Annas doktorandstudier fokuserar på föräldrastöd under barnets första år

Under sitt arbete som psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin väcktes intresset för hur stödet till små barn och deras föräldrar kan utvecklas och förbättras. När möjligheten att påbörja doktorandstudier dök upp tog Anna Edenius steget in i forskningen och snart försvarar hon sin avhandling.
Doktorand: Anna Edenius
Avhandlingens titel: Universellt föräldrastöd under barnets första år
Forskargrupp: Epidemiologi och interventioner; psykisk hälsa, substansbruk och social kontext (EPiCSS), Institutionen för global folkhälsa
Huvudhandledare: Malin Bergström
Hej Anna!
Kan du berätta lite om din bakgrund och vad som ledde dig till att börja forskarutbildningen på KI?
– Jag arbetade tidigare som klinisk psykolog, främst inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Region Stockholm, men också inom mödra- och barnhälsovården, med fokus på barn i åldern 0–5 år. Jag har alltid varit intresserad av forskning, och med tiden växte en önskan fram att arbeta mer brett samt att utveckla och utvärdera metoder för små barn och deras föräldrar, eftersom det finns ett stort behov av detta inom vården. Jag började utforska nya vägar, och genom min tjänst vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES Region Stockholm) blev det möjligt för mig att påbörja forskarutbildningen vid institutionen för global folkhälsa.
Vad handlar din avhandling om?
– Min avhandling undersöker hur ett universellt, strukturerat grupprogram för föräldrar till 1–2-åringar, Lilla ABC, kan stärka föräldraskapet och främja små barns psykiska hälsa när det erbjuds inom barnhälsovården. Vi utvärderade programmet i en randomiserad kontrollerad studie med 832 föräldrar från fyra regioner i Sverige.
Vilka har varit de mest överraskande eller betydelsefulla resultaten?
– Mitt arbete visar både möjligheterna och utmaningarna med att erbjuda föräldrastöd till alla familjer under barnens tidiga år. Vi såg att programmet stärkte föräldrars förmåga att stötta sina barn när de upplever starka negativa känslor, en färdighet som är nära kopplad till en hälsosam utveckling.
Forskningen visar också att ett strukturerat universellt program kan integreras i den ordinarie barnhälsovården när olika sektorer samarbetar, däribland barnhälsovård, kommuner och civilsamhällesorganisationer. Samtidigt har dagens bedömningsverktyg ofta svårt att fånga upp tidiga styrkor eller små positiva förändringar i en generell befolkning, vilket gör det svårare att identifiera den typ av förbättringar som universella program syftar till.
Sammantaget pekar resultaten på tydliga fördelar för både föräldrar och professionella, men också på behovet av bättre sätt att mäta tidiga förändringar, förbättrad tillgänglighet för familjer med olika bakgrund samt ett starkt organisatoriskt stöd för att säkerställa en hållbar implementering.
Vad har varit det mest givande med att vara doktorand på KI?
– Det mest givande har varit att lära sig något nytt varje dag och att utmanas att tänka på sätt jag inte gjort tidigare. Det känns ofta som att gå in i ett rum och komma ut med ett något förändrat perspektiv, där man ser världen lite annorlunda än tidigare. Det har varit väldigt givande, men stundtals också krävande.
Har du haft några samarbeten som varit särskilt viktiga för din utveckling som forskare?
– Eftersom mitt projekt byggde på samverkan mellan olika sektorer har jag fått möjlighet att arbeta nära många olika aktörer, vilket har varit centralt för min utveckling som forskare. Jag samordnade arbetet mellan barnhälsovård, kommuner och civilsamhälle, och jag ingick i två forskargrupper, vilket var mycket värdefullt.
Jag deltog också i forskarskolan i epidemiologi och kliniska forskningsmetoder som erbjuds av Karolinska Institutet och Region Stockholm, vilket breddade mina perspektiv och stärkte mina metodologiska kunskaper. Att regelbundet träffa andra doktorander har också varit viktigt och uppskattat, både för att dela forskningsfrågor och vardagen som doktorand.
Vilka råd skulle du ge till nya doktorander som precis har påbörjat sin forskningsresa?
– Det finns så mycket jag skulle kunna säga … men försök att skapa flera olika sammanhang omkring dig så att resan inte blir alltför ensam eller isolerande. Prata öppet om utmaningar, sök stöd när det behövs och var stolt över att du tar dig an något krävande och bidrar med ny kunskap genom ditt arbete.
Att hitta mentorer man har förtroende för och att skydda tid för fokuserat tänkande har också varit viktigt för mig. Mina handledare uppmuntrade mig alltid att fira även de små milstolparna, och det har jag upplevt som både viktigt och genuint roligt!