Coronaviruset: Risk för ökande självmord och självskador i samhället efter pandemin

Varje år tar cirka 1 500 personer sina liv i Sverige, vilket motsvarar 18 självmord per 100 000 invånare i åldrarna 15 år och äldre [1]. Det finns flera exempel, dokumenterade i forskning, som pekar på att självmord tillfälligt minskar under perioder då ett samhälle befinner sig i kris, exempelvis på grund av krig eller naturkatastrofer [2, 3]. Dessa tillfälliga minskningar tenderar dock att kompenseras – och även överkompenseras – med en ökning i självmord efter att den omedelbara krisen har gått över. Sverige står just nu inför samma typ av risk i samband med coronapandemin och dess efterverkningar.

Coronaviruset (covid-19) pandemiförklarades i mars 2020. Incidensen av virusinfektioner ökar fortfarande i Sverige och utomlands, liksom dödligheten som är kopplad till infektionen. Svenska myndigheter har vidtagit en del preventionsåtgärder för att minska virusspridningens hastighet och liksom dess hälsokonsekvenser. En del av åtgärderna som varit nödvändiga att implementeras, eller som kommer att behöva implementeras, kan förväntas ha en stor inverkan på samhällets andra sektorer, inklusive arbetsmarknaden och ekonomin [4-6]. Rapporter om varsel och uppsägning, företagskonkurser, och börssvängningar har redan kommit och antalet sådana rapporter kommer sannolikt att öka. Organisationen International Monetary Fund predicerar en ekonomisk kris som åtminstone kommer motsvarar den som ägde rum 2008 [7].

Förlusten av nära anhöriga är i sig själv en viktig riskfaktor för självmord hos den efterlevande, i synnerhet hos redan sårbara individer [8]. Den ofrivilliga sociala ensamheten som påbuds för att minska smittspridningen innebär både ett lidande och en risk i sig [9, 10] samtidigt som det minskar chanserna för att närstående personer ska kunna uppmärksamma och avbryta ett eventuellt pågående självmordsförsök. Vidare finns det även ett stort antal av vetenskapliga studier som visar att flera faktorer kopplade till en potentiell lågkonjunktur ökar risken för självmord. Sådana faktorer inkluderar arbetslöshet, ökad ojämlikhet i samhället, ekonomisk förlust eller förlust av egendom [11, 12]. I Sverige är förgiftning med läkemedel och narkotiska ämnen en mycket vanlig metod vid självmordshandlingar, den står för cirka en tredjedel av alla fullbordade självmord [1, 13]. När det gäller riskfaktorer till självmord är tillgången till dödliga medel en av de viktigaste [14]. Suicidrisken är alltså extra stor för invånare som har samlat toxiska läkemedel (exempelvis Paracetamol), i förbyggande syfte och i rädsla för insjuknande eller långvarig social isolering. Sannolikt har flera invånare också samlat läkemedel som inte är avsedda för behandling av influensasymtom, utan för en rad andra åkommor som man är rädd för att de skulle bortprioriteras av ett överbelastat vårdsystem. Om det dessutom finns en faktisk begränsning inom vården (eller andra resurser såsom Vårdguiden) att omhänderta självmordsnära personer, så innebär detta en ytterligare riskökning [14].

Folkhälsomyndigheten har ett ansvar att ta tillvara befolkningens hälsa och gör nu sitt yttersta för att minska en hastig spridning av covid-19 genom att rekommendera så välavvägda åtgärder som möjligt. Men hur välavvägda de än är har de stora implikationer för samhället i stort och för enskilda individer. En del av följderna medför en mycket påtaglig risk för att förekomsten av självmord och självmordsförsök kommer att öka i samband med pandemin. Risken kan förmodas öka fram till dess slutskede, men särskilt under perioden som följer efter coronaepidemin i Sverige. NASP önskar med denna text uppmana till att det befolkningsinriktade självmordsförebyggande arbetet som redan pågår i stora delar av samhället utökas och förstärks, i syfte att förebygga den potentiella ökningen. Det finns ett antal evidensbaserade strategier för att förebygga självmordshandlingar på befolkningsnivå, enligt en aktuell vetenskaplig kartläggning som NASP utfört på uppdrag av Region Stockholms Hälso- och Sjukvårdsförvaltning [15]. För att framgångsrikt kunna bekämpa självmordsproblematiken måste dessa strategier förankras politiskt inom regionen och kommunerna, för att därefter prioriteras, organiseras och implementeras av relevanta aktörer.

Att tänka på för allmänheten

Många personers sociala liv begränsas i och med att fler arbetar hemifrån, reser mindre och inte har samma möjlighet att hälsa på sina äldre närstående. Situationen är föränderlig och nya rekommendationer eller restriktioner kan komma att förändra vardagen än mer. Det är och har alltid varit grundläggande för en god hälsa att försöka motverka känslor av ensamhet. Dock behövs nu särskilda ansträngningar, i synnerhet för att minska ensamheten hos äldre vars sociala tillvaro reduceras ytterligare. För att citera Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus:

“Physical distance doesn’t mean social distance. We all need to check in regularly on older parents, neighbours, friends or relatives who live alone or in care homes in whatever way is possible, so they know how much they are loved and valued.”

När man inte träffas öga mot öga eller lika regelbundet kan förändringar i en annan persons sinnesstämning eller beteende vara svåra upptäcka. Det kan därmed vara svårare att lägga märke till om någon inte mår bra eller känner sig ensam. Om du misstänker att en medmänniska har det svårt just nu, sök kontakt exempelvis via telefon, sms eller sociala medier. Hör av dig regelbundet för att fråga hur personen mår och hur dennes dag har varit, för att visa att du finns som stöd. Var inte rädd för att fråga om personen har tankar på självmord. Det är en myt att detta skulle ”väcka den björn som sover”. Personer med självmordstankar upplever det oftast som en lättnad att få prata om dessa känslor med någon som visar att den är villig att lyssna och prata om ämnet. Ta inte för givet att personen själv skulle lyfta ämnet eller att personens situation eller känslor kommer att gå över. Det viktigaste är att visa att du lyssnar och är öppen för vad personen vill prata om och känner. Att ha möjlighet att prata med någon som erbjuder sig att lyssna fördomsfritt kan inge hopp om framtiden och öka chanserna att personen kan tänka sig söka hjälp igen.

Värna om varandra och försök så gott det går att upprätthålla samvaron trots fysisk distans.

Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP)
Centrum för hälsoekonomi, informatik och sjukvårdsforskning (CHIS), Stockholms läns sjukvårdsområde
Institutionen för Lärande, informatik, management och etik (LIME), Karolinska Institutet

Stockholm, 2020-03-24 (uppdaterad 2020-03-26)

Referenser

1. Nationellt centrum för suicidforskning och prevention. Självmord i Sverige. Uppdaterat: 2019-10-11. [hämtades 2020-03-23 från: https://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige].
2. Kõlves K, Kõlves KE, De Leo D. Journal of Affective Disorders. Natural disasters and suicidal behaviours: a systematic literature review. 2013 Mar 20;146(1):1-14. doi: 10.1016/j.jad.2012.07.037. Epub 2012 Aug 20.
3. Lester D. Suicide during war and genocide. I: Oxford Textbook of Suicidology and Suicide Prevention: A Global Perspective (Redaktörer: D Wasserman, C Wasserman). Oxford University Press; Oxford, 2009. DOI:10.1093/med/9780198570059.003.0031
4. Folkhälsomyndigheten. Antal fall av covid-19: Fall av covid-19 i Sverige 23 Mars 2020 (kl. 14.00). Uppdaterat: 2020-03-23. [Hämtades 2020-03-23 från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/aktuellt-epidemiologiskt-lage/].
5. Regeringskansliet. Regeringens beslut och initiativ med anledning av nya coronaviruset. Uppdaterat: 2020-03-20. [Hämtades 2020-03-23 från: https://www.regeringen.se/regeringens-politik/regeringens-arbete-med-anledning-av-nya-coronaviruset/regeringens-beslut-och-initiativ-med-anledning-av-nya-coronaviruset/].
6. Regeringskansliet. Ekonomiska åtgärder med anledning av pandemin 2020-2021. Uppdaterat: 2021-06-08. 
7. International Monetary Fund. IMF’s Georgieva: COVID-19 Economic Outlook Negative, But Rebound in 2021. Uppdaterat: 2020-03-23. [Hämtades 2020-03-24 från: https://www.imf.org/external/mmedia/view.aspx?vid=6144138845001]
8. Mogensen H, Möller J, Hultin H, Mittendorfer-Rutz E. Death of a Close Relative and the Risk of Suicide in Sweden—A Large Scale Register-Based Case-Crossover Study. PLoS One. 2016; 11(10): e0164274. Published online 2016 Oct 11. doi: 10.1371/journal.pone.0164274
9. Calati R, Ferrari C, Brittner M, Oasi O, Olié E, Carvalho AF, Courtet P. Suicidal thoughts and behaviors and social isolation: A narrative review of the literature. Journal of Affective Disorders. 2019 Feb 15; 245:653-667. doi: 10.1016/j.jad.2018.11.022.
10. Thelander K. Ensamhet dödar – ofrivillig ensamhet i Sverige. Kerstin Thelander och Arena Idé, Stockholm, 2020. [Hämtad från: https://arenaide.se/wp-content/uploads/sites/2/2020/03/ofrivillig-ensamhet-2020-03-12-compressed.pdf]
11. Chang SS, Stuckler D, Yip P, Gunnell D. Impact of 2008 global economic crisis on suicide: time trend study in 54 countries. BMJ. 2013 Sep 17;347:f5239. doi: 10.1136/bmj.f5239.
12. Oyesanya M, Javier Lopez-Morinigo J, Dutta R. Systematic review of suicide in economic recession. World J Psychiatry. 2015 Jun 22; 5(2): 243–254. Published online 2015 Jun 22. doi: 10.5498/wjp.v5.i2.243
13. Socialstyrelsen. Statistikdatabas för dödsorsaker. Uppdaterat: 2020-02-20. [Hämtades 2020-03-23 från: https://sdb.socialstyrelsen.se/if_dor/val.aspx].
14. World Health Organization. Preventing suicide: A global imperative. World Health Organization; Geneva, 2014. ISBN 978 92 4 156477 9.
15. Nationellt centrum för suicidforskning och prevention. Rekommendationer för suicidpreventiva insatser på befolkningsnivå. Centrum för hälsoekonomi, informatik och sjukvårdsforskning; Stockholm, 2019.