Christer Betsholtz får Anders Jahres medicinska pris

Christer Betsholtz, professor i vaskulär- och tumörbiologi, får Anders Jahres stora medicinska pris för sin forskning om hur blodkärl bildas och fungerar. Forskningen är viktig för att kunna behandla till exempel hjärntumörer och psykoser. Betsholtz har sin forskargrupp på Uppsala Universitet men är på KI mer bekant som föreståndare för Integrated Cardio Metabolic Centre (ICMC).

Stort grattis till priset! Vad betyder det här för dig?

– Att få lön för att forska är bara det ett stort privilegium, och jag håller med dem som sagt att vi forskare har världens bästa jobb. Samtidigt är det ett arbete utan paus och en resa av med- och motgångar där man många gånger undrar om det värt är slitet och skattebetalarnas pengar.

– Nu har Jahre-kommittén och deras sakkunniga kommit fram till att vad min grupp åstadkommit inom blodkärlsforskningen är betydelsefullt. Det är förstås ett fantastiskt erkännande. Jätteroligt och sporrande! säger Christer Betsholtz.

Kan du berätta lite om din forskning?

– Våra minsta blodkärl är specifikt anpassade till var de befinner sig och de skiljer sig därmed från organ till organ. Bl.a. är de olika genomsläppliga för vätska, molekyler och celler. Blod-hjärn-barriären är en sådan specialisering, njurens filtrationsapparat en annan. En av våra huvudhypoteser är att problem med dessa specialiseringar spelar en viktig roll i uppkomsten och utvecklingen av olika sjukdomar - i hjärnan och njuren, likväl som i andra organ.

Vad jobbar ni med i din forskargrupp just nu?

– I ett stort projekt försöker vi lära oss mer om blod-hjärnbarriären, som är ett samlingsbegrepp för ett komplex av många olika cellulära och molekylära funktioner. Vi kartlägger cellerna i barriären bl.a. med en ny teknik i vilken genuttryck mäts i enstaka celler. Genom att studera tusentals celler får vi en högupplöst karta och ett uppslagsverk som sedan utgör grund för mer specifika frågeställningar och forskningsprojekt. Vi har just avslutat arbetet med hur blod-tjärn-barriären ser ut i den friska hjärnan och ska nu gå vidare med att studera hur den utvecklas och hur den förändras vid sjukdomar, såsom Alzheimers, stroke och hjärntumörer.

Hur ska ni använda prispengarna?

– En del av pengarna är ett personligt pris, och här fundera jag på lämpliga välgörande ändamål och någon rolig aktivitet (resa) med familjen. Den andra delen är ett forskningsanslag. Här funderar jag på att ordna ett symposium inom vårt eget forskningsområde där vi skulle kunna bjuda in dem vi - dvs min forskargrupp - helst skulle vilja lyssna på och lära oss av bland världens forskare.

Du forskar på Uppsala Universitet, är föreståndare för ICMC och bor i Göteborg – har du något knep för att få tiden att räcka till?

– Att mina tre arbetsplatser Uppsala universitet, ICMC/MedH på Karolinska och AstraZeneca i Göteborg befinner sig utefter samma tåglinje är en klar fördel. Tåg är ett underskattat kontor! En resa mellan Stockholm och Göteborg ser jag som tre timmar obruten - och ostörd - tid för arbete, framför allt skriva, läsa och tänka. Att jag just nu sitter jag på ett tåg som är två timmar försenat är alltså inga större problem…. Men jag måste erkänna att jag ständigt kämpar med att bli mer effektiv genom att delegera och prioritera.