Glittrande kväll i höstmörkret på KI:s promotionshögtid
Den 11 november var det återigen dags för promotionshögtid på KI när 99 nya medicine doktorer mottog sina hattar och diplom. Samtidigt uppmärksammades 17 jubeldoktorer som promoverades vid KI för 50 år sedan.
Kvällen inleddes med sedvanlig glans i den blomstersmyckade Blå hallen i Stockholms stadshus där doktorer och KI:s akademiska ledning tågade in, ledsagade av studentmarskalkar. Promotionshögtiden är den ceremoni då akademiska insignier (hatt och diplom) överlämnas till dem som tidigare har disputerat och uppnått den högsta akademiska examen.
För Ole Petter Ottersens del var detta hans sista promotionshögtid i rollen som rektor på KI. I sitt tal reflekterade han inledningsvis kring det privilegium det har varit att under 14 års tid som rektor, först på Universitetet i Oslo och sedan på KI, få vara med och dela glädjen med drygt 5 000 nya promoverade doktorer. Han skickade sedan med två budskap till de nya doktorerna: det första om att bibehålla och stärka internationell samverkan och göra det med etisk kompass och kompetens, och det andra om att njuta av att få verka inom vetenskapen och kommunicera den till omvärlden.
Ceremonin fortsatte med att uppmärksamma årets 17 jubeldoktorer. I sitt tal till dem underströk vicerektor för forskning och promotorn Martin Bergö var och ens enastående bidrag till medicinsk och odontologisk forskning, vård och utbildning, samt riktade ett varmt tack å KI:s vägnar för att få hedra två generationers bidrag till vetenskapen. Slutligen reflekterade han – med tanke på de senaste årtiondens medicinska framsteg – om det inte börjar bli dags att planera för diamant-jubeldoktorer, och avslutade med att hoppas på återseende om 25 år igen.
Vicerektor för forskarutbildning och promotorn Robert Harris drog sig till minnes sin egen studietid och stenarna på stranden i Portsmouth, när han talade till kvällens 99 nya doktorer. Som de små stenarna på stranden formade av utomstående krafter, formar en doktorandtid både en människa och vetenskapen. Efter en forskarutbildning är det tid att kasta sig ut på havet och skapa ringar på vattnet tillsammans med andra, i form av samarbete på vetenskapens hav.
Mellan talen under ceremonin underhöll Romeo och Julia-kören, som framförde stycken av Tromboncino och Händel, samt solisten Martin Stokke Mathiesen som sjöng What do I Need with Love ur musikalen Thoroughly Modern Millie och Who I’d be ur musikalen Shreek. Kvällen avslutades med bankett i Gyllene salen.
