Publicerad: 2021-11-25 14:03 | Uppdaterad: 2021-11-25 14:06

Ny avhandling om förbättrad perineal sårläkning för patienter med kolorektal cancer

Kirurgiska instrument Foto: cc Pixabay

Naseer Baloch vid forskargruppen kolorektal kirurgi, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, försvarar sin avhandling "Perineal healing following abdominoperineal excision for rectal and anal cancer" den 3 december 2021. Huvudhandledare är Per Nilsson.

Naseer Baloch

Vad handlar din avhandling om?

Avhandlingen handlar om hur man kan förbättra perineal sårläkning för patienterna som har genomgått abdominoperineal excision (APE) på grund av rektal- och analcancer. Kirurgin innebär att man tar bort tumör-drabbad ändtarm inklusive anus och skapar ett sår i perineum och patienten får en änd-kolostomi. Merparten av patienterna har fått strålbehandling mot bäckenet vilket medför försämrade förutsättningar för sårläkning i perineum. Såret kan öppna upp sig, blir infekterat, blöda, producera illaluktande vätska och ibland tar det mer än ett år att läka.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Avhandlingen har fyra delar. Den första delen studerade vi 88 patienter, merparten med rektalcancer och bäckenbotten rekonstruerades med biologiskt nät. Inom tre månader läkte perineala såret hos 2/3 av patienterna och nästan alla läkte på ett år. Vi konkluderade att det är säkert att använda biologiska nät för bäckenbotten-rekonstruktion vid APE.

Andra arbetet handlade om prevention av bråckbildning i bäckenbotten och vid stomi på bukväggen genom att förstärka både bukväggen och bäckenbotten med biologiskt nät. Vi genomförde en prospektiv pilotstudie på 19 patienter i samarbete med två andra europeiska sjukhus. Vid ett-årsuppföljningen hade tre patienter parastomalt bråck (16%) men ingen hade perinealbråck. Vår slutsats är att biologiskt nät kan förhindra bråckbildning i perineum.

Den tredje delen av avhandlingen handlar om perineal sårläkning efter kirurgi för analcancer. I en kohort om 98 patienter sågs en statistiskt signifikant association för bättre perineal sårläkning vid 3 månader efter operation när VRAM-lambå använts. Vid 1-årskontroll var nästan samtliga perineala sår läkta oavsett rekonstruktionsmetod.

I fjärde delarbetet undersöktes samma kohort som i delarbete 3 avseende ett möjligt samband mellan sårläkning och onkologiskt utfall. I univariat analys sågs en statistiskt signifikant association mellan totalöverlevnad och sårläkning men i multivariat analys förelåg endast en trend. Detta arbete har explorativ karaktär och kan inspirera till ytterligare undersökningar.

Hur kan den kunskapen komma människor till nytta/bidra till att förbättra människors hälsa?

APE är en vanligt förekommande operation och perineal sårläkningsstörning ett stort kliniskt problem med implikationer för patienten och sjukvården. Föreliggande avhandling ger nytt ljus på problemet och pekar på möjligheter att kunna reducera dess omfattning.