Suiciddrabbade föräldrar kan delta i forskningsstudier

Föräldrar som mist ett barn genom självmord riskerar att utveckla långvarig och ibland livshotande psykisk ohälsa. Trots denna risk är forskningen kring suiciddrabbade föräldrar sparsam. En ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet visar att det är möjligt att inkludera dessa föräldrar i vetenskapliga studier utan att traumatisera dem ytterligare eller ge avkall på god forskningsmetodik.

– Den professionella vården av föräldrar som har förlorat en son eller dotter genom suicid behöver förbättras. Den här avhandlingen beskriver ett steg på vägen, säger Pernilla Omerov, specialistsjuksköterska i psykiatri och doktorand vid institutionen för klinisk neurovetenskap.

I en av delstudierna i avhandlingen har hon och hennes kollegor tagit fram ett frågeformulär och ett etiskt protokoll för kontakter med föräldrar som förlorat en son eller dotter genom självmord. Därefter gjordes en enkätstudie med sammanlagt 666 föräldrar som förlorat ett barn (ålder 15 till 30 år) genom självmord, mellan två och fem år innan undersökningen. En kontrollgrupp på 508 föräldrar som inte förlorat ett barn ingick också i studien.

Resultaten visar att cirka 25 procent av föräldrarna som förlorat ett barn genom suicid tog antidepressiva läkemedel och/eller var måttligt till svårt deprimerade enligt en välkänd skattningsskala. Motsvarade siffra för icke-förlustdrabbade föräldrar var 9 procent. En majoritet av de förlustdrabbade föräldrarna upplevde att studien var värdefull och skulle rekommendera deltagande till en annan förälder. Nästan alla (96 procent) ansåg också att sjukvården bör kontakta föräldrar som har förlorat ett barn i suicid för att erbjuda hjälp och stöd.

– Den höga andelen av personer med psykisk ohälsa bland föräldrar som har förlorat ett barn genom suicid belyser vikten av att skapa interventioner och rutiner för professionell hjälp till denna grupp. Vårt etiska protokoll för att minska obehag vid kontakt och forskningsdeltagande för personer som drabbats av suicid i familjen kan vara värdefullt för både forskare och forskningsetiska råd i samband med planering av studier om traumatiserade personer, säger Pernilla Omerov.

Huvudhandledare var överläkare och med dr Ullakarin Nyberg. Forskningen har finansierats genom anslag från bland annat Stockholms läns landsting, Capios forskningsstiftelse, Bror Gadelius stiftelse, Ebba Danelius stiftelse, Forte: forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Fredrik och Ingrid Thurings stiftelse, Gijles stiftelse, Svenska Lundbeckstiftelsen, Professor Lennart Wetterbergs stiftelse, Söderström Königska stiftelse. Disputation sker den 20 januari 2014.

Doktorsavhandling

Pernilla L. Omerov
Parents who have lost a son or daughter through suicide  towards improved care and restored psychological health
Karolinska Institutet (januari 2014), ISBN: 978-91-7549-282-7

Läs en nyhetsartikel på temat i SvD
Fler disputationer på gång vid Karolinska Institutet