Stora kunskapsluckor om utmattningssyndrom

Text: Ola Danielsson för tidningen Medicinsk Vetenskap nr 4 2022

Elin Lindsäter, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och psykolog vid Gustavsbergs vårdcentral, har tillsammans med kollegor nyligen publicerat en översiktsartikel om all forskning som gjorts om diagnosen sedan den infördes 2005. Forskarna hittade 89 studier. 

– Det har gjorts överraskande lite forskning, med tanke på att det är ett stort samhällsproblem och att diagnosen står för majoriteten av alla långtidssjukskrivningar, säger hon.  

En forskningsfråga är om det finns biologiska förändringar, i exempelvis hjärnan, som är unika för utmattningssyndrom. Enligt Elin Lindsäter ger inte den samlade forskningen svar. 

– Resultaten är spretiga och studierna är inte gjorda på ett sätt så att det går att säga om eventuella förändringar är unika för just utmattningssyndrom, säger Elin Lindsäter.  

Det saknas också evidens för vilken behandling som är bäst. Studierna är oftast små och har metodologiska brister. Bara enstaka randomiserade kontrollerade studier har genomförts.   

Forskningen visar att många med diagnosen utmattningssyndrom har svåra psykiatriska och kroppsliga symtom. Men hur symtomen skiljer sig från andra närliggande diagnoser, till exempel depression, olika ångestsyndrom, fibromyalgi eller kroniskt trötthetssyndrom är till stor del outrett.  

Diagnosen utmattningssyndrom finns bara i Sverige, men symtombilden är vanlig globalt. Enligt Elin Lindsäter skulle det främja den fortsatta kunskapsutvecklingen att ha ökat samarbete med internationella forskare som studerar svåra trötthetstillstånd utifrån olika perspektiv och över olika diagnoser. 

– Genom att studera svår trötthet som en symtomdimension som kan spänna över flera typer av besvär skulle vi ha större chans att förstå sjukdomsmekanismer och finna olika undergrupper som kan vara i behov av olika typer av behandling, tror Elin Lindsäter.