Psykiatern Christian Rück: ”En nollvision för självmord är inte möjlig”
Tack vare Christian Rücks och andras forskning finns idag behandling för alla tvångsrelaterade sjukdomar. Nu ger han sig på en kanske ännu svårare och viktigare uppgift: Förhindra självmord.
Text: Cecilia Odlind för Medicinsk Vetenskap nr 3, 2023
En person som levt med tvångssyndrom i femtio år kan idag blir fri från diagnosen med hjälp av en 12–veckors internetbaserad kognitiv beteendeterapi, KBT. För patienten kan det innebära att gå från att vara helt fångad i sina tvångsvanor eller tvångstankar till att leva ett fungerande liv.
– Sverige har varit lite av en vagga för internetbaserad KBT som tagits fram under de senaste tio–femton åren. Att ha bidragit till denna utveckling, som inneburit en stor förbättring för många patienter, är häftigt, säger Christian Rück.
Hans egen forskning på området startades tillsammans med första doktoranden Erik Andersson där de studerade OCD, obsessive compulsive disorder eller tvångssyndrom, något som för tio år sedan ansågs vara ett lite för komplicerat tillstånd för att kunna behandlas med internetbaserad KBT. Men de visade på motsatsen.
– Det fina med internetbaserad terapi är ju också att den finns tillgänglig över hela landet och när på dygnet som det bäst passar patienten. Du kan så att säga få en lyxmåltid till McDonaldstillgänglighet och pris. Det spelar ingen roll om du bor i stan eller på landet, alla kan söka och få hjälp, säger Christian Rück.
Sedan dess har hans forskargrupp växt och forskningen har kommit att omfatta behandling och orsaker till en rad tvångsrelaterade sjukdomar som exempelvis dysmorfofobi (även kallad självupplevd fulhet), samlarsyndrom, tics.
– I dag har vi till och med behandling för det ovanliga tillståndet olfactory reference syndrome, när man inbillar sig att man luktar illa, vilket kan vara väldigt handikappande och begränsande. Det innebär att vi idag har vård att erbjuda alla OCD–spektrumsjukdomar vilket är fantastiskt, säger Christian Rück.
Precisare psykiatri
Ett mål är också att hitta bättre sätt att direkt välja rätt behandling till rätt patient, baserat på individuella data, oavsett om behandlingen sker via internet eller om terapeut och patient möts.
– Vi kallar det precisionspsykiatri och det innebär att vi till exempel ska kunna förutse när det behövs läggas extra krut på behandlingen för att få effekt eller tvärtom när psykologisk behandling inte förväntas hjälpa särskilt bra. Poängen är att patienten ska slippa gå igenom behandling som är dömd att misslyckas, säger han.
Ett relativt nytt spår i Christian Rücks forskning handlar om att förebygga den kanske värsta följden av psykisk sjukdom, nämligen självmord. Han har startat ett stort projekt, Saving lives, som görs i samarbete med andra forskargrupper vid Karolinska Institutet. Det långsiktiga målet är att minska antalet självmord. Men att förutsäga vem som riskerar att ta sitt liv är svårt.
– Varje dag görs tusentals bedömningar av suicidrisk hos patienter inom psykiatrin bara i Stockholm. Vad man vill är ju att fånga upp högriskpatienter för att förhindra så många självmord som möjligt. Men precisionen vid bedömningen är dålig, säger han.
Av de som dör i suicid har ungefär hälften bedömts ha låg risk och av dem som bedöms ha mycket hög risk är det väldigt få som dör.
– Eftersom vår bedömning är trubbig kommer ganska många att tvångsinläggas i onödan. Det är dock inte helt lätt att studera detta vetenskapligt eftersom vi när vi bedömer att suicidrisken är mycket hög också sätter in åtgärder för att minska risken, så det är därför svårt att veta hur det hade blivit om man inte hade lagt in patienten, säger Christian Rück.
Idag görs riskbedömningen baserat på intervju med patienten och anhöriga.
– Men vi vill skapa bättre riskmodeller baserat på mer data, till exempel genetiska information, som tillsammans med andra typer av data kan ge bättre precision, säger han.
Även information från mobiltelefoner skulle kunna användas tror han, till exempel hur personen rör sig, vad hen söker på eller vad hen skriver, menar Christian Rück. Utöver detta kan samhället göra insatser som inte bygger på prediktion på individnivå utan mer generellt förhindrar riskfyllda situationer.
– Det har redan gjorts sådana insatser som att man försvårar möjligheten att få tag i giftiga mediciner, man bygger räcken vid broar etcetera. Men fler riskfyllda situationer kan identifieras och åtgärdas, säger han.
En aktiv kommunikatör
Christian Rück är även en aktiv debattör och skribent som deltar i samhällsdebatten. Han twittrar, instagrammar, föreläser, svarar på frågor i Dagens Nyheter med mera.
– Jag tror många forskare drar sig för att uttala sig offentligt av rädsla för att säga fel, även jag har känt så. Jag minns hur oron hängde över mig första gången jag skulle delta i en podcast. Men med åren har jag fått mycket övning, inte minst gjorde det stor skillnad när jag började göra egen podcast*, säger han.
På senare tid har Christian Rück bland annat lagt mycket tid på att skriva böcker. Debutboken hette Olyckliga i paradiset och kom ut 2020. I den problematiserade han föreställningen att vi lever i en extra stressig tid och att allt fler mår psykiskt dåligt och försökte förstå den psykiatriska diagnosens plats i vår samtid. Boken fick stort genomslag och har resulterat i mängder av inbjudningar till föredrag, poddar och debatter om bland annat psykisk ohälsa (ett luddigt begrepp som Christian Rück gärna vill att vi slutar använda) och diagnosen utmattning (”den saknar en vetenskapligt underbyggd definition”). Numera sticker Christian Rück då och då ut hakan i frågor där han har en avvikande åsikt. I kommande boken ”Ett liv värt att leva”, som kommer ut i januari 2024, är han bland annat kritisk till nollvisionen för suicid, som lanserades under 2008.
– Nollvisionen låter så bra och att kritisera den är väldigt känsligt. Men att helt förhindra alla självmord – så som det till exempel skulle vara tekniskt möjligt att förbjuda alla bilar och därmed nå nollvision för bilolyckor – är inte möjligt, menar Christian Rück.
Att införa en nollvision på ett område där det är omöjligt att nå noll riskerar göra att anhöriga och vårdpersonal känner att de har gjort något fel om någon dör av suicid.
– Som jag ser det gör nollvisionen oss så fixerade vid att göra prediktioner att vi riskerar att missa möjligheten till prevention. Om risken bedöms som hög så bör vi också fråga oss hur vi kan bidra till att minska risken. Vad har lett fram till den höga risken? En skilsmässa, arbetslöshet? Hur kan personens situation förbättras så att man minskar risken?
Under skrivandet har han också tagit del av flera vittnesmål från personer som överlevt suicid och som säger att de ångrar sig, till exempel Kevin Hines som hoppade från Golden Gatebron år 2000.
– Han ångrade sig i samma stund som han hoppade. Han hade turen att överleva och har sedan dess missionerat för suicidprevention, bland annat ett skyddsnät på bron, säger Christian Rück.
Hur många av dem som tagit sitt liv som hade tänkt annorlunda om de hade överlevt går aldrig att svara på.
– Men vi vet att det är få personer som gjort suicidförsök som senare verkligen tar sitt liv. Att säga att ”om man väl vill ta livet av sig finns det inget vi kan göra”, det är komplett fel. Relativt små insatser kan ha effekt. Att sätta upp ett extra räcke på en bro verkar ha skyddande effekt, även om räcket egentligen går att klättra över, säger han.
Att hans forskning kan göra konkret nytta i människors liv är betydelsefullt för Christian Rück.
– Mitt jobb är väldigt meningsfullt. Hälften av alla sjukskrivningar är psykiatriska, samtidigt saknas en strategisk satsning på området. Att driva psykiatriska frågor i samhället känns väldigt viktigt, säger han.
*Podcasten hette ”Vad är poängen..?” och gjordes tillsammans med Alex Kossek. Senaste avsnittet kom 2017 och samtliga avsnitt finns fortfarande att lyssna på.
Om Christian Rück
Titel: Psykiater vid Psykiatri Sydväst och professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Ålder: 52.
Familj: Tre barn.
Så kopplar jag av: Jag är nog inte en särskilt avkopplad person, tyvärr. Tittar på när IFK Norrköping spelar fotboll kanske? Men det är ju snarare väldigt nervöst.
Mest oväntade forskningsfynd: Att vi visat att så många psykiatriska tillstånd går att behandla med internetbaserad KBT, även sådana där sjukdomsinsikten hos patienten sviktar, som OCD eller dysmorfofobi (självupplevd fulhet). Idag är det allmänt accepterat men det var det inte för 10–15 år sedan.
Bästa forskaregenskap: Energisk, jag har ett driv framåt. Men jag tror också att jag vågar ställa obekväma frågor. Och jag har en förmåga att kunna formulera de viktigaste obesvarade frågorna på ett tydligt sätt.
Christian Rück om…
… att våga misslyckas: Det tror jag är centralt för att kunna göra genombrott. Många forskare fortsätter i samma spår där man tryggt kan redovisa resultat för att få fortsatta anslag men det riskerar bli ointressant.
… forskares självbedrägeri: Vi säger ofta att resultat kommer om cirka fem år men det gör de sällan. Det är nog för att blidka anslagsgivarna. Och för att hålla uppe arbetsmoralen: Det gäller att tro på det man gör!
… dödshjälp: Det är en form av suicid som är mer accepterad. I till exempel Belgien görs eutanasi på unga psykiatriska patienter. För mig är det chockerande men det känns samtidigt i linje med vår samtid.
… stress: Vi marinerar barn och unga i en begreppsvärld där stress är farligt. Men stress kan också vara positivt. Vi behöver rusta unga människor att tåla stress i stället för att skrämma dem.
Foto: Jens MagnussonLäs fler spännande artiklar om medicinsk forskning
I Karolinska Institutets populärvetenskapliga tidning Medicinsk Vetenskap kan du läsa fler artiklar om det senaste inom medicinsk forskning. Bli prenumerant!
Foto: Andreas AnderssonMår vi så dåligt egentligen?
Det är lätt att få känslan av att vi lever i en extra stressig tid och att alltfler mår psykiskt dåligt. Men den bilden stämmer inte med forskningen, enligt psykiatern och professorn Christian Rück.
Foto: Joey GuidoneTema Suicidprevention
Varje år dör ungefär 1 500 svenskar i självmord. Stora insatser görs för att rädda fler av dem som ser döden som den enda utvägen, men mycket mer går att göra.
Foto: Emma HanquistTema Tvångssyndrom
Tvångssyndrom kan handla om invaderande och ångestskapande tankar som att du glömde stänga av spisen och måste gå tillbaka för att kontrollera – så många gånger att det påverkar din vardag negativt. Men det kan också vara ritualer och tvångshandlingar som att undvika streck på marken eftersom det annars kommer inträffa en katastrof av det ena eller andra slaget. Andra typer av tvång är samlarsyndrom, dysmorfofobi och hudpetnings- och hårplockningssyndrom.
Foto: Andreas AnderssonHur kan självmord hindras?
Omkring 1 500 personer dör årligen till följd av självmord i Sverige. Professor Christian Rück har startat forskningsprojektet Saving lives och är aktuell med en ny bok om självmord. ”Det alltid kommer att vara svårt att förutsäga självmord på ett individuellt plan. Men det finns andra sätt att minska risken", säger han.