Mattias Günther ny gruppledare för forskargruppen Experimentell traumatologi

Mårten Risling, du är professor vid institutionen för neurovetenskap. Kan du berätta lite mer om vad detta innebär?

– Det innebär en generationsväxling och stärkande av klinisk kompetens inom gruppen. Mattias har unik kompetens med bred erfarenhet av experimentellt trauma (både neuro och stordjursexperiment, med fokus på hjärnskador och behandling av katastrofala blödningar efter trauma). Han är även specialist inom anestesi och intensivvård. Detta stärker traumagruppens kompetens på ett mycket önskvärt sätt.

Kan du dela med dig av tre saker som uppnåtts i forskargruppen under de senaste åren? 

– Vi har utvecklat försöksmodeller för traumatisk hjärnskada hos gnagare som gör det möjligt att separera upp olika skademekanismer för att kunna förstå vad som händer vid ett komplext trauma, som tex detonation av en bomb. Vi har kunnat visa att tryckvåg, rotationstrauma och penetrationstrauma ger olika skadebild och kräver olika typer av skydd eller behandling. Tex ger rotationsvåldet diffusa skador på nervtrådar i hjärnans vita substans. Genom framgångar med dessa experimentella studier har vi också fått tillgång till kliniska material från amerikanska försvaret (till exempel Vietnam head injury study) och kunnat jämföra djurmodeller med utfallet hos de skadade soldaterna.

– Vi har börjat fokusera på könsskillnader. Han- och honråttor reagerar olika med avseende på celldöd, inflammation och förändringar i monoaminerga system efter inträffad hjärnskada. 

– Arbetet med stordjursmodeller (60 kg gris) med inriktning på behandling av katastrofal blödning och lungskador efter trauma har varit mycket framgångsrikt och resulterat i ett antal publikationer.

Vad har varit mest spännande? Mest utmanande?

– Vi har steg för steg breddat verksamheten och etablerat internationella samarbeten. Vi har bjudits in som svenska representanter i ett antal inom försvarsmedicinska grupper i NATO och EDA. Det senaste är vanligen det mest spännande. Nyfikenhet är en stark drivkraft.

– Mest utmanande har kanske varit att få tillgång till medicinska data från amerikanska försvaret, inte många har lyckats med detta.

– En god förutsättning har varit att vi kunnat ge forskarutbildning till flera personer som sedan utbildat sig till kliniska specialister (som Mattias, till exempel), och samtidigt valt att fortsätta i vår grupp, vilket gör det mycket lättare att hålla god klinisk relevans i våra projekt.