Antibiotikarester i vatten ett hot mot människors hälsa
Antibiotikarester i avloppsvatten och vattenreningsanläggningar i regionerna runt Kina och Indien riskerar att bidra till antibiotikaresistens, och dricksvattnet kan utgöra ett hot mot människors hälsa. Det visar en omfattande analys från Karolinska Institutet som publicerats i The Lancet Planetary Health. Forskarna har även undersökt det relativa bidraget av olika källor till antibiotikakontaminering i vattendrag, som sjukhus, kommunal verksamhet, boskap och läkemedelstillverkning.
– Våra resultat kan hjälpa beslutsfattare att rikta riskreducerande åtgärder mot miljörester av prioriterade antibiotika på högriskplatser, för att skydda både människors hälsa och miljön. Att fördela resurserna effektivt är särskilt viktigt för resursfattiga länder som producerar stora mängder antibiotika, säger Nada Hanna, forskare vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Bakterier som blir resistenta mot antibiotika är ett globalt hot som kan leda till att bakterieinfektioner hos djur och människor inte längre går att behandla.
Antibiotika kan komma ut i miljön när preparaten tillverkas, konsumeras och kasseras. Rester av antibiotika i miljön, till exempel i avloppsvatten och dricksvatten, kan bidra till uppkomst och spridning av antibiotikaresistens.
Några av världens största antibiotikaproducenter
KI-forskarna har undersökt vilka nivåer av antibiotikarester som sannolikt bidrar till resistensutveckling i olika typer av vatten i västra stillahavsregionen (WPR) och sydöstasiatiska regionen (SEAR), så som dessa regioner definieras av Världshälsoorganisationen. Detta inkluderar Kina och Indien som är några av världens största producenter och konsumenter av antibiotika.
Undersökningen gjordes genom en systematisk granskning av litteratur publicerad mellan 2006–2019, och inkluderade totalt 218 relevanta studier från WPR och 22 från SEAR. Forskarna använde också en metod kallad probabilistisk riskanalys för att uppskatta var koncentrationen av antibiotika är tillräckligt hög för att sannolikt bidra till resistensutveckling.
92 respektive 45 antibiotikapreparat identifierades i vattenmiljöer i WPR och SEAR. Antibiotikakoncentrationer som överskrider nivån som bedöms vara ofarlig för resistensutveckling (PNEC, predicted no effect concentrations), fanns i avloppsvatten, i in- och utflöden vid vattenreningsanläggningar och i vattendrag som tar emot sådant vatten. Högst risk för nivåer som kan leda till resistensutveckling observerades i avloppsvatten och inflöde till vattenreningsanläggningar. Den relativa betydelsen av olika källor, som sjukhus, kommunal verksamhet, boskap och läkemedelstillverkning bestämdes också.
Potentiellt hot mot människors hälsa
I mottagande vatten beräknas högsta risken för nivåer som kan bidra till resistensutveckling finnas för antibiotikan ciprofloxacin i dricksvatten i Kina och WPR.
– Antibiotikarester i avloppsvatten och vattenreningsanläggningar riskerar att fungera som källor för utveckling av antibiotikaresistens i de här regionerna och innebär ett potentiellt hot mot människors hälsa genom exponering för olika typer av vatten, inklusive dricksvatten, säger Nada Hanna.
Begränsningar att ta hänsyn till när resultaten tolkas är bland annat att det från flera av länderna i de undersökta regionerna inte finns utförlig data om förekomsten av antibiotika i vatten och att endast studier på engelska ingick.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet. Forskarna uppger att det inte finns några potentiella intressekonflikter.
Publikation
”Antibiotic concentrations and antibiotic resistance in aquatic environments of the Western Pacific and South-East Asia Regions: a systematic review and probabilistic environmental hazard assessment”, Nada Hanna, Ashok J. Tamhankar och Cecilia Stålsby Lundborg. The Lancet Planetary Health. online 5 januari, 2023.