Publicerad: 2008-06-12 00:00 | Uppdaterad: 2014-03-01 17:34

Biologisk medicin hjälper fler med ledgångsreumatism

Patienter som nyligen insjuknat i ledgångsreumatism får bättre behandlingsresultat med biologisk medicin i kombination med traditionell farmakologisk medicin. Det visar den nationella kliniska studien Swefot. Studien presenteras vid en internationell reumatologikongress i Paris av forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset, och har genomförts i samarbete med ytterligare 15 reumatologenheter i Sverige.

Cirka 60 000 människor i Sverige lider av ledgångsreumatism och 1 500 nyinsjuknar varje år. Sjukdomen leder till svullna, ömma leder och nedsatt rörelseförmåga. En del patienter svarar dåligt på medicinsk behandling och/eller får biverkningar. Swefot-studien, som startades 2002, visar att en viss kombination av farmakologisk medicin och ny biologisk medicin ger bättre effekt hos dessa patienter.

– Efter att sjukdomen konstaterats hos en patient börjar man behandla med Methotrexate, MTX. Men för den grupp patienter som inte svarar bra på MTX fungerar det bättre att sätta in ett biologiskt preparat än att kombinera MTX med äldre läkemedel, säger Ronald van Vollenhoven, docent och överläkare och medlem i styrgruppen för studien.

Biologiska mediciner är en ny grupp läkemedel som använts i tio år och som tas fram med hjälp av moderna DNA-baserade metoder. Utmärkande är att de bland annat kan designas mycket specifikt mot utvalda mål, vilket gör dem mer effektiva och minskar risken för biverkningar. De kan bara injiceras och är komplicerade att producera, vilket leder till att kostnaden för läkemedlet till en patient kan bli över 100 000 kronor per år.

– De biologiska medicinerna har revolutionerat reumatologisk terapi, men ställer till visst bekymmer eftersom långtidseffekterna ännu inte är helt kartlagda. De är dessutom otroligt dyra. Swefot-studien är den första prövningen där man direkt jämför tillägget av modern biologisk behandling med tillägget av etablerad läkemedelsbehandling, säger Ronald van Vollenhoven.

Under studien fick 487 patienter, som året innan insjuknat i ledgångsreumatism, först behandling med det mest etablerade antireumatiska preparatet Methotrexate, MTX. De 258 patienter som inte svarade bra på MTX tilldelades efter tre till fyra månader slumpmässigt in i två behandlingsgrupper. Grupp A fick en kombinationsbehandling med MTX, Sulfasalazin, och Plaquenil, tre beprövade antireumatiska preparat. Grupp B fick behandling med MTX och anti-TNF, eller Remicade (Infliximab), ett av de mest använda biologiska läkemedlen.

Analysen visade efter tolv månader att 26 procent av patienterna i grupp A och 42 procent av patienterna i grupp B uppnått en god terapeutisk respons. Skillnaden var i hög grad statistiskt säkerställd och styrktes av ett flertal andra analyser som också talar för att behandlingsstrategi B var effektivare. För patienten innebär ett bra behandlingssvar på medicinerna minskade smärtor och stelhet, bättre allmänt välbefinnande, förbättrad funktion och bättre livskvalité.

Referens

Resultaten av studien presenteras den 12 juni 2008 på en internationell reumatologikongress i Paris, som anordnas av organisationen EULAR, The European league against rheumatism. För information om medverkande sjukhus och forskare se abstractet.