Johan Sandberg – professor i viral immunologi

Grattis till professuren! Vad betyder tjänsten för dig?

– Tack! Att bli professor vid KI har varit ett mål och en dröm under lång tid, så det betyder väldigt mycket. Nu transformeras detta mål till en plattform istället. [Johan Sandberg. Photo: KI.]

Hur länge har du varit på KI Huddinge?

 –Jag har haft min verksamhet på CIM i drygt 10 år nu, sedan januari 2003.

Vad handlar din forskning om?

– Min grupps forskning rör de virala infektionsjukdomarnas immunologi och immunpatogenes. Vi har ett fokus på de stora kroniska virus infektionerna HIV och Hepatit C virus, men har även projekt som rör Herpes Simplex och Gula Febern virus infektion. Primärt är vi intresserade av cell-medierad immunitet där min egen expertis mestadels rör olika T cell populationer, men vi har också projekt som rör NK celler och dendritiska celler. Slutligen bör nämnas att vi har ett tämligen stort intresse för biomarkörer vid viral sjukdom.

Hur kommer du använda din professur tjänst - vad har du för planer?

– På kort sikt och på ytan förändras egentligen nästan inget. Jag fortsätter driva min forskning och min forskargrupp vid CIM. Jag är huvudhandledare för fyra doktorander och två postdocs, och vi har en ny postdoc som börjar efter sommaren. Nu vill jag använda professuren som en förnyad och förstärkt plattform, för både min lokala verksamhet vid CIM och för min ganska omfattande verksamhet i mitt internationella nätverk.

Vad har du för andra uppdrag inom forskarsamhället?

– I våras blev jag utsedd till ställföreträdande enhetschef vid CIM. I denna roll försöker jag göra mitt bästa för att bistå vår nya enhetschef, Anna Norrby-Teglund, när hon manövrerar CIM skutan. CIM är en ganska stor och komplex avdelning och det finns många frågor som ska hanteras hela tiden. Vidare är jag ledamot av Docenturnämnden, ledamot av en VR bedömningspanel, och medlem av styrgruppen vid Centrum för HIV forskning. Slutligen kan nämnas ett trevligt litet uppdrag som editor vid en PLoS tidskrift.

Vad gjorde du som postdok i USA?

– Min postdoktor period 1999-2003 började vid Aaron Diamond AIDS Research Center vid Rockefeller University på Manhattan. Det var ett stort steg att lämna den musmodellsbaserade immunologin jag arbetat med under mitt avhandlingsarbete för den mer translationella immunologin inom HIV fältet. Sedan efter bara ett år så fick min chef en ny position i San Francisco och då flyttade hela labbet inklusive jag själv till västkusten. På det hela taget en oerhört lärorik och produktiv period med mycket värdefull erfarenhet från två av de främsta amerikanska akademiska institutionerna.

Varför återvände du till Sverige för att forska?

– Det var inte självklart att flytta tillbaka till Sverige, jag trivs i USA. Men jag fick en forskarassistenttjänst från Vetenskapsrådet med ett litet anslag, och samtidigt så visste jag att HG var på gång att starta CIM i Huddinge. Jag kände att min infektions immunologiska forskning passade väl in på ett centrum med infektionsmedicinsk inriktning, och så blev det.

Kan du berätta lite om ditt arbete i Uganda?

– Jag har sedan 5-6 år tillbaka ett samarbete med Makerere University Walter Reed Project. Det är en verksamhet med huvudsakligt fokus på HIV infektion som bekostas av US Military HIV Research Program. Vid deras laboratorium vid Mulago hospital arbetar en av mina doktorander, Prossy Naluyima, med ett projekt kring cell-medierad immunitet vid HIV subtyp D infektion.

När insåg du att du ville bli forskare?

– Under sista året i gymnasiet, det var naturvetenskaplig linje på De Geer skolan i Norrköping runt år 1988, så läste jag boken 'Vårt Fantastiska Immunförsvar' av Hans Wigzell. Denna skrift var troligen bland det första som skrevs på svenska om immunologi på ett sätt som var tillgängligt för en 18-åring, och jag blev helt begeistrad. Sedan dessa har immunologin varit som en drog. Sen tog det väl några år innan viljan att bli forskare blev mer artikulerad. Det var väl kanske runt 1993 när jag pluggade i Uppsala.