Akademiskt arbete och internationella uppdrag går hand i hand för Jason Murphy
När Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, ringde Jason Murphy och frågade om han kunde åka till polsk-ukrainska gränsen som en del i Sveriges stödinsats till the European Union Advisory Mission Ukraine (EUAM Ukraine), då svarade han snabbt ja. I mer än tio år har han kombinerat forskning och utbildning med kliniskt arbete och internationella uppdrag, och det är hans fasta övertygelse att de kompletterar och berikar varandra.
Stöd, utbildning och bedömning vid polsk-ukrainska gränsen
Jason var en av medlemmarna i ett team på fyra sjuksköterskor som jobbade vid gränsstationerna längst polsk-ukrainska gränsen. Deras uppgift var att bistå the European Union Advisory Mission Ukraine (EUAM Ukraine), som hade lidit hårt sedan invasionen inledes. EUAM Ukraine bildades 2014 och har sedan dess arbetat tillsammans med ukrainska organisationer och aktörer för att skynda på hållbara reformer av den civila säkerhetssektorn, tillhandahålla strategisk rådgivning och praktiskt stöd till specifika reforminitiativ som ligger i linje med EU:s standard och internationella principer om god styrning och mänskliga rättigheter. Sedan kriget bröt ut har deras huvudkontor attackerats, utländska medarbetare har lämnat landet och ukrainska manliga medarbetare har samtidigt tvingats stanna och gå ut i strid.
Situationen vid gränsen var kaotisk. Jason och hans teams uppdrag bestod av tre huvuduppgifter. För det första att bedöma den medicinska kapaciteten längst gränsen. Främst handlade det om att göra bedömningar av det polska hälso och sjukvårdsystemets förmåga att hantera traumapatienter och masskadesituationer. Detta gjordes under deras första vecka på plats, och de kom även med förslag på hur planering och prioritering kan genomföras. Deras andra uppgift var att tillhandahålla medicinskt stöd till EUAM Ukraine-medarbetare som var tvungna att resa in och ut ur landet. Och den tredje uppgiften handlade om att utbilda medarbetare på EUAM Ukraine utifall de skulle behöva hantera attacker som resulterar i omfattande skador.
Internationella uppdrag i mer än tio år
Jason Murphy avslutade sina doktorandstudier på KI i januari och är nu anknuten till Institutionen för Klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset. Han föddes i San Diego i USA, men har bott de senaste tjugofem åren av sitt liv i Sverige och i sjutton av dem har han arbetat som sjuksköterska. Även om han alltid varit intresserad av internationellt humanitärt arbete, så tänkte sig denne före detta marinkårssoldat först en framtid inom obstetrik.
“Jag hörde talas om MSB:s arbete när jag läste min kandidatexamen, och eftersom jag redan var intresserad av internationellt arbete, så började jag anpassa mina studier utifrån vad jag förstod att de var intresserade av. När jag sedan hade börjat jobba så sökte jag mig mer aktivt till dem och deras insatser”, berättar Jason.
Sedan 2011 har han arbetat med internationella uppdrag för MSB. Nu för tiden handlar det framför allt om uppdrag som mine medic eller utbildare inom trauma/masskador. Därför var det långt ifrån första gången, när de ringde och frågade om han kunde åka till polsk-ukrainska gränsen, som han fått den typen av samtal.
“Men det som var annorlunda var hur fort det gick. Där fanns en stor osäkerhet; kring var vi kunde åka, vad vi kunde göra och så vidare. Vi får ofta förfrågningar från andra aktörer och har då oftast mer tid att planera. Den här gången fick vi mer bara köra. Men samtidigt så var teamet som skickades ut otroligt erfarna. Vi var alla lite äldre, och vi förstod vad det innebar. Vi visste att det skulle finnas en förvirring och vi fick acceptera det”, säger han.
Internationella uppdrag och akademiskt arbete berikar varandra
Jason är tillbaka vid sitt skrivbord i Stockholm nu. Han menar bestämt att kombinationen av att arbeta ute, på plats, i internationella uppdrag och att arbeta med forskning och undervisning resulterar i fördelar för båda.
“Jag föreläser, jag arbetar kliniskt, jag arbetar i internationella uppdrag. Jag tar in det jag ser på mina uppdrag i min undervisning, och det ger mig uppslag till forskning. Samtidigt, när jag är ute på uppdrag, så använder jag mina erfarenheter av akademiskt arbete i hur jag bedömer och utför mitt arbete”.
Jason berättar att han har haft tur i det att hans arbetsgivare också har sett fördelarna i hans arbetssätt, vilket inte alltid är fallet. Men om vi vill kunna skicka experter från Sverige till områden som drabbats av hälsokriser, så måste arbetsgivare vara flexibla och tillåta att deras medarbetare engagerar sig i internationella uppdrag. Som Jason visar; det kan vara ett upplägg som båda vinner på – att bidra till globala hälsokriser, samtidigt som medarbetare får med sig värdefulla erfarenheter tillbaka till arbetsplatsen.