Låg inkomst ökar risken för återkommande hjärtinfarkt
Det behövs mer kunskap om riskfaktorer för återkommande hjärt-kärlsjukdom och hjärtinfarkt. Läkaren Joel Ohm, doktorand vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, beskriver i sin avhandling hur socioekonomiska faktorer har en stor inverkan på de sekundärpreventiva insatserna och prognos. Resultaten kan få betydelse för personer som överlevt hjärtinfarkt.
Vad handlar din avhandling om?
– Kunskapen om olika riskfaktorer för att drabbas av en första hjärtinfarkt är god, men det behövs mer kunskaper om riskfaktorer av betydelse inom gruppen som överlevt en hjärtinfarkt. Med undantag för läkemedelsbehandling har de olika sekundärpreventiva insatserna, det vill säga vårdinsatser för att förhindra ytterligare hjärt-kärlhändelser, låg följsamhet och generellt dåliga resultat. Min första studie tydde på ett samband mellan socioekonomisk status och risken för nya hjärt-kärlhändelser, och det väckte en rad följdfrågor från både mig och andra, säger Joel Ohm, doktorand vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.
Berätta lite om hur du gjort studierna.
– Resultaten i avhandlingen bygger på ett urval från det nationella kvalitetsregistret för hjärtsjukvård och omfattar omkring 30 000 män och kvinnor som drabbades av akut hjärtinfarkt mellan 2005-2013, och deltog i rutinmässiga återbesök på sjukhus under det första året efter händelsen. Den kliniska datan om deltagarna kopplades till andra myndighetsregister om indikatorer på socioekonomisk status, läkemedelsbehandling samt uppgifter om ny hjärtinfarkt, stroke eller död under en uppföljningstid på upp till 12 år.
Berätta om några resultat.
– I den första studien gjorde vi huvudfyndet att det fanns starka associationer mellan socioekonomiska faktorer och risken för ny hjärt-kärlhändelse. Här ställde vi oss också frågan om utbildning, civilstånd eller disponibel inkomst är den bästa markören för socioekonomisk status efter hjärtinfarkt. Det är en komplex fråga på flera sätt, men associationen var starkast för inkomstnivå.
– Primär- och sekundärprevention har likartade utmaningar när det gäller att förebygga åderförkalkning, ateroskleros. I den andra studien undersökte vi blodfettsnivåer och risken för ny hjärt-kärlhändelse. LDL, som ibland kallas det onda kolesterolet och är en starkt etablerad riskfaktor, visade sig ha den svagaste associationen och det var intressant och oväntat. Vår förklaring till det svaga sambandet var att i princip alla patienter får statinbehandling efter en hjärtinfarkt i Sverige och det kan förklara det låga prognostiska värdet av uppnådda blodfettsnivåer för ny hjärt-kärlhändelse.
– I den tredje studien gjorde vi en djupdykning i tänkbara förklaringar till huvudfyndet i den första studien. Vi hade mycket data om vad som händer med gruppen som genomgår sekundärpreventiva insatser under det första året efter hjärtinfarkt. Här såg vi skillnader i hur väl olika socioekonomiska grupper monitoreras, till exempel när det gäller doshöjning av statiner och tydligast avseende andelen som deltog i hjärtrehabiliteringsprogram som syftar till livsstilsförändring.
Överlag såg det bra ut i hela urvalet avseende läkemedelsbehandlingen, men gruppen med lägst inkomst fick mindre statiner och RAS-blockerare än de med högre inkomster. Även de behandlingsmål för sekundärprevention som ställts upp av internationella riktlinjer uppnåddes överlag sämre av gruppen med lägst inkomst.
– För att kunna förbättra sekundärpreventionen behövs också experimentell forskning. Därför gjorde vi en studie som tittade på urval för deltagande i kliniska prövningar där socioekonomi ingick som analysvariabel. Vi kom fram till att inkomstnivå, liksom utbildningsnivå och civilstånd är faktorer som i högre grad än idag bör beaktas vid selektionen av patienter till kliniska prövningar, framförallt vid utvärdering av effekten av insatser för förbättrad socioekonomisk jämlikhet.
– Arbete fem är tätt knutet till arbete tre. Vi tar kunskaperna vidare genom att studera den prognostiska betydelsen av socioekonomiska skillnader i sekundärprevention under första året efter hjärtinfarkt med bland annat rehab och statinbehandling, men också i relation till skillnader i akutbehandling och tidigare riskfaktorer som övervikt, hypertoni och diabetes. Vi ville se vilken del av vården som bidrog mest till den högre risken bland individer med lägre inkomstnivå och fann att deltagande i fysisk träning och hjärtskola inom hjärtrehabilitering samt det metabola syndromet var förklaringsmekanismer.
Hur kan dina forskningsresultat användas?
– Det behövs mycket mer kunskaper inom sekundärprevention, där vi bland annat behöver bli bättre på att identifiera personer med störst risk för nya hjärt-kärlhändelser så att de kan erbjudas intensivare behandling. Det behövs mer kunskaper om olika riskmarkörer, där LDL kanske inte är så viktig som vi tidigare trott men socioekonomi är det. I arbete fem identifierade vi konkreta förklaringsmekanismer till riskökningen i låginkomstgruppen. Deltagande i hjärtrehabilitering, som bevisligen förbättrar prognosen efter hjärtinfarkt, behöver överlag bli bättre och i synnerhet bland grupper med låg socioekonomi. Det skulle kunna förbättra socioekonomisk jämlikhet och prognosen generellt efter hjärtinfarkt.
– Som doktorand har jag lärt mig att varje fråga du ställer som regel genererar nya frågor. Den vetenskapliga litteraturen inom hjärt-kärlområdet är omfattande, men det finns också mycket kvar att göra.
Vad händer närmast?
– Jag behövde skjuta fram disputationen för kliniskt arbete med coronapatienter på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Nu är sjukhuset tillbaka på normalläge. Det har varit en intensiv tid och nu ser jag fram mot att umgås med mina barn, min familj och vänner.
Joel Ohm försvarar sin avhandling den 4 juni kl 9.
Doktorsavhandling
“Socioeconomic Status and Myocardial Infarction: Influence on Secondary Prevention and Prognosis”, Joel Ohm, Karolinska Institutet 2021, ISBN: 978-91-8016-137-4.