Nikolaos Christidis utnämnd till professor!
Den 19 december 2024 kom beskedet från KI centralt som gratulerade Nikos till professuren i bettfysiologi. Bettfysiologi är en specialitet som hanterar samspelet mellan tänderna, käkleden, musklerna och de omgivande strukturerna, med ett helhetsperspektiv på hur käksystemet fungerar. Läs intervjun med Nikos här.
När startade intresset, hur kom det sig att du blev tandläkare?
– Redan när jag var liten tyckte jag om att undersöka och experimentera och precis som många pojkar ville jag bli arkeolog eller rymdfarare. I skolan tyckte jag att ämnena matematik, svenska, biologi och kemi var roligast. När vi hade prao i årskurs 8 så fick jag vara på min mammas klinik och där fanns det alltid kanelbullar och chokladkartonger som de fick från patienterna. Det bidrog till att jag blev intresserad av yrket, att jag såg hur glada och tacksamma patienterna var för att man gjorde något gott för dem. Att jag bestämde mig för att bli tandläkare beror på en specifik patient som jag mötte under praoperioden. Det var en pojke som på skolidrotten hade ramlat och slagit sig. Hans ena framtand hängde ut genom underläppen och då tog min mamma loss den från läppen, tvättade rent och satte tillbaka den i käkbenet, sydde läppen lite och sen fick pojken gå tillbaka till skolan. Då tänkte jag att det här vill jag göra varje dag!
Var studerade du till tandläkare?
– Jag gick min grundutbildning här på Karolinska Institutet (KI) under åren 1997-2002. Det var den enda utbildningen och enda universitetet jag ville gå på.
Docent, universitetslektor och övertandläkare – berätta hur du studerade vidare. Hur gick tankarna.
– I gymnasiet fick jag möjligheten att vara på bakteriologen på KI, här i Huddinge, och göra ett specialarbete om lippolysackarider på bakteriers cellväggar. Det var min bäste väns pappa som var professor på avdelningen som handledde mig. Den möjligheten väckte mitt intresse och gav mig insikt i vad forskning är, vilket var något som tilltalade även mig som litet barn som ville undersöka och experimentera.
Intresset för smärta väcktes redan termin 2 och förstärktes under termin 4 under min tandläkarutbildning. Under termin 2 hade vi en kurs i smärta och jag kände redan då att detta var något som intresserade mig och jag ville lära mig mer om det så under termin 4 när vi hade en kurs som hette eget val så sökte jag runt och hade turen att träffa professor Malin Ernberg som tog mig under sina vingar och har varit den bästa mentor som finns. Hon har inte bara varit en handledare för att hjälpa mig igenom utan har även väglett mig för min framtida karriär och givit mig verktyg att själv bli en duktig handledare och pedagog.
Som ny tandläkare så var jag påverkad av lärare som tyckte att jag skulle bli protetiker och min första tandsköterska som tyckte att jag skulle bli kirurg, men det bästa rådet fick jag från mina föräldrar som sa att jag skulle välja det jag själv tycker är roligt. Jag valde därför att specialisera mig inom bettfysiologi, på Eastmaninstitutet i Stockholm.
Under min doktorandtid så fick jag möjligheten att delta i undervisning och handledning av studenter och det passade mig verkligen och jag fastnade då även för undervisningsdelen i min yrkesbana. Egentligen är det inte så konstigt då mycket av min specialitet baseras på exempelvis kommunikation, information och rådgivning, vilka är egenskaper som en lärare också behöver.
Övertandläkare blev jag så fort jag blev specialist i och med att jag redan hade disputerat här på KI. När jag blivit specialist så fanns det en möjlighet att komma till KI på heltid som adjunkt vilket jag gjorde 2011 och har varit här på heltid sedan dess. Under åren har jag haft möjlighet att göra de tre saker jag tycker mest om med mitt arbete: att ha patienter, undervisa och forska. Jag har även haft möjligheten att bidra till verksamhetens utveckling då jag varit platsombud och facklig ordförande och varit en del av programrådet som tog fram den nya utbildningsplanen.
Det finns två saker jag varit den första tandläkaren någonsin att göra. Den första var att jag blev diplomerad i avancerad smärtmedicin som egentligen är en specialistutbildning för narkosläkare. Under praktiken så gick det så bra att smärtkliniken på Karolinska sjukhuset fick låna mig en dag varannan vecka från KI för att arbeta som smärtläkare på deras klinik. Den andra saken var att jag var den första tandläkaren som kom in i den pedagogiska akademin här på KI på grund av mitt intresse, forskning och goda vitsord avseende pedagogiska spörsmål.
Inom ditt specialistområde bettfysiologi – har du något du ömmar särskilt för?
– Jag ömmar främst för barnpatienter med smärta och funktionsstörning då det påverkar dem mycket i vardagen både utifrån smärtan i sig, och också för att det påverkar skolgång och deras sociala liv. När jag kan hjälpa dem så ger jag dem bättre förutsättningar att kunna bli det de vill i framtiden och leva det liv de vill.
Berätta om ditt forskningsområde
– Jag har två forskningsspår där det primära handlar om orofacial smärta och käkfunktionsstörningar med fokus på muskler. Min forskning undersöker mekanismer och faktorer kopplade till kronisk orofacial smärta samt käkfunktionsstörningar där jag analyserar smärtmarkörer i biologiska vätskor (som plasma och saliv), muskelmikrobiopsier och muskeldialysat, med målet att förstå underliggande mekanismer och genom smärtmodeller och patientstudier testa och ta fram nya och kompletterande behandlingsmetoder. Jag har också utfört longitudinella studier på aktiv inflammation i käkleder (särskilt hos barn med juvenil reumatoid artrit) och studerat utvecklingen av orofaciala smärttillstånd hos barn och ungdomar och kopplar ihop dessa med deras allmänhälsa, psykosociala situation, fysiska aktivitet, skolprestation och skärmtid.
Mitt andra forskningsspår har vuxit fram under många år på grund av mitt intresse för undervisning. Det fokuserar på pedagogiska frågor inom professionsutbildningar. Jag undersöker bland annat studenters skriftbruk och kommunikation, deras perspektiv på åldrande och åldersdiskriminering, studenternas upplevda självförtroende i professionsspecifika kunskaper, samt faktorer som påverkar kvaliteten på forskningsprojekt ur både handledar- och studentperspektiv. Sen har jag ett nystartat internationellt projekt där vi undersöker även den allmänna och psykosociala hälsan hos studenter inom professionsutbildningar i relation till akademisk prestation, orofacial smärta och skärmtid i både Sverige och USA.
Har du någon artikel som du vill få med i Nyheten?
Vilka fler engagemang har du?
– Jag är ordförande för Neuroscience Group inom International Association for Dental Research. Jag är också hedersledamot i Stockholms tandläkarförening för att jag, under min ordförandetid tillsammans med styrelsen fick liv i ett historiskt sällskap som hade dalande medlemsaktivitet men som nu blomstrar igen och leds av en grupp unga och motiverade tandläkare.
Ditt uppdrag på KI som programdirektor för tandläkarprogrammet, kan du berätta något om det? Vad gör dig extra glad?
– Att bli utsedd till programdirektor är något som verkligen hedrar mig och som jag är stolt över. Det är något som jag haft som ett (önske)mål under många år. Det ger mig möjlighet och mandat att arbeta med undervisningsfrågor som jag brinner för såsom hur vårt program genom en struktur som ger studenterna en bred bas successivt har en progression där ämnen kan integreras och ge våra studenter de bästa möjliga förutsättningar att komma ut till sin profession. Det ger mig också möjlighet att säkerställa bästa möjliga kvalitet på vårt program, vilket jag hoppas kan resultera i att vi är en förebild för andra tandläkarutbildningar nationellt som internationellt. Det gläder mig också att se hur våra studenter utvecklas till tandläkare som vi kan vara stolta över att ha examinerat, men också det stora intresset just våra tandläkarstudenter har att delta i styrelser, råd och kommittéer där de aktivt bidrar till att förbättra vårt program.
Hur känns det att du nu blir professor?
– Jag är stolt och glad över det! Nu kan jag arbeta vidare med att bidra till en framtida kompetensförsörjning inom odontologin - både kliniskt som vetenskapligt.