KI-Mayo Clinic: Bättre tillsammans i 30 år
Varje år korsar hundratals doktorander och forskare Atlanten för konferens, intressanta föreläsningar – och fika. Varannan gång ses de på Karolinska Institutet i Stockholm och varannan gång på Mayo Clinic i Rochester, Minnesota. Nu firar samarbetet mellan de två topprankade institutionerna 30 år på KI. Några eldsjälar som var med från början reflekterar över samarbetets framgångsfaktorer.
– Våra två organisationer har en naturlig kemi, säger Sree Nair, professor i medicin, vid Mayo Clinic.
Han är en av de tre forskare som initierade samarbetet. I forskartrion ingår även John Wahren, samt Olle Ljungqvist, som numera bägge är professor emeritus vid Karolinska Institutet.
De tre hade upptäckt att de drevs av samma sorts omsorg av sina diabetespatienter – och av en delad vilja att förstå hur kroppens ämnesomsättning regleras.
Sree Nair hade lärt känna svenskarna under en vistelse på Karolinska Institutet. Vänskapsbandet stärktes ytterligare då Olle Ljungqvist åkte över till USA under sin post doc. Idén om ett mer formellt samarbete tog form när det var dags att skiljas åt.
– Vi hade ett gemensamt intresse och insåg att det skulle vara användbart för oss och bra för vetenskapen om vi fortsatte att arbeta ihop. Senare skulle det visa sig att vi verkligen kunde arbeta bra tillsammans, vi var väldigt produktiva under många år, berättar Sree Nair via videolänk.
Då, vid starten av samarbetet för 30 år sedan, hade digitala möten via internet ännu inte sett dagens ljus. Så hur skulle forskarna hålla kontakt och utbyta tankar på bästa sätt?
Det naturliga sättet att mötas var att ses IRL, i verkliga livet, i form av årliga konferenser.
Konferenser innan Teams
Det första mötet hölls i Stockholm 1994 och handlade om ämnena diabetes och ämnesomsättning. De närmsta kollegorna var inbjudna. En forskare som anslöt tidigt var Martin Schalling, idag professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.
Martin Schalling kom in i samarbetet via Olle Ljungqvist. Själv fick han en mycket bra känsla från start. Det sa klick, kan man säga. Men första gången som han var över till Rochester gick han vilse i det stora amerikanska sjukhuset.
– Jag stod och såg förvirrad ut, men sedan fick jag snabbt hjälp av en okänd medarbetare. Och jag tänkte att så här ska jag också göra – bara räcka ut handen och hjälpa. Jag blev smittad av den värmen tror jag, säger han.
Detta var runt år 1997–1998 och uppskattningsvis 50–60 forskare ingick i gemenskapen. Idag, tre decennier senare, berörs runt 2 000 forskare av samarbetet i någon form, enligt Martin Schalling.
Dessutom ingår betydligt fler forskningsområden. Utöver diabetes har Karolinska Institutet och Mayo Clinic idag formella samarbetsgrupper för till exempel psykologi och psykiatri, autoimmuna sjukdomar, omvårdnadsforskning, neurodegenerativa sjukdomar, regenerativ medicin och cancer.
Ytterligare en forskare som var med nästan från start är Harriet Wallberg, idag professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi, KI, och tidigare Karolinska Institutets rektor 2004–2012. Hon kom in i samarbetet via John Wahren, som hade varit hennes handledare.
Två världsunika miljöer på ömse sida om Atlanten
Harriet Wallberg menar att forskningssamarbetet aldrig hade kommit till skott om det inte vore för att bägge parter såg tydliga förtjänster med det.
– Ett samarbete bygger på att det finns en win-win för båda parter. John Wahren hade ett världsunikt labb och teknik för att mäta ämnesomsättningen. Nu hade han hittat sin motpart på andra sidan Atlanten. Mayo Clinic, som idag rankas som världens främsta universitetssjukhus, låg i topp även för 30 år sedan, säger Harriet Wallberg.
Jim Maher, professor i biokemi och molekylär biologi vid Mayo Clinic, har varit involverad i samarbetet sedan 2011, erkänner att hans eget engagemang började ganska själviskt.
– Jag upptäckte att ett KI-labb arbetade med en sorts avancerad teknologi som jag insåg skulle främja vår forskning, säger Jim Maher.
Jim Maher lyckades ordna så att en av hans doktorander fick göra del av sin utbildning på KI.
– Det här konceptet, där doktorander står för själva klistret i samarbetet mellan Karolinska Institutet och Mayo Clinic, blev min passion. Jag tillfrågades och accepterade att ingå i den gemensamma styrgruppen och arbetade hårt för att samarbetsmöjligheter, som kurser, resestipendier och bidrag, utvidgades till doktorander och post docs, säger Jim Maher.
Mikrokris på 00-talet
Även Martin Schalling, som precis tagit över rollen som koordinator för Karolinska Institutets samverkan med Mayo Clinic, jobbade vid samma tidpunkt hårt med att också den svenska sidan skulle acceptera utvidgade samarbetsmöjligheter. Under några år i slutet av 00-talet led saknade samarbetet energi och framåtdrift, förklarar han.
– När jag fick ta över ansvaret runt 2010 hade den enorma entusiasm som tidigare speglat samarbetet övergått till vardag. Det hade förlorat energi, folk hade rört sig vidare, säger Martin Schalling.
Men nu hände det saker. På KI-sidan vaknade intresset till liv för att ta samarbetet till nästa nivå, berättar Martin Schalling. Samarbetet kom att både utökas och formaliseras.
I april 2011 åkte Harriet Wallberg, som då var rektor för KI, över till Mayo Clinic och diskussionerna med Mayo Clinics ledning resulterade i att ett samarbetsavtal signerades vid KI i december 2011. Båda parter var överens om att samarbetet omfattade såväl forskning som utbildning, administration och innovation.
Martin Schalling framhåller att samarbetet har en alldeles speciell karaktär.
– Det är unikt för att det bär prägeln av två systerorganisationer som bestämt sig för att de hör ihop, säger han.
Allt fler forskningsartiklar
Att KI-Mayo-samarbetet också har lett till gynnsamma effekter för forskningen har en utvärdering från 2016 kunnat visa. År 2008 publicerades 21 vetenskapliga artiklar med forskare från bägge institutioner. Sju år senare var antalet 107 artiklar.
– Utvärderingen visar också på dubbelt så hög impact factor på gemensamma publikationer. Det är ett bevis för att vi blir bättre tillsammans, säger Martin Schalling.
Hur mycket samarbetar institutionerna just nu?
– Mayo-KI-samarbetet är verkligen som ett levande samhälle vars storlek ständigt förändras. Jag skulle säga att det kanske finns ett dussin aktiva samarbeten vid varje given tidpunkt. Ett område med tydlig energi är utbildningsvetenskap, där ett levande samarbete och nätverk kvarstår även mellan årliga konferenser, säger Jim Maher.
Utöver dessa pågående vetenskapliga samarbeten finns också hundratals potentiella, förklarar han.
– Det kan vara kollegor som har träffats och knutit kontakt, men kanske inte forskar eller publicerar tillsammans just för tillfället, säger han.
Eldsjälar det starkaste kittet
Idag har forskare nästan obegränsade möjligheter att arbeta tillsammans med vem som helst på vilken institution som helst i världen. I skuggan av den valfriheten blir samarbetet mellan Mayo Clinic och KI allt starkare. Vad är hemligheten?
– Min bedömning är att det förutom att det är en win-win situation, också måste till eldsjälar för att något sådant här ska hålla. För att ett samarbete ska fortsätta måste det finnas personer som verkligen brinner för det. Här har forskare som Sree Nair, John Wahren och Martin Schalling varit viktiga som just eldsjälar. En rektor på ett universitet eller en chef på ett sjukhus kan inte tvinga fram ett sådant samarbete, säger Harriet Wallberg.
Sree Nair tycker att tillit och ärlighet är kittet som håller ihop samarbetet – och nära relationer.
– Förutom att det har varit väldigt inspirerande och även glädjande samarbete för mig har jag fått arbeta med underbara människor, några av mina bästa vänner finns i Sverige, säger han.
När det gäller doktorander och forskare måste de ju klicka, menar Harriet Wallberg.
– Då måste ledningen se till att de kan träffas. Det är vanligt att internationella samarbeten föds på konferenser – ofta just under en informell kaffepaus, säger Harriet Wallberg.
Finansiering är en annan viktig framgångsfaktor. Men detta är inte helt enkelt.
– Det är orealistiskt att tro att samarbeten som Mayo-KI någonsin kan bli helt självförsörjande. Generösa institutionella medel behövs fortlöpande, säger Jim Maher.
Jim Maher menar också att samarbetet måste byggas underifrån.
– Jag fortsätter drömma om att post docs blir själva klistret i samarbetet. De bästa samarbetena byggs nerifrån och upp i den meningen att de bygger på individer med egenintressen som kompletterar varandra, säger han.
Tre KI-forskare om att arbeta på Mayo Clinic
Karolinska Institutet och Mayo Clinic är partners inom forskning, utbildning, administration och innovation. För att stödja dessa utbyten med resor och bostad finns möjlig finansiering inom ramen för Collaborative Award-programmet. Möt tre forskare som fått denna finansiering.
Maximilian Tufvesson Alm: ”Helt andra möten med patienterna”
Maximilian Tufvesson Alm disputerade 2020 vid institutionen för fysiologi och farmakologi på KI och gör just nu sin post doc på Irland. Han forskar om hur mag-tarmkanalen kan påverka psykisk ohälsa genom ett hormon som produceras i tarmen.
Med stöd av ett Collaborative Award 2018 kunde han tillbringa tre veckor på Mayo Clinic där han hjälpte till att analysera patientprover.
Vad har tiden på Mayo betytt för dig?
– Det var intressant för mig som preklinisk forskare att se hur de arbetar på Mayo, de är ledande på patientnära forskning och har mycket erfarenhet av att analysera patientprover och få ut bra data. Forskningslokalerna ligger dörr i dörr med sjukhuset, så man exponeras för patienterna på ett helt annat sätt än hemma, säger Maximilian Tufvesson Alm.
Vad tog du med dig därifrån?
– Samarbetet – hur viktigt det är att kunna kombinera våra erfarenheter för att utveckla forskningen. Mayo är ju en institution i världsklass.
Maren Maanja: ”Tiden där var vetenskapligt mycket givande”
Maren Maanja forskar om hur artificiell intelligens kan användas för att tolka EKG. Hon disputerade 2020 vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på KI. År 2022 och 2023 fick hon Collaborative Awards och tillbringade 15 månader på Mayo Clinic.
Där undersökte hon AI:s förmåga att upptäcka patienter med den genetiska hjärtsjukdomen hypertrofisk kardiomyopati.
Vad har tiden på Mayo betytt för dig?
– Som nyligen disputerad var tiden på Mayo Clinic mycket givande, både vetenskapligt, arbetsmässigt och samarbetsmässigt, säger Maren Maanja.
Vad tog du med dig därifrån?
– Det jag tar med mig från Mayo Clinic är bland annat deras integrerande infrastruktur för forskning. Det inspirerar till att optimera hur vi arbetar på hemmaplan, avslutar hon.
Feride Eren: ”Jag påmindes om hur mycket jag älskar att samarbeta”
Feride Eren arbetar som bioinformatiker. Hon disputerade 2024 vid institutionen för fysiologi och farmakologi på KI. Hösten 2023 tillbringade hon sex veckor i laboratoriemiljö på Mayo Clinic, där hon fokuserade på att integrera olika Omics-dataset från KI:s Schizofreniprojekt.
Vad har tiden på Mayo betytt för dig?
– Jag blev påmind om varför jag älskar att samarbeta. Jag träffade så många fantastiska människor som arbetar med fascinerande projekt. Den här upplevelsen utanför Sverige hjälpte mig definitivt också att bli mer kreativ och drömma större. Jag hade otrolig tur att jag fick vara på Mayo Clinic i Dr. Doo-Sup Chois labb. De fick mig att känna mig som hemma.
Vad tog du med dig därifrån?
– Det viktigaste rådet jag kan ge är att vara öppen när du träffar nya människor. Prata så mycket som möjligt. KI-Mayo-konferensen är en av de bästa möjligheterna att träffa blivande samarbetspartners och få livslånga vänner.
TEXT: Maja Lundbäck