Nya doktorander i global katastrofmedicin forskar om allt från offentliga sjukförsäkringar till vårdsökande och prehospital vård i väpnade konflikter
De senaste månaderna har forskargruppen Global katastrofmedicin – hälsobehov och insatser vid Institutionen för global folkhälsa på Karolinska Institutet haft glädjen att välkomna tre nya doktorander. TWessams, Mostafas och Sovathiros forskning sträcker sig från effekterna av allmän sjukförsäkring, till att förstå vårdsökande beteende hos människor som drabbats av väpnade konflikter och prehospital vård för civila i väpnade konflikter och krig.
Först ut, Sovathiro, berätta lite om dig själv:
Jag kommer från Kambodja, där jag arbetar på National Social Protection Council. Jag har kvar min tjänst där medan jag nu doktorerar. Dessförinnan arbetade jag vid det kambodjanska nationella folkhälsoinstitutet. Min forskning har en stark koppling till mitt arbete på båda arbetsplatserna, vilket jag uppskattar. Det betyder att jag kan se hur min forskning kan användas i praktiken, och det motiverar mig.
När jag inte arbetar tycker jag om sport och träning, särskilt badminton, men också löpning och att gå till gymmet. När jag varit på KI har jag tyckt om att hitta nya löprundor i Stockholm. Jag tycker också om att fotografera och tror att mitt fotograferande hjälper mig att hålla sinnet öppet och kreativt.
Berätta kort om din forskning – vad handlar din doktorsexamen om?
För det första handlar den om att försöka förstå om offentliga sjukförsäkringsprogram hjälper människor att få lägre kostnader för hälso- och sjukvård, och i så fall hur det sker. För det andra undersöker jag om det i sin tur förbättrar deras hälsa.
Slutligen, om du tillåter dig att drömma stort, vad hoppas du att din forskning kan leda till?
Precis som i många andra delar av världen är Kambodja ett land där kostnaden är en viktig faktor för människor när de behöver vård. Som kambodjan minns jag tydligt första gången jag flyttade utomlands och min rumskompis på universitetet fällde en syrlig kommentar: ”Tänk att behöva betala för att träffa en läkare och få mediciner.” Jag svarade direkt: ”Vad menar du? Hur skulle man annars få träffa en läkare?”.
Det samtalet ägde rum för länge sedan, men det påminner mig om hur olika synen på och förståelsen för vårdkostnader är i olika delar av världen. När jag växte upp i Kambodja var det bara ett faktum man accepterade: att behöva vård kunde vara ekonomiskt påfrestande och försvagande. Jag vill gärna tänka att mitt arbete är en del av att förändra den acceptansen, och det motiverar mig mycket.
Mer generellt hoppas jag att forskningen som den jag gör inom min doktorsexamen ska leda till att färre människor i världen behöver oroa sig för att behöva vård på grund av ekonomiska konsekvenser.
Hej Mostafa! Vem är du?
Jag är folkhälsovetare och epidemiolog med flera års erfarenhet av arbete inom Världshälsoorganisationen (WHO). I grunden är jag utbildad apotekare i Egypten, där jag kommer ifrån. Sedan dess har jag på olika sät arbetat med folkhälsa, epidemiologi, kvalitetsledning, digital hälsa, hälso- och sjukvårdssystem samt med hälsokriser och smittsamma sjukdomar.
Jag kom till KI för att doktorera eftersom jag ville stärka min metodologiska kompetens och fylla luckor i mina metodkunskaper. Med min bakgrund kändes forskargruppen i global katastrofmedicin här perfekt för mig, och jag är väldigt glad över att få bli en del av gruppen här.
Innan jag flyttade till Stockholm bodde jag i Göteborg med min familj: min fru och vår lille son. Just nu har vi fullt upp med att komma till rätta i Stockholm, vänja oss vid en ny förskola och nya lekplatser och allt sådant som hör till när man flyttar med ett barn.
Berätta lite om ditt doktorandprojekt
Om jag ska sammanfatta det i en mening: jag studerar hur människor söker vård när de har tvingats på flykt på grund av väpnad konflikt och vilken typ av vård de får tillgång till.
Forskningen kommer att bygga på data från Libanon, det land i världen som har flest flyktingar i förhållande till befolkningen. Det är också ett land som präglas av både akuta och långvariga kriser kopplade till fördrivning och konflikt, vilket gör det möjligt för oss att göra jämförelser både mellan grupper av människor på flykt och över tid.
Vad hoppas du att din doktorandutbildning kan leda till?
På ett övergripande plan hoppas jag att om vi kan förstå hur människor som drabbas av väpnade konflikter försöker få tillgång till vård – om de lagrar läkemedel, om de försöker återvända till platser där de tidigare har fått vård, eller om de söker nya vägar till vård – så att vi kan ge dem bättre stöd och bygga insatser utifrån vad vi vet om deras behov och vårdsökande beteende, inte utifrån vad vi tror att de är.
Mer konkret hoppas jag att hjälporganisationer och andra aktörer som arbetar med att tillhandahålla vård till flyktingar kan använda våra resultat för att förbättra sin beredskap och sina insatsplaner, och att dessa bygger på data och analys.
Jag hoppas att människor globalt ska ha lika tillgång till patientcentrerade hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet, oavsett den politiska och ekonomiska situationen i deras länder.
Och sist men inte minst, Wessam, berätta vem du är:
Jag är en svensk-palestinsk läkare och arbetar för närvarande kliniskt på akutmottagningen vid Karolinska Universitetssjukhuset, där jag har varit sedan jag avslutade min specialistutbildning i akutsjukvård 2020. Innan dess arbetade jag på olika platser, bland annat i Lund, och jag studerade också vid flera olika universitet, bland annat University of Liverpool där jag tog min läkarexamen.
När jag inte arbetar på sjukhuset eller med min doktorsexamen tycker jag om att umgås med min familj.
Vad handlar din forskning om?
I min forskning tittar jag på prehospital vård i väpnade konflikter, alltså den medicinska vård som människor får innan de når ett sjukhus, oavsett om den ges av ambulanspersonal, personer som ger första hjälpen eller andra. Jag fokuserar på civila, det vill säga vanliga människor som lever i konfliktområden, snarare än på soldater.
Det är viktigt eftersom den mesta forskningen om prehospital vård i väpnade konflikter har fokuserat på militär personal, vars omständigheter skiljer sig mycket från civilas. Därför vet vi betydligt mindre om hur prehospital vård ser ut för civila.
Det som motiverar mig är att jag tror att om att en bättre förståelse för den här typen av vård kan det hjälpa oss att förbättra den, och att det kan innebära att fler skadade människor i väpnade konflikter överlever.
Slutligen, vad hoppas du att din forskning kan leda till?
Eftersom så lite forskning har gjorts inom detta område skulle jag vara nöjd om mitt arbete bidrog till ett mer systematiskt sätt att samla in och analysera data om prehospital vård för civila i väpnade konflikter. Det skulle ge oss en tydligare bild av hur denna vård faktiskt ser ut. På lång sikt hoppas jag att denna förståelse leder till att verksamheter blir bättre på att behandla skadade civila och minskar både sjuklighet och dödlighet i den gruppen.