Depression i Alzheimers sjukdom: biomarkörer och behandling
Daniela Enache, doktorand vid Karolinska Institutets institution för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, sektionen för neurogeriatrik, försvarar sin doktorsavhandling ”Depression in Alzheimer’s disease: Biomarkers and treatment” den 18 december.
Depression och demens är bland de vanligaste kliniska syndromen hos äldre, och är associerade med viktiga kliniska konsekvenser såsom minskad livskvalitet, funktionsnedsättning och ökad dödlighet.
Vilka är dina viktigaste resultat?
Vi har funnit att patienter med Alzheimers sjukdom (AD) och depressiva symtom har färre patologiska biomarkörer för amyloid och tau i cerebrospinalvätskan (CSF), eller hjärnryggmärgsvätskan som den också kan kallas. Dessutom fann vi att den mediala temporalloben är större hos patienter med AD och depressiva symtom. Våra resultat är överraskande, vi förväntade oss att patienter med AD och depressiva symptom skulle ha flera patologiska förändringar i hjärnan jämfört med patienterna med AD utan depressiva symptom.
I en studie där vi har använt oss av Svenska Demensregistret (SveDem) fann vi att 25 procent av patienterna som nyligen har diagnostiserats med demenssjukdom använder antidepressiv behandling. Vi såg även att patienter, som har behandlats mot depression under tre år innan de diagnostiserades, hade mindre risk att dö.
I ytterligare en studie använde vi CAIDE Demens Risk Score, ett verktyg som tar hänsyn till olika risk- och skyddsfaktorer för demens, och kan förutsäga utvecklingen av demens den allmänna befolkningen 20 år senare. Vi fann att bedömningar gjorda med CAIDE Demens Risk Score överensstämmer med patologiska CSF biomarkörer för amyloid och tau, samt med imaging biomarkörer och förändringar i hjärnans vita substans. I studien inkluderades patienter utan demensdiagnos vid en minnesmottagning. Vi såg också att CAIDE Demens Risk Score kunde användas för att även med kort uppföljningsperiod förutsäga vilka av patienterna vid minnesmottagningen som skulle drabbas av demenssjukdom. Våra resultat bekräftade en annan studie som visar att det finns ett samband mellan verktyget och biomarkörer för Alzheimers sjukdom. Dessa fynd kan till viss del förklara de underliggande mekanismer för CAIDE Demens Risk Score, men också verktygets förmåga att förutsäga demens.
Vilka effekter kan resultaten ha för patienter med depression och AD?
Våra, och tidigare, fynd visar på vikten av att vid minneskliniker screena för depressiva symtom. En kritisk granskning av psykofarmakologisk behandling är också mycket viktig. Resultaten antyder vidare att det är säkert att behandla dessa patienter med antidepressiv medicin och att det till och med kan minska dödligheten, vilket självklart är en mycket viktig aspekt.
CAIDE Demens Risk Score kan hjälpa till att bedöma risken för demens hos patienter med subjektiv och mild kognitiv svikt. Verktyget kan vara särskilt användbart vid mottagningar som har mindre resurser för avancerade analyser av biomarkörer. Verktyget kan också användas för att rekrytera patienter till kliniska studier, eller få en uppfattning om vilka patienter som har behov av behandlingsinterventioner, till exempel för att lägga om till en mer hälsosam livsstil.
Vad ska du göra efter att du har disputerat?
Jag har ett stort intresse av kognitiva symtom och känslostörningar, och vill fortsätta arbeta inom området för neurokognitiva störningar både som forskare och inom psykiatrin. Jag arbetar också som läkare inom psykiatrin i Huddinge.