LADA mitt emellan typ 1 och typ 2 diabetes
LADA, Latent Autoimmune Diabetes in Adults, har drag av både typ 1 och typ 2 diabetes. LADA utgör cirka 10% av all diabetes och är en minst lika vanlig form av diabetes som typ 1 diabetes. Trots det är bästa behandling, med alternativen insulin eller tabletter, oklar. Forskare vid Karolinska Institutet har tillsammans med kollegor i Norge genomfört en studie ”Behandling Av LADA”- BALAD, publicerad i tidskriften Diabetes, Obesity and Metabolism.
–Resultaten visar att den avgörande faktorn för hur länge studiedeltagarna kunde bevara den egna insulinproduktionen var graden av autoimmunitet, men inte om de behandlades med insulin eller tabletter. Studieresultaten kan hjälpa den enskilde läkaren att välja lämplig behandling vid LADA, säger Anneli Björklund, överläkare vid kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes, Karolinska Universitetssjukhuset, Centrum för diabetes, Akademiskt specialistcentrum och forskare vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.
LADA diagnosticeras utifrån följande kriterier
- debut efter 30 års ålder,
- närvaro av antikroppar (oftast s.k. GAD-antikroppar) som attackerar de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln,
- inget behov av insulin de första 6 månaderna efter diagnos.
Vid LADA avtar den egna insulinproduktionen snabbare än vid typ 2 diabetes, men långsammare än vid typ 1 diabetes. Insulinbrist leder till högt blodsocker som i sin tur orsakar komplikationer från hjärta, kärl, nerver, ögon, fötter.
Speciellt har man diskuterat huruvida behandling med tidigt insatt insulin skulle kunna vara fördelaktigt jämfört med tabletter som verkar genom att stimulera insulinfrisättningen.
BALAD-studien
I BALAD-studien deltog 64 män och kvinnor 30–70 år gamla med icke insulinkrävande LADA. De fick först Metformin som ökar känsligheten för insulin och är förstahandsläkemedel vid typ 2 diabetes. Efter 3 månader fick de tillägg av antingen medellångverkande basinsulin Insulatard® (NPH-baserat) taget vid sänggåendet eller sitagliptin under 21 månader. Sitagliptin är en s.k. DPP4 hämmare som tas i tablettform och stimulerar den egna insulinproduktionen.
Betacellernas förmåga att frisätta insulin undersöktes under studiens gång genom mätning av C-peptid som stimulerats av glukagon i en test-situation. Mätt på detta sätt var det ingen skillnad mellan de två studiearmarna efter stimulation med glukagon i förmågan att frisätta insulin. Inte heller skilde sig grupperna åt i fråga om blodsockerkontroll.
Studiedeltagarna delades sedan upp i tre grupper avseende graden av autoimmunitet mätt som halt av anti-GAD. AntiGAD är en antikropp som är starkt associerad med typ 1 diabetes och hos LADA korresponderar halten av antiGAD med graden av autoimmunitet – som kan variera mellan olika LADA patienter. När man jämförde grupperna såg man att hos de med hög autoimmunitet (det vill säga med höga halter av antiGAD) sjönk den insulinfrisättande förmågan markant under studiens gång. Hos studiedeltagare med låg halt av GAD antikroppar försämrades däremot den egna förmågan att frisätta insulin bara marginellt. Dessa fynd talar för att de LADA patienter som har låg halt av GAD antikroppar kan behandlas som typ 2 diabetes det vill säga med i första hand tabletter.
Pågående och planerade studier
–Vi testar nu om injektion av GAD-alum (Diamyd®) i en lymfkörtel i ljumsken (en form av immunologisk desensitisering) kan bevara den egna insulinfrisättningen hos typ 1 diabetes och LADA, säger Anneli Björklund.
Typ 1 diabetes studien är global med deltagare 13–29 år gamla med ny-diagnosticerad Typ1 diabetes (DIAGNODE3). När det gäller LADA har vi i en pilotstudie testat liknande behandling på 14 personer med LADA. Studiedeltagarna tolererade Diamyd- injektionerna väl (submitterat manus under revision). Sistnämnda resultat ger ett gott underlag för en större placebo-kontrollerad studie hos LADA patienter.
Publikation
Investigating optimal β-cell-preserving treatment in latent autoimmune diabetes in adults: Results from a 21-month randomized trial.
Hals IK, Fiskvik Fleiner H, Reimers N, Astor MC, Filipsson K, Ma Z, Grill V, Björklund A
Diabetes Obes Metab 2019 Oct;21(10):2219-2227