Dödssjuka Jennie Gustavsson: ”En palliativ person kan vara väldigt vital”

Berättat för Annika Lund, först publicerad i Medicinsk Vetenskap nr 1 2025.

"I den krisen fick jag ett starkt behov av berättelser från personer som tagit sig an extrema utmaningar. Det jag stod inför var så ofattbart stort. Simmerskan Elin Kjos, som levde fullt ut och visade mod, styrka och kärlek till livet trots sin obotliga cancerdiagnos hade en berättelse som gav mig kraft.

Som obotligt sjuk har jag klättrat i berg i Norge och gift mig. Jag skulle vilja att fler förstod att en palliativ person kan vara väldigt vital.

En dryg vecka innan bröllopet fick vi veta att behandlingarna inte längre fungerar. Det är ’slut i verktygslådan’, som min onkolog sa. Med det beskedet i ryggen hade vi ett kärleksfullt bröllop och en fest med mycket glädje.

Under den här cancerresan har jag förändrats. Det finns stunder när jag är så förtvivlad att jag går sönder. Men allt som är bra i mitt liv finns ju kvar, all kärlek, min man och min familj. Jag har lärt mig att tydligare se allt som är bra. Och när jag ser det, då känner jag en djup tacksamhet. Känslan kan komma helt spontant. Den skapar lycka och ännu mer glädje. Alla känslor är mer intensiva och jag känner mig mer levande än någonsin.

Samtidigt har jag det svårt med mycket rädslor och oro. Jag behöver mer stöd än vad jag kan få av min kurator. Inte ens när vi fick det svåra beskedet precis före bröllopet fanns det någon där för att fånga upp oss, just där och då. Det hade behövts.

Två cancerkompisar och jag håller på att starta en ideell organisation. Den vänder sig till oss som är för gamla för Ung cancer, men ändå unga. Många där säger att gruppen ger mer stöd än vad vården klarar av att ge.

Kan min berättelse ge kraft åt någon, frisk eller sjuk, vem som helst – då är det meningsfullt för mig. Det är därför jag vill berätta.”

Fotnot: Jennie Gustavsson gick bort i februari 2025.