Nya diabetesläkemedel kan öka risken för allvarliga biverkningar

Användningen av en ny klass av läkemedel vid typ 2-diabetes, så kallade SGLT2-hämmare, är kopplat till en tvåfaldigt ökad risk för amputation i de lägre delarna av kroppen samt det allvarliga tillståndet diabetisk ketoacidos. Det visar en nordisk studie ledd av forskare vid Karolinska Institutet som publiceras i tidskriften BMJ.

Nästan var tionde person över 18 år i världen har diabetes och antalet patienter förväntas öka under de kommande åren. Patienter med diabetes kan drabbas av sjukliga processer i ett flertal vävnader och organ såsom ögon, njurar, blodkärl och nerver.

En ny klass av läkemedel för behandling av typ 2-diabetes är SGLT2-hämmare (natrium-glukos-kotransportör 2). Användningen av läkemedlen har ökat kraftigt under de senaste åren, inte minst eftersom kliniska försök har visat att de kan sänka risken för hjärtkärlsjukdom. Samtidigt har osäkerhet uppstått kring vissa oönskade effekter.

34 000 patienter

I den aktuella studien, ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark, NTNU i Norge och det svenska Nationella Diabetesregistret, användes flera nationellt heltäckande register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och annan data från drygt 34 000 patienter i Sverige och Danmark 2013-2016. Syftet var att studera sambandet mellan användning av SGLT2-hämmare (dapagliflozin, canagliflozin och empagliflozin) och sju potentiella biverkningar som har kopplats till läkemedelsklassen.

Som jämförelsegrupp användes en patientgrupp som fick en annan läkemedelsklass för behandling av typ 2-diabetes (GLP1-receptor-agonister). Analyserna tog hänsyn till ett stort antal faktorer som kan tänkas påverka risken för de studerade utfallen.

Resultatet visar att användning av SGLT2-hämmare var associerat med en tvåfaldigt ökad risk för benamputation i nivå med höft eller lägre samt så kallad diabetisk ketoacidos, som är ett allvarligt tillstånd. Det fanns dock inget statistiskt signifikant samband mellan användning av SGLT2-hämmare och övriga fem utfall: fraktur, akut njurskada, allvarlig urinvägsinfektion, djup ventrombos (blodpropp) eller akut inflammation i bukspottkörteln.

Skyddar mot hjärtkärlsjukdom

– Det ska understrykas att dessa läkemedel har visat skyddande effekter vad gäller hjärtkärlsjukdom. Patienter med typ 2-diabetes har en ökad risk för hjärtkärlsjukdom och den potentiella risken för biverkningar ska därför vägas mot detta faktum, säger Peter Ueda, postdoktoral forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet och försteförfattare till studien.

Forskarna bakom studien framhåller också att eftersom detta var en observationsstudie, så är det inte säkert att sambanden som sågs i studien är orsakade av SGLT2-hämmare.

Nordiska registerdata

– Vi har samanalyserat nationella data från två länder. Studien illustrerar den stora styrka nordiska registerdata besitter när det kommer till att besvara viktiga kliniska frågor, särskilt inom läkemedelsområdet, säger sisteförfattare Björn Pasternak, senior forskare vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, och affilierad vid Statens Serum Institut.

Utöver Peter Ueda och Björn Pasternak, leddes studien även av Henrik Svanström, senior statistiker vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.

Resultaten presenterades tidigare på en “late-breaking clinical science session” under kardiologikongressen European Society of Cardiology (ESC) i München i augusti 2018.

Studien genomfördes med finansiering av Hjärt-Lungfonden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Cancerfonden, Nordic Cancer Union, Novo Nordisk Fonden, Vetenskapsrådet, det strategiska forskningsområdet i epidemiologi vid Karolinska Institutet och Lundbeck Foundation.

Publikation

“Sodium-glucose cotransporter 2 inhibitors and risk of serious adverse events: nationwide register based cohort study”
Peter Ueda, Henrik Svanström, Mads Melbye, Björn Eliasson, Ann-Marie Svensson, Stefan Franzén, Soffia Gudbjörnsdottir, Kristian Hveem, Christian Jonasson och Björn Pasternak
The BMJ, online 14 november 2018, doi: 10.1136/bmj.k4365