Tuff behandling mot ändtarmscancer: ”Jag trodde inte jag skulle få fylla 50”

Text: Annika Lund, först publicerad i tidningen Medicinsk Vetenskap nr 3/2026. 

”Under pandemin blev jag sängliggande i tre veckor av covid. Efteråt gick tröttheten inte över, viket jag trodde berodde på infektionen. Men så såg jag blod och slem i avföringen och sökte vård för det. Vid koloskopin kunde jag själv se tumören på skärmen. Det var som att dra ned en svart rullgardin – jag trodde inte jag skulle få fylla 50.  

Det blev först strålning, som gavs varje dag under en vecka. Vid den sista behandlingen hade jag så ont i ländryggen att jag behövde smärtlindring och stöd för att komma upp på britsen.  

Cytostatikan gavs varannan vecka under drygt fyra månaders tid. Läkaren föreslog sjukskrivning, men jag insisterade på att jobba halvtid. Jag brottades med dödsångest varje dag, men på jobbet kunde jag hålla sådana tankar borta. Märkligt nog – jag arbetar som obduktionstekniker och under pandemin var alla delar av sjukvården hårt belastad, även vi.  

Operationen var också tuff. Hela ändtarmen togs bort och en stor del av tjocktarmen. Allt kopplades ihop, så jag slapp stomi. Men medan jag var kvar på sjukhuset så uppstod ett läckage. Det gjorde så ont att jag skrek rakt ut. Vid en akutoperation fick jag en tillfällig stomi. 

Jag är undersköterska i botten och har skött andras stomier. Att sköta sin egen är en annan sak – mycket svårare, både praktiskt och mentalt. 

Nu är stomin borta och jag har fyllt 50, till och med 51. Det finns mat som snabbt rinner igenom och som jag därför undviker, men det går att hantera. Jag har lagt det mesta av sjukdomen bakom mig och lever mitt liv.”