KI-forskare bakom nya NATO-riktlinjer
Forskare vid Karolinska Institutet har medverkat i en NATO-arbetsgrupp som har tagit fram riktlinjer som ska minska risken för att soldaters hjärnor påverkas av tryckvågor från explosioner, och då i första hand under träning och utbildning. Enheten för experimentell traumatologi har i närmare 20 år bedrivit försvarsmedicinsk forskning och samarbetat nära med Försvarsmakten. NATO-uppdraget är en del av gruppens långsiktiga arbete med att utveckla kunskap inom svensk försvarsmedicin.
– Det är tillfredsställande att se att rapporten kommer till snabb praktisk användning. Målet med att förstå konsekvenserna av den här typen av exponering är att säkerställa högsta möjliga standard vad gäller riskreduktion, vård och skydd för vår militära personal, säger Mattias Sköld, som är forskare vid institutionen för neurovetenskap, KI, och ordförande för den NATO-arbetsgrupp som har undersökt hälsoriskerna med och hur effekterna av tryckvågor på hjärnan kan minskas.
Att kraftiga explosioner kan orsaka hjärnskador är känt. Men på senare år har intresset alltmer riktats mot vad som händer vid lägre exponeringar för tryckvågor från explosioner, inte minst när de upprepas. Frågan är särskilt viktig inom militären, och inte minst under träning.
– Det är i tränings- och övningsmiljön som man under en militär karriär sannolikt får flest exponeringar för tryckvågor från explosioner, och därför är det viktigt att förstå hur de här effekterna kan ackumuleras över tid, säger Mattias Sköld.
Brett samarbete inom försvarsalliansen
Arbetsgruppen har samlat 27 experter från ett tiotal NATO-medlemsländer inom bland annat medicin, fysik och militär verksamhet. Bland dem finns forskare från KI.
– Vi behöver förstå vilka hjärnregioner och celler som påverkas och varför hjärnan inte mår bra efter upprepade exponeringar för tryckvågor. På sikt ska den kunskapen kunna bidra till tydligare gränsvärden för exponering och säkerhetsrutiner, säger Mattias Günther som är narkosläkare och forskargruppsledare för gruppen experimentell traumatologi vid institutionen för neurovetenskap, KI.
NATO-gruppen har nu tagit fram riktlinjer för hur försvarsmakter kan förhålla sig till tryckvågsexponering.
Stegvis tillämpning av riktlinjerna
Rapporten som arbetet har lett fram till publicerades i somras och anger bland annat nivåer för tryck och den sammanlagda energi vid exponering som bör uppmärksammas.
Eftersom NATO-länderna har kommit olika långt inom området är riktlinjerna utformade för att kunna tillämpas stegvis i militär verksamhet. För ett land kan första steget vara att börja kartlägga exponeringen under övning, medan ett land som har kommit längre kan arbeta med mer specifika mätningar och medicinsk uppföljning. Rapporten pekar också ut vilken forskning som bör prioriteras av medlemsländerna för att föra ämnesområdet framåt.
Specifika frågor för militär verksamhet
Försvarsmedicin är ett växande område vid Karolinska Institutet. Mattias Günthers forskargrupp medverkar i flera vetenskapliga NATO-grupper och har ett mångårigt samarbete med Försvarsmakten kring medicinska frågor som är specifika för militär verksamhet, både i fred och krig.
Ett annat exempel gäller användningen av tourniquet, de avsnörande förband som används för att stoppa stora blödningar. Frågan är hur länge sådana kan användas utan att orsaka onödiga skador eller amputationer.
– Det här är sådana frågor som inte alltid kan besvaras av civil medicinsk forskning. Sverige behöver också ha egen kunskap för att kunna göra självständiga bedömningar inom det militärmedicinska fältet. Här har vår grupp en viktig roll, eftersom vi kan förena medicinsk forskning med förståelse för försvarsverksamhet, säger Mattias Günther.
De nya riktlinjerna kring tryckvågsexponering har redan börjat användas internationellt. Bland annat Storbritanniens och Australiens försvarsmakter har tagit dem vidare i sitt arbete med säkerhetsrutiner.
Text: Johanna Aggestam
Experter från NATO:s medlemsländer
Arbetsgruppen ingår i NATO Science and Technology Organization (STO) Human Factors and Medicine Panel, där experter från medlemsländerna samarbetar kring vetenskapliga och tekniska frågor.
Experter kan lämna förslag på områden som behöver utredas eller beforskas. Förslagen granskas inom organisationen och kan leda till att en internationell arbetsgrupp tillsätts. En sådan arbetsgrupp arbetar vanligtvis under tre år och lämnar därefter sina resultat för granskning och publicering.