Så fungerar ögonens språk

– En ilsken, uppmanande eller kärleksfull blick kan snabbt förmedla det vi skulle behöva flera ord på oss att förklara, säger Arvid Guterstam, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet som studerar samspelet mellan uppmärksamhet och social kognition.

En bra inlevelseförmåga vad gäller andras inre mentala liv, eller ”the theory of mind” som det heter på forskarspråk, är fördelaktigt. 

– Vi vill gärna veta vad andra i vår omgivning tittar på, för då kan vi få ledtrådar om vad som rör sig i deras hjärnor. Det ger oss viktig information, som kanske till och med är viktig för vår överlevnad, säger Arvid Guterstam. 

Om vi kan ana andras mentala innehåll kan vi också förutsäga vad de ska göra härnäst, förklarar han. Om vi kan lista ut det kan vi anpassa vårt eget beteende på bästa sätt. Ett klassiskt sätt att testa den förmågan hos barn är att låta dem titta på en gubbe som lägger en boll i en låda. När gubben tittar bort kommer en annan person och tar bollen. Sedan tittar gubben tillbaka på lådan. Barnet får frågan – var tror gubben att bollen är? Om barnet svarar att gubben tror att bollen är i lådan har barnet fattat.

Studier har visat att personer med autism har nedsatt förmåga att föreställa sig vad andra tänker på. 

– Det finns studier som visar att de med träning kan öva upp sin förmåga, även om det kanske inte kommer lika naturligt och intuitivt som hos andra. Theory of mind-kapacitet är väldigt viktig för vår sociala förmåga, säger han. 

Kan kännas som fysiska strålar

Att vara i centrum för andras uppmärksamhet kan vara jobbigt för oss. När många personer glor på oss samtidigt är det vanligt att bli svettig och nervös. Till exempel slår hjärtat snabbare av att stå på en scen. Det kan kännas som att blickarna bränns, som om de vore fysiska. Men det är vår hjärna som lurar oss. 

– På ett undermedvetet plan bearbetar hjärnan blickar likt fysisk rörelse, som en stråle som strömmar ur andras ögon, säger Arvid Guterstam. 

Det är universellt att barn upplever att synen fungerar så att säga inifrån och ut, i stället för utifrån och in. Historiskt har det gällt även vuxna i många kulturer. 

– Idén om ”ögonstrålar”, även kallad ”the extramission theory”, är en gammal folkpsykologisk föreställning som troligen funnits så länge som det funnits människor, säger Arvid Guterstam. 

Oavsett om vi, precis som små barn, tror på idén om ”ögonstrålar” eller inte, så kommer våra hjärnor att bearbeta andras blickriktning som en stråle av rörelse genom luften, menar han. Detta gäller alltså även om man intellektuellt sett har förstått att ögonstrålar är en felaktig teori om hur synen fungerar, förklarar han. 

Detta såg Arvid Guterstam för några år sedan i dels hjärnavbildningsstudier, dels experimentella studier. I en studie fann han att när folk ska bedöma hur mycket ett föremål lutar och vid vilken vinkel det ”tippar över”, påverkas deras svar omedvetet av ett ansikte som stirrar intensivt på föremålet, som om blicken utövade en lätt fysisk kraft. 

- Men effekten försvann om ansiktet tittade bort eller hade en ögonbindel, vilket tyder på att hjärnan tolkar andras visuella uppmärksamhet likt en osynlig substans som flödar genom luften och till och med fysiskt interagerar med objekt, säger han. 

Men det är ingen jättepåverkan.  

– Kraften motsvarar en lätt vindpust ungefär, säger han.  

Eftersom ögonstrålemekanismen aktiveras specifikt när vi uppfattar andra personers riktade uppmärksamhet skulle den enligt Arvid Guterstam kunna vara viktig för förmågan till theory of mind, något som han planerar att undersöka i framtida studier. 

Blicken ger ledtrådar om autism

Om vi vill förmå någon att handla på ett visst sätt är det ofta effektivt att möta och följa personens blick. Det gör vi hela tiden när vi ägnar oss åt, ”joint attention”, delad uppmärksamhet. Det är någonting som personer med autism kan ha svårt för. 

Det finns en uppfattning om att barn med autism undviker ögonkontakt, men i forskningen är det inte så tydligt. Det säger Terje Falck-Ytter, som studerar små barn med autism, samt spädbarn som senare får diagnosen. 

– När vi mäter blicken i våra studier, så hittar vi inte att spädbarn som senare får autism tittar mindre på ögon än andra barn rent generellt, säger han. 

Bland spädbarn i allmänhet finns en stor variation. Vissa tittar mer på ögon, andra på munnar – och de flesta börjar titta mer på munnar när de börjar lära sig språk. Men inte alla, en del tittar mycket mer på munnen även tidigare. En studie som Terje Falck-Ytter har gjort på fem månader gamla tvillingar visar att det här beteendet är ärftligt, men troligen inte kopplat till autism.  

Hans studier visar också att spädbarn som senare fick autismdiagnos var lika bra på delad uppmärksamhet och reagerade på en vuxens initiativ och följde dens blick. Men det fanns ett delmoment i ett experiment som ändå avslöjar skillnader i blickbeteende hos barn med autism – skillnader i huruvida de använde blicken för att själva initiera delad uppmärksamhet med den vuxna. Vid tio månaders ålder var barn, som senare fick autism, inte lika bra på att påkalla vuxnas uppmärksamhet för att med ögonen ”berätta” någonting. 

– Det här verkar vara ett tidigt tecken på autism, här fanns en tydlig gruppskillnad, men inte så tydliga skillnader att det kan användas som ett test på individnivå, säger han. 

Autism är inte den enda diagnos som sticker ut. Även vid andra neuropsykiatriska samt psykiatriska diagnoser, är blickbeteendet lite annorlunda.  

– Blicken hänger ihop med tänkandet och vad du är intresserad av. Om man tänker annorlunda än andra kommer 

det att påverka hur man använder blicken. Vid adhd har vi sett att man inte håller kvar blicken lika länge på en bild, trots att det krävs för att lösa en uppgift, säger Terje Falck-Ytter. 

Hur mycket formar vårt tidiga blickbeteende oss som individer? Hur påverkar barnets blickbeteende föräldrarnas agerande? Det är fascinerande och viktiga frågor, tycker Terje Falck-Ytter. 

– Blicken styr i stor utsträckning vilken information hjärnan får. Och generna bidrar till att du utsätter dig för viss information, vissa miljöer. Att blickbeteende är ärftligt hos oss alla tycker jag är så intressant, säger han.