.