Debatt tränar fysioterapeutstudenters kliniska resonemang

Att gå från undervisningen på campus till verksamhetsintegrerat lärande, VIL, kan innebära att studenter möter en verklighet som inte alltid stämmer överens med det de har lärt sig. Det ville lärarna vid avdelningen för fysioterapi ta vara på i undervisningen.

Under de senaste två terminerna har de därför använt strukturerad debatt i kursmomentet Fysioterapi för äldre. Metoden används efter att studenterna har avslutat tre veckors VIL.

– Som lärare har vi länge sett att många studenter upplever det som en utmaning att förena de teoretiska kunskaper de får på campus med den kliniska verklighet de sedan möter under sin praktik, säger Breiffni Leavy, assisterande lektor och docent vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.

När teori möter praktik

Ett exempel är standardiserade bedömningar av äldre patienters funktion. I undervisningen får studenterna lära sig betydelsen av att systematiskt bedöma bland annat funktion, aktivitetsförmåga och hälsa som en del av en evidensbaserad vård. Under VIL kan de samtidigt upptäcka att sådana bedömningar inte alltid genomförs i den kliniska vardagen.

Orsakerna kan exempelvis vara tidsbrist, organisatoriska förutsättningar eller etablerade arbetssätt. I stället för att undvika skillnaderna mellan teori och praktik använder lärarna dem som utgångspunkt för diskussion.

– Målet är inte att studenterna ska hitta ett enkelt rätt svar. Vi vill att de ska träna sitt kliniska resonemang och förstå komplexiteten bakom professionella beslut, säger Breiffni Leavy.

Måste argumentera från olika perspektiv

Debatten genomförs under ett halvdagsseminarium efter VIL-perioden. Studenterna delas in i grupper om cirka fem personer och får ett påstående som rör bedömning och utredning inom geriatrisk fysioterapi.

Grupperna får i uppgift att argumentera antingen för eller emot påståendet, oavsett vad studenterna själva tycker. För att bygga sina argument behöver de väga samman vetenskaplig evidens, erfarenheter från klinisk praktik och patientens perspektiv.

– Debattformen ställer krav på att studenterna analyserar evidens, tar ställning i komplexa frågor och bemöter andra perspektiv. Det ska gärna vara utmanande, säger Breiffni Leavy.

För vissa studenter kan själva debattsituationen vara en utmaning. Därför är arbetet organiserat så att alla inte behöver ha samma roll. Några studenter debatterar medan andra förbereder argument och möjliga motfrågor.

– På så sätt kan alla bidra utifrån sina styrkor och vara delaktiga. Vi försöker också uppmuntra studenterna att ha roligt och inte fastna för mycket i de retoriska aspekterna.

Positiva reaktioner

Enligt Breiffni Leavy har responsen hittills varit övervägande positiv.

– Vi blev faktiskt positivt överraskade. Många studenter uppskattade formatet och engagerade sig mer än vi hade förväntat oss. De får diskutera verkliga kliniska dilemman samtidigt som undervisningen blir mer aktiv.

Samtidigt betonar hon att ingen undervisningsmetod passar alla. Nästa steg kan därför handla både om att utveckla formen och att undersöka hur strukturerad debatt kan användas vid fler tillfällen i utbildningen.

– Vi skulle kunna använda debatt som ett återkommande formativt lärandetillfälle där studenterna får pröva, utveckla och få återkoppling på sitt kliniska resonemang. På så sätt kan metoden bidra till utvecklingen av kritiskt tänkande och evidensbaserad praktik under utbildningen.

Arbetet med den strukturerade debatten har utvecklats av Breiffni Leavy tillsammans med Anna-Karin Welmer och Elisabeth Rydwik vid avdelningen för fysioterapi.